COP17 i Durban: Klimatförändringarna måste stoppas – NU

I måndags inleddes klimatförhandlingarna i Durban och det som slog mig när jag läste medias rapportering var den skrämmande kontrasten mellan förhandlingarna och verkligheten.

Förhandlarna tonar ned förväntningarna
De uttalanden som kom från förhandlarna på plats handlade om att förväntningarna, som redan är låga, borde hållas nere ännu mer. Att det inte är realistiskt att vänta sig några nya stora åtaganden eller långtgående beslut. Tvärtom talar flera världsledare för att montera ner den enda bindande klimatregim som finns, för att börja om med ett nytt avtal som kan beslutas om 2015, eller kanske börja förhandla om ett sådant avtal först 2015….

Kontrasten stor jämfört med verkligheten för världens fattiga
Det är skrämmande att jämföra denna bild från förhandlarna med bilden som Diakonias personal i fält gav i en debattartikel som publicerades i Göteborgsposten nyligen, som beskriver den verklighet som utsatta människor i de fattiga delarna av världen lever i.

Deras förväntningar på Durban är höga, för att det handlar om liv eller död. Nu – inte i framtiden. Deras hem och försörjning har redan förstörts av de allt våldsammare väderförhållanden som klimatförändringarna har orsakat och de vet att det kommer att bli än värre i framtiden.

Att förhala förhandlingarna sätter fler liv på spel
För fattiga människor som lever med effekterna av klimatförändringarna är de rika ländernas förhalningstaktik och avvaktan inte konstruktiv, tvärtom kommer detta politiska spel leda till att deras möjligheter till utveckling och ett värdigt liv blir än mindre.

Vad världens fattiga människor förväntar sig är ett starkt politiskt ledarskap, seriösa nya åtaganden och en verklig vilja att stoppa klimatförändringarna och göra det möjligt för fattiga människor att anpassa sig till de förändringar som redan nu är oundvikliga.

Vilka är det som är naiva? Politikerna eller de som vill rädda liv?
Politikerna kallar ibland oss inom folkrörelserna för naiva. De tycker att vi ställer ”för höga” krav på vad som ska åstadkommas. Jag undrar vem som är naiv, kan de som sitter i förhandlingsrummen inte se den verklighet som förhandlingarna  måste hantera? Det finns faktiskt inget annat alternativ till höga förväntningar, för den framtiden är för skrämmande att ens överväga.

Skrivet av: Ankin Ljungman, policyrådgivare, som snart kommer att vara på plats i Durban och fortsätta kräva stordåd av våra beslutsfattare

Läs mer:

>> Då COP17 inleddes överlämnades 200 000 namnunderskrifter för klimaträttvisa

>> Diakonia är medlemmar i APRODEV. Tillsammans har vi tagit fram positioner och förslag till förhandlarna på COP17

>> Ankin Ljungman i Dagen den 27 oktober: Dags att väcka liv i klimatfrågan

>> Allmän beskrivning av Diakonias arbete för klimaträttvisa

>> Diakonias pressmeddelande efter senaste klimatmötet i Panama (oktober 2011): Politisk vilja saknas i klimatsamtalen

About Ankin Ljungman, policychef

Chef för Diakonias policy- och påverkansavdelning. Tidigare arbetat som policyrådgivare för klimat- och handelsfrågor samt vid Diakonias regionkontor för Asien.

Trackbacks