Guatemala: Fruktad diktator i rätten

2012-01-25 By

- Min farmor var den första de tog i min by, säger Juan. Vi sitter i en bil från Guatemala City till näst största staden Quetzaltenango när Juan börjar berätta hur hans farmor den där dagen för länge sedan som vanligt lämnade huset med ett barnbarn på ryggen. Hur militären ryckte bort barnet och lämnade det i diket. Hur farmodern knuffades in i en jeep och försvann.

- Det är 30 år sedan, men vi letar fortfarande efter hennes kropp, säger Juan. Länge hoppades vi på att hitta henne levande.
När Juans farmor fördes bort hade diktatorn Rios Montt nyss kommit till makten efter en statskupp.

I Guatemala rådde inbördeskrig mellan 1960 och 1996. Över 200 000 människor mördades, de flesta av militären. Allra blodigast var kriget under de 17 månader då Rios Montt styrde. Fattiga människor från mayafolket, som Juans farmor, drabbades hårt. Juan vet inte hur många oskyldiga människor i hans by som mördades, bara att det var väldigt många.
- Och så fort vi hörde om en massaker åkte min pappa och farfar dit och tittade på de döda kropparna för att se om det var min farmor. Men vi hittade henne aldrig.

Trots att Rios Montts brott är kända har han inte ställts till svars. Fram till nu har han varit parlamentsledamot, och därför åtnjutit immunitet. Men imorgon tas ett viktigt steg i guatemalansk historia. Den juridiska processen inleds och Rios Montt ska för första gången höras i rätten. Han är anklagad för folkmord och brott mot mänskligheten.

- Det är viktigt att han ställs till svars. Att rättvisa skipas, att vi, som drabbades av hans brott ser att lagen gäller alla, även den som har makt och pengar. Så brukar det tyvärr inte vara i Guatemala, säger han och suckar.

Han tycker att det är viktigt att prata om det som hänt, att Guatemala inte glömmer sin historia, för då kan den upprepas.
- Själv pratade jag aldrig om min farmor, det är först de senaste åren jag har förstått hur viktigt det är säger han.

”Utan sanning och rättvisa kan vi inte nå försoning” skriver Diakonias partner, människorättsorganisationen Caldh i ett meddelande och uppmanar alla som har möjlighet att finnas på plats i rättssalen imorgon när Rios Montt ska höras.

>> Läs mer om Rios Montt och rättsprocessen

Lena Hansson är kommunikatör på Diakonia och befinner sig just nu i Guatemala för att besöka projektet Leva Lika, som Diakonia och Kooperation Utan Gränser startar i Centralamerika, med stöd från Svenska PostkodLotteriet.

Filed Under: Bistånd, Mänskliga rättigheter Tagged With: , , , , , , , , ,

Ett eget liv

2011-10-25 By

Vilma Siney

Vilma Siney

Det här är Vilma Siney.
22 år fyllda och fortfarande ogift.
- I min by bör man gifta sig i 14-15-årsåldern och det är föräldrarna som bestämmer med vem, säger hon.
Vilma har tur. Hennes föräldrar är annorlunda, de låter henne vänta. Därför kan hon studera till lärare.

Jag träffar Vilma hos Diakonias partner, kvinnoorgansationen Agims, i byn San Juan någon timma från Guatemala City.
Ett tjugotal unga tjejer har samlats för att lära sig mer om sex och kvinnors rättigheter. Alla kommer från mindre byar runt omkring och alla är klädda i mayafolkets traditionella, färgsprakande dräkter.
- När flickor gifter sig vet de ofta inte hur barn blir till. Man pratar inte om sex. Det är tabu. Och de flesta vet inte att det är förbjudet för en man att slå sin fru, säger Vilma.

Vilma är redan en ledargestalt i sin by. Det är henne kvinnorna frågar.
- Många tycker att jag är konstig, de säger att jag borde gifta mig. Men nu är vi faktiskt fyra tjejer i min by som vill vänta med att gifta oss, och långsamt börjar andra kvinnor se oss som förebilder. Vi vill själva bestämma över våra liv.

Hon ser Agims kurser som sin räddning.
- Många kvinnor är förtryckta, fysiskt, psykiskt och sexuellt. Agims hjälper oss att ta oss ur förtrycket, att förändra vår situation. Det är bra.

Filed Under: Bistånd

Det är hög tid

2011-10-22 By

Det har äntligen slutat regna. Idag skiner solen i Guatemala City och runt om i Centralamerika sjunker vattnet undan. Men det betyder tyvärr inte att katastrofen är över. I Guatemala var majsen och bönorna klara för skörd i november. Nu har många fattiga bönder sett sina grödor förstöras och de har inget att leva av de kommande månaderna. Lösningen kan vara att söka jobb som daglönare på de stora plantagen, men också där är det tufft; stora delar av sockerproduktionen har förstörts i vattenmassorna.

Infrastrukturen har också drabbats hårt. Vägar har förstörts, människor har isolerats. Även här i Guatemala City har vägar skadats. Inte så långt ifrån där jag är nu öppnades marken för ett par dagar sedan och två personer försvann 300 meter ner i underjorden. Orsaken sägs vara kraftigt regn i kombination med dåligt underhåll av vattenledningarna. Vägen klövs rakt av och hela stadsdelen är nu onåbar med bil.

I Guatemala lever 75 procent av befolkningen i fattigdom. Diakonia arbetar tillsammans med lokala partnerorganisationer för att hjälpa de allra fattigaste, de mest utsatta. Men det räcker inte med bistånd. Klimatförändringarna måste stoppas.

I klimatavtalen har i-länderna lovat att vi ska minska våra utsläpp av växthusgaserna, och dessutom ge ekonomisk hjälp till de fattiga länderna, så att de kan minska sina utsläpp. Men i Sverige har pengarna för det tagits från biståndsbudgeten. Det är djupt orättfärdigt. Då blir det ju de fattigaste som får betala i alla fall.

Om ungefär en månad träffas världens ledare i Sydafrika. De måste komma överens om hur klimatförändringarna ska stoppas. Och de fattigaste måste få hjälp att anpassa sig till den nya, extrema vädersituationen. Här i Guatemala har ingen tid att vänta längre.

Filed Under: Klimat

Regn, regn, regn

2011-10-19 By

Det har regnat i över en vecka nu; ett hårt, ihärdigt regn som inte vill sluta.
- Hemskt, säger folk på gatan i Guatemala City och drar jackan tätt kring kroppen.
Men det är inte kylan eller den grådaskiga stadsbilden de syftar på. Det är översvämningen. Stora delar av Centralamerika står under vatten. I Guatemala och El Salvador råder katastroftillstånd. Vattnet har trängt in i hus, förstört odlingar och återigen ryckt undan mattan för de allra fattigaste. Ett par hundra tusen människor har drabbats, minst 80 personer har dött.
Även Diakonias partner har drabbats hårt. Bland de värst drabbade finns byar i Bajo Lempa i östra El Salvador, och byar i södra Honduras. Just på dessa platser skulle jag ha befunnit mig nu, om det inte var för regnet. Diakonia ska tillsammans med Kooperation Utan Gränser och Postkodlotteriet stödja och stärka tusentals kvinnor i 30 byar i Honduras, El Salvador och Guatemala. Våldet mot kvinnor ska minska, jämlikheten öka och kvinnorna ska få hjälp att tjäna egna pengar.
Just nu har dessa kvinnor och deras familjer fullt upp med att bara överleva. Oron för framtiden är stor eftersom många av dem har förlorat hela sin skörd, allt de har att leva av.
Översvämningar förekommer varje år i Centralamerika. Och det verkar inte bli bättre. Tvärt om. Vettig samhällsplanering saknas och fattiga människor bosätter sig ofta i riskfyllda områden, nära flodbäddar och på bördig jord som ständigt översvämmas. Dammar och fördämningar sköts illa. Miljöförstöringen sliter upp sår i naturen och ökar känsligheten vid extrema väder. Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare. Enligt FN är just Centralamerika ett av de områden i världen som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det låter deppigt. Men det går att göra något. Med rätt vilja och vettiga insatser går det att förebygga katastrofer. Det sparar liv, pengar och otroligt mycket lidande.
Om några timmar gryr dagen i Guatemala City och med den kommer nya rapporter, nya bilder från katastrofområdena och ny statistik. Låt oss hoppas att det vänder nu. Att vattnet sjunker undan. Att inga fler barn eller vuxna behöver dö i vattenmassorna. Och att vi tillsammans kan ta krafttag för att förebygga nästa katastrof. För vi vet att den kommer.

Filed Under: Jämställdhet, Klimat, Mänskliga rättigheter