About Magnus Walan

Arbetar på Diakonias policy- och påverkansavdelning med politik- och samhällskontakter.

Undvik inte forskning och fakta om biståndet, biståndsministern!

2012-04-24 By

Det är mycket biståndsdebatt just nu. Biståndsministern tar allt som oftast åsikten att biståndet inte leder till några tydliga resultat som utgångspunkt. Trots att det finns gott om forskning som visar på motsatsen. Ministerns retorik har fått fler att reagera, som fd ambassadören Sten Rylander och EU-politikern Alf Svensson.

I tidningen Development Today skriver biståndsministern: “For far too many years, we have been pumping funds into regimes that do not take responsibility for their own people.”

Jag har tre invändningar mot denna beskrivning:

  • Talar ministern om budgetstöd så vet hon att budgetstöd är kopplat till en lång rad krav och villkor. Och har varit så under lång tid.
  • Budgetstöd är kopplat till en rad villkor som handlar om ökad transparens i den nationella budgeten. Diakonias samarbetsorganisationer säger att detta i sin tur bidragit till att de i t.ex. Mocambique kunnat ställa politiker till svars och motverkar korruption. Det är även den slutsatsen som dras i stora utvärderingar av bl.a. OECD-DAC.
  • Med en sådan formulering ges intrycket att detta är stor del av det svenska biståndet, när det i själva verket utgör någon procent av svenskt bistånd.

Jag har tidigare ställt frågan varför ministern nästan systematiskt undviker att uppmärksamma all forskning och alla tusentals utvärderingar som pekar på goda resultat i biståndet. Jag ställer mig också frågan varför ministern måste använda sig av en sådan vilseledande retorik och undviker fakta.

Sten Rylander, tidigare ambassadör i en lång rad länder i Afrika skriver i Uppsala Nya tidning om hur han respekterat och uppskattat ministern i början av sin tid:
”..Ändå är det en känsla av sorg och besvikelse som inställer sig vid en sammanvägd bedömning av svensk biståndspolitik, snart sex år efter det att Gunilla Carlsson övertog ansvaret. Engagemanget begränsas allt mer till slagordsmässiga anklagelser mot biståndets aktörer under mantrat om resultat och effektivitet. Detta trots att resultat och effektivitet länge har varit starka ledstjärnor för dem som sysslat med biståndet, till exempel Bo Göransson, som ledde sammanslagningen till det nya Sida i mitten av 90-talet.
När Gunilla Carlsson dömer ut budgetstödet till reformsinnade programländer och i stället förordar finansiering av enkla spiskök till de fattiga visar hon att hon sitter fast i en resultatbubbla som inte leder framåt. I stället för att effektivt bidra till att angripa fattigdomens komplexa orsaker pläderar hon för en återgång till biståndets stenålder….”

Även Alf Svensson(KD) har reagerat: Det finns just nu en överdriven benägenhet att hitta fel och skavanker på satsningar som är riktade mot de 900 miljoner människor som lider av fattigdom, skriver han på debattsajten Newsmill.
Och hur är det med transparens och ansvarsutkrävande? Handlar det bara om att redovisa biståndets utgifter eller handlar det även om policyformulering.

I Open Government Partnership har den svenska regeringen åtagit sig att även konsultera medborgarna i policyformulering. Ur deklarationen kan man läsa:
”We value public participation of all people, equally and without discrimination, in decision making and policy formulation. Public engagement, including the full participation of women, increases the effectiveness of governments, which benefit from people’s knowledge, ideas and ability to provide oversight. We commit to making policy formulation and decision making more transparent, creating and using channels to solicit public feedback, and deepening public participation in developing, monitoring and evaluating government activities.

We commit to protecting the ability of not-for-profit and civil society organizations to operate in ways consistent with our commitment to freedom of expression, association, and opinion. We commit to creating mechanisms to enable greater collaboration between governments and civil society organizations and businesses.”

Ord och inga visor. Därför tar vi för givet att regeringen kommer att konsultera biståndets olika aktörer inför den biståndspolitiska plattform som UD ska börja utarbeta under våren. Denna process bör även innefatta diskussionen kring hur vi ska mäta resultat i biståndet.

Filed Under: Bistånd, Fattigdomsbekämpning, Okategoriserade Tagged With: , , , ,

Reformarbetet är centralt i biståndet

2012-02-13 By

Den svenska biståndsministern Gunilla Carlsson brukar säga att ingen var intresserad av resultat före henne. I fredagens Dagens Nyheter beskrivs hur den landfokusering över biståndet som hon själv genomfört inte har lyckats så bra. Hon kommenterar och säger att hon ville ”genomföra reformer i en miljö där ingen vill ha reformer”.

Det får mig att fundera över vilken värld hon lever i. Biståndsvärlden har under lång tid genomgått massor av förändringsarbete. Vi har varit aktiva i de globala diskussionerna om hur vi höjer biståndets kvalitet i Accra och Busan, som handlar om att hitta system som ger fattiga människor ökat inflytande i biståndet och ländernas egna budgetarbete. Det vill säga ökad demokratisering av biståndet. Vi har också alla de reformer som var del av processen GLOBKOM och Politik för Global utveckling (PGU) som beslutades av riksdagen 2003.

Det var i detta riksdagsbeslut som grunden för landfokuseringen hade sin början. Det var inget nytt som Alliansregeringen beslutade om efter 2006.

Och ”en miljö där ingen vill ha reformer”?  Som representant för Diakonia har jag själv varit med om att arrangera möten och seminarier om behov av förändringar och reformeringar av biståndet långt innan 2006. Det har handlat om möten i riksdagen om hur utvärderingsinstrumenten ska kunna förbättras. Möten och seminarier kring hur fattigdomsstrategierna ska kunna bli mer demokratiska och vara mer öppna, möten och seminarier kring en mer konsekvent och samstämmig politik där vi inte skickar bistånd till demokratikämpar med ena handen och vapen till diktaturens herrar med andra handen. Listan kan göras lång.

Problemet är att Moderaterna inte varit intresserade. De har tidigare inte visat något större intresse för biståndet eller reformer av biståndet. Det är bra att vår moderata biståndsminister engagerar sig. Hennes betoning på resultat och transparens är något som vi i grunden gillar – så länge politiken är trovärdig.

Att påstå att det bara är hon som fört in tankar på reformer stämmer inte överens med verkligheten.

Filed Under: Bistånd, Fattigdomsbekämpning Tagged With: , , , ,

Palestinas FN-ansökan: Vem agerar ensidigt?

2011-11-01 By

Sverige röstade nej till att ge Palestina medlemskap i UNESCO. Regeringen sa att det har att göra med tidpunkt i förhållande till förhandlingarna som förväntas komma. Folkpartiets partiledare Jan Björklund har med samma argument som Israel argumenterat för att Sverige inte ska stödja ”ensidiga handlingar” som kan föregå förhandlingar som man hoppas ska komma igång.

”Det bästa för palestinierna vore en fredsprocess som sker parallellt med att grunden för en palestinsk stat byggs. När grunden är byggd och ett fredsavtal underskrivet kan en stat utropas. Men att utropa en palestinsk stat innan det finns ett framförhandlat avtal på plats riskerar att kasta fredsprocessen många år bakåt i tiden” skrev Jan Björklund tillsammans med partikollegan och EU-minister Birgitta Ohlsson i Expressen 1 sept.

”Ett utropande av en palestinsk stat i detta läge skulle ta bort ett av de viktigaste incitamenten för parterna att fortsätta med en förhandlingslösning. Det skulle också undergräva Osloavtalet och allt det samarbete mellan parterna som mödosamt byggts upp de senaste 15 åren på en rad områden som till exempel vatten, säkerhet och skattesystem.” argumenterade de.

Men hur är det med ensidiga handlingar som kan riskera en framtida avtal om en tvåstatlösning?

  • I strid med alla vädjanden från kvartetten och från FNs säkerhetsråd har Israel ensidigt och utan förhandlingar fortsatt bygga bosättningar på palestinsk mark. Bosättningar, militära områden, muren ”naturreservat” med mera upptar 60% av Västbankens yta.
  • Trots alla avtal, konferenser och löften har israeliska regeringar oavsett politisk färg fortsatt bygga bosättningar som idag hyser närmare 600 000 inflyttade israeler. Ofta byggs de på privat palestinsk mark som konfiskeras av myndigheterna utan ersättning. Israel har succesivt byggt sig fast på Västbanken.
  • Israels har fortsatt byggandet av muren/barriären som nu är färdigbyggd till 60%, trots att Internationella domstolen i Haag i sitt rådgivande yttrande sa att den var olaglig eftersom den byggs på ockuperad palestinsk mark. Hela 85% av dess sträckning är på ockuperad palestinsk mark. Tusentals palestinier tar sig med stora svårigheter och mutor dagligen förbi murar och spärrar, men byggandet försvårar tvåtstalösningen.
  • I EU-chefernas årliga rapport för 2011 om situationen i östra Jerusalem (Heads of mission reports) beskrivs i detalj hur Israel med sin politik att vägra palestinierna tillstånd för husbyggande, omfattande byråkrati och problemen med id-kort gör det svårare för palestinier att vara kvar i östra Jerusalem. Palestinier bosatta i Jerusalem får till skillnad från judiska bosättare inte tillstånd att bygga eller bygga ut. Man skriver ”att mellan 1967 och mitten av 2010 har mer än 14 000 palestinier förlorat rätten som permanenta boende i Jerusalem. De har fått sin status tillbakadragen. Till skillnad från de med israeliskt medborgarskap får man inte automatiskt rätt att få tillstånd att bo i Jerusalem om man inte är jude”. Det gör att man i EU-rapporten uppskattar att det finns upp emot 10 000 oregistrerade barn i Jerusalem som riskerar att bli borttvingade från östra Jerusalem. Rapporten skriver att ”svårigheten för dessa barn att bli registrerade som boende i östra Jerusalem gör det mycket svårt för dess barn att få tillgång till grundläggande rättigheter som grundläggande undervisning, hälsovård och annan service.”

Det är klart att det är önskvärt att parterna kan komma överens i förhandlingar. Men förhandlingarna får inte utgå från maktförhållanden och realpolitik. De måste utgå från folkrätten, de mänskliga rättigheterna och krigets lagar, En fred som bygger på makt och styrkeförhållanden blir inte en varaktig fred. Israels ensidiga åtgärder har bara mötts med lama protester av omvärlden. Omvärlden måste i högre grad utgå och agera från civilbefolkningens rättigheter – inte parternas styrka.

Magnus Walan, ansvarig för politik och samhällskontakt på Diakonia

Filed Under: Folkrätt, Fred, Israel / Palestina

Hur ser vår statsminister på vapenexporten och biståndet?

2011-02-04 By

Det finns verkligen skäl att ställa frågan hur vår statsminister ser på både svensk vapenexport och på svenskt bistånd efter uttalanden de senaste dagarna.

I Svenska Dagbladet den 2 februari svarar statsminister Fredrik Reinfeldt på frågan: Om det inte är hyckleri att både exportera mycket vapen och samtidigt värna världsfreden?

”Nej, det går att göra båda delarna, vi bör ha en dialog även med dem vi inte gillar. Kina är ett sådant exempel, men det finns många andra. Men i det sammanhanget vill jag även peka på vårt bistånd som ibland hamnar i fickorna på korrupta ledare, det måste vi också förhindra”.

Statsministerns uttalande får mig att ställa mig själv tre frågor:

  • Hur ser han på biståndet?

Svårt att svara på med tanke på att han inte ofta uttalar sig om biståndet. Men från mitt perspektiv tycks det som han nästan alltid pratar om biståndet på ett negativt sätt. Bland annat i riksdagens kammare december 2009 då han svenpande sätt kopplade bistånd med korruption (bl.a. 26 nov 2009). 

Känns tråkigt att vår statsminister tycks ha en sådan negativ syn på biståndet. Det är klart det finns mängder av problem och brister i biståndet men att den negativa bilden tycks tendera är olyckligt. Att han inte ser allt bistånd som motverkar korruption t.ex. till organisationer i civila samhället, till oberoende revisionsmyndigheter, till oberoende media. Förra året gick 95 procent av Tanzanias barn i grundskolan, vilket kan jämföras med 51 procent år 1990. Barnadödligheten i Moçambique har minskat med mer än en tredjedel under de tre senaste decennierna. Mycket finansierat av bistånd.

  • Hur ser han då på vapenexporten?

Där tycks det inte finnas några problem. Vapenexport kan till och med gå till diktaturer då de bidrar till dialog menar statsministern.

Det som händer i tunisien och Egypten och gulfstaterna jämförs av många med murens fall. Om Sverige stöttat diktaturerna i öst med vapen t.ex. Robot 70 till Hoeneker och vi avfärdade kritik med att det är ”ett sätt för dialog”? Hur hade historien dömt oss då? Eller varför inte skicka vapen till Aleksandr Lukasjenko i Vitryssland om det är ett bra medel för ”dialog”

Några exempel på svensk vapenexport till länder som bryter mot mänskliga rättigheter:

  1. Tunisien: Sedan 1980 har Sverige exporterat krigsmateriel till Tunisien varje år utom tre. Exporten omfattar såväl luftvärnsrobot 70, radarövervakningssystem, sprängmedel, lasersikten och ammunition. Sammantaget uppgår värdet till 355 miljoner kronor.
  2. Egypten: Senast 2009 exporterade Sverige ”Eldlednings och spaningsutrustningar” för 8 miljoner.
  3. Bahrain: Tortyr och annan grym och omänsklig behandling och utbredd straffrihet för förövare. Svensk vapenexport: Pansarvärnsvapen med mera för 32 miljoner kronor.
  4. Pakistan: Grava systematiska MR-övergrepp: dödsfall i häkte, utomrättsliga avrättningar, mord och andra övergrepp riktade mot minoritetsgrupper, tortyr och annan grym och omänsklig behandling, godtyckliga fängslanden i samband med »kriget mot terrorismen« och straffrihet. Vapenexport: Delar till torpeder och bomber med mera för 84 miljoner kronor.
  5. Thailand: Utomrättsliga avrättningar, dödstraff , systematisk diskriminering av etniska minoriteter och migrantarbetare, grava MR-övergrepp i samband med konflikten i södra Thailand. Vapenexport: robotar, pansarvärnsvapen, torpeder med mera för 324 miljoner kronor.

Den svenska vapenexporten har på tio år fyrdubblats och enligt färsk statistik är Sverige världens nästa största vapenleverantör per capita. Vapen som bidrar till att militarisera konflikter. Detta ökar risken för väpnade konflikter och krig vilket i sin tur riskerar att leda till humanitära katastrofer.

Det är anmärkningsvärt att statsminister Reinfeldt kommenterar kritiken mot vapenexporten till dessa diktaturer genom att hänvisa till behov av ”svenska jobb” (Metro 2 feb 2011).

Min tredje fundering är hur vår statsminiser ser på korruption?
Åklagare i Storbritannien, Sverige och Sydafrika har offentligt talat om omfattande bevis på ”korruption” i samband med JAS försäljningen till Sydafrika. Underlag från utredningar visar på otroliga belopp – 1,3 miljarder. I Sydafrika har åtal och utredningar stoppats av regeringen. I Sverige lades utredningen ned bl.a. för bristande resurser och svag lagstiftning enligt uttalanden från tidigare åklagaren,

I detta fall säger Fredrik Reinfeldt i riksdagens kammare (17 juni 2009) att han inte vill uttala sig då man: ”ska vara försiktig med att vara tvärsäker i frågor som inte är rättsligt prövade”.

När det gäller korruption i biståndssammanhang funderar jag på vilka rättsfall av korruption i Afrika han tänker på? Har andra måttstockar eller är det en känsla han vill vidareförmedla?

Magnus Walan, politik och samhälle, Diakonia

Filed Under: Bistånd

I julklapp vill jag ha… en nyanserad biståndsdebatt!

2010-12-15 By

Under de senaste åren har vi haft en polariserad biståndsdebatt i Sverige, ofta präglad av en orimlig pessimism. Inte sällan har det helt saknats tilltro till biståndets möjlighet att bidra till utveckling. För mig, som dagligen möter människor som med hjälp av svenskt bistånd åstadkommit viktiga förändringar, känns kritiken ofta missriktad. Biståndet är utan tvivel ett viktigt verktyg i kampen mot fattigdom, svält, sjukdomar och bristande utbildning. ..

Orimliga invändningar
Ibland angrips biståndet för att dess effekt på den ekonomiska tillväxten på nationell nivå inte kan bevisas: ”Trots decennier av bistånd är Afrika fortfarande underutvecklat”, kan det heta. Men sådana invändningar är orimliga. Mekanismerna bakom tillväxt är alltför komplexa för att en enskild faktor (biståndet) ska kunna lastas.

Vad det däremot finns ett starkt stöd i forskning och vederhäftiga utvärderingar är att konkreta biståndsprojekt leder till önskade resultat:

  • Insatser mot malaria eller hiv leder till färre smittade.
  • Bistånd till utbildningssektorn leder till högre läs- och skrivkunnighet.

Det finns dessutom goda anledningar att tro att bättre hälsa och satsningar på utbildning har effekter på tillväxten, genom att fattiga människor förmåga att delta i produktiva ekonomiska aktiviteter stärks.

Biståndet undergrävs om inte politiken samordnas
Vad som ofta slår mig är hur viktigt det är att biståndet inte undergrävs av andra politikområden. Det kanske mest uppenbara exemplet är när EU:s handels- och jordbrukspolitik, som har försämrat villkoren för att producera i och exportera från fattiga länder. Detta samtidigt som Europa bidragit med bistånd för att skapa ekonomisk utveckling.

Ett annat exempel är när effekten av demokratibistånd till ett land riskerar att undergrävas av vapenexport till samma land. Vapen för miljardbelopp till militärdiktaturer bidrar inte till demokratisering och fattigdomsbekämpning precis. Och samtidigt som biståndsmedel satsas på att anpassa fattiga länder till ett förändrat klimat fortsätter givarländernas investeringar i storskaliga, fossila energiprojekt.

Ett annat viktigt område där biståndet undergrävs är kapitalflykten: Samtidigt som vi ger bistånd försvinner enorma summor från utvecklingsländerna i form av kapitalflykt till rika länder eller skatteparadis. So ett exempel: 2006 skedde en kapitalflykt på upp till 1 000 miljarder dollar, det vill säga ungefär tio gånger det globala biståndet under samma år.

Vi antar utmaningen!
Vi inom Diakonia och andra frivilligorganisationer måste också bli bättre på att konsekvent tillämpa ett rättighetsperspektiv i förhållande till de människor vi vill stödja. För att vara säkra på att vi är på rätt kurs och upprätthåller kvaliteten i vårt arbete måste vi också fortsatt regelbundet underkastas oberoende granskning och utvärdering – både från våra samarbetsparter i syd och från givare och statliga finansiärer. Det är en utmaning som vi antagit.

En annan utmaning är att nyansera den svenska biståndsdebatten. Det gör vi bland annat genom en seminarieserie om biståndets kvalitet och effekter samt sajten Därför Bistånd. Nu hoppas vi också att de svenska biståndsdebattörerna antar utmaningen och att vi har en konstruktiv och lärorik debatt att se fram emot.

Magnus Walan, Diakonia

>> Läs vår debattartikel om den klichéartade biståndsdebatten på Newsmill

>> Besök vår nya sajt Därför bistånd

Filed Under: Bistånd, Kapitalflykt och skatteflykt

Biståndskritikerna har rätt. Vi talar för mycket om procenten. Om biståndets nivåer och pengar och för lite om innehållet

2009-08-24 By

Inom några veckor kommer regeringen presentera budgeten för 2010. Utåt sett är biståndsministern motståndare till att koppla biståndsnivån till ekonomin storlek. Men i praktiken har regeringen sedan tillträdet 2006 i stort levt upp till 1%. Det ska regeringen ha heder för.

Vad vi är kritiska till är att regeringen lagt in budgetposter på sammanlagt över 8 miljarder åren 2006-2009 för utgifter som knappast kan leda till någon fattigdomsminskning. Det handlar till exempel om ”finansiering” av skuldlättnader som bygger på svenska exportkreditskulder. Affärer som aldrig handlat om fattigdomsbekämpning och som inte kan utvärderas gentemot biståndets mål. Om vi ska tala kvalitet utifrån biståndets mål bör användandet av dessa miljarder ifrågasättas.

Den finansiella krisen leder nu till att biståndet minskar. Skadeglatt säger många biståndskritiker att ”vad var det vi sa” – det är inte bra med 1% då blir det så här när ekonomin går ner. Man kan fundera på om dessa kritiker tycker att vi ska följa den plan som EU:s medlemsländer beslutat om: Att alla medlemsländer skall anslå minst 0,7% av BNI i bistånd. Eller är det bara nivån på 1% man är kritisk till?

Biståndets mål är något annat: Att stärka fattiga människors makt. Men vi vet att det globala biståndet måste dubbleras om vi ska kunna finansiera målet att halvera fattigdomen till 2015. Pengarna behövs ju.

Men – låt oss prata mer om innehållet i biståndet. Och vad det kan betyda för oss i enskilda organisationerna som Diakonia att minska med 15% som Ekot rapporterade om häromdagen.

  • Det kan betyda att vi tvingas avbryta stödet till aidsjuka bland minoritetsfolk i norra Thailand som slåss för både medborgerliga rättigheter och för rätt till vård och mediciner.
  • Det kan betyda att vi inte kan stödja samarbetsorganisation ASOP i Kongo som under 2008 har gett 96 kvinnor, de flesta av dem utsatta för plundring, övergrepp och våldtäkt, stöd så att de kunnat återvända hem. Upprättelsen kan vara att försörja sig själv och leva ett värdigt liv, att få kunskap om sina rättigheter och få juridisk hjälp, så att övergreppen de utsatts för inte sopas under mattan utan att de skyldiga ställs till svars.
  • Det kan betyda att vi inte kan fortsätta stödja jesuiterna i Zambia som granskar både nationella budgeten och utländska biståndet och har avslöjat korruption och maktmissbruk.
  • Det kan betyda att vi inte kan ge stöd till grupper och organisationer i Zimbabwe, Sri Lanka och Burma som arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna, dokumenterar övergrepp och ger alternativ information om läget i länderna.

Detta är ett ”mjukvarubistånd” som enskilda organisationer är särskilt lämpliga att stödja. Där regeringar, företag och institutioner har svårare att verka direkt.

Vi måste tala mer om innehållet i biståndet. Men vi måste även erkänna att det finns fler viktiga faktorer som motverkar målet att utrota fattigdomen. Det gäller till exempel kapitalflykt från fattiga länder till europeiska skatteparadis, svenska vapenaffärer till korrupta och odemokratiska regimer, statligt exportkreditstöd till affärer med korrupta stater. Där svenska staten inte vill bidra till att korruptionsutredningar drivs vidare och sanningen kommer fram (JAS Gripen). Det finns många områden där svenska staten direkt eller indirekt motverkar vad biståndet vill åstadkomma.

Biståndet är inte ett universalmedel. Om vi ska diskutera innehållet i biståndet och dess effektivitet måste diskussionen också handla om dessa frågor. Men det går inte att låtsas att biståndsnivåerna inte har betydelse.

Filed Under: Bistånd

33 000 människor, Desmond Tutu och jag fastar för frihet i Zimbabwe

2009-02-02 By

Läget i Zimbabwe är katastrofalt. Hungern sprider sig snabbt och det riskerar att bli en stor svältkatastrof. Mer än hälften av Zimbabwes 11 miljoner människor får inte mer än ett mål mat om dagen. Koleraepidemin sprider sig snabbt och många sjukvårdskliniker har kollapsat. 3 000 människor har redan dött och många av läkarna som inte fått lön på flera månader har lämnat landet.

Samtidigt hårdnar det politiska klimatet. Jestina Mukoko från Zimbabwe Peace Project hämtades från sitt hem, iklädd enbart pyjamas, av 12-15 civilklädda män den 3:e december. Enbart hennes son blev vittne till händelsen.

Den 24 december dök hon upp på en rättegång i Harare där hon anklagades för att planera väpnad kamp i Zimbabwe, något som kan leda till dödstraff. Enligt hennes advokat var hon drogad och torterad. Idag har 27 kända aktivister försvunnit. Rättegången mot Jestina har nu skjutits upp på obestämd tid. Amnestyrapporter pekar på att hon torterats.

Idag hungerstrejkar 33 000 demokratiaktivister i södra Afrika, inklusive Desmond Tutu, för frihet i Zimbabwe. Det är en rullande hungerstrejk för att öka trycket för demokrati i Zimbabwe och för att sätta press på de afrikanska ledarna inom Afrikanska Unionen.

Läs mer hos våra partner i Zimbabwe om läget i landet. Inte minst i relation till den växande koleraepidemin.

Ställ upp på hungerstrejken du med!

Jag har just gjort det.

Filed Under: Demokratisering