About Penny Davies

Policyrådgivare på Diakonia, med fokus på utvecklingsfinansiering och resursflöden. Arbetar på Diakonias policy- och påverkansavdelning.

Biståndstoppmötet i Busan nådde historisk överenskommelse

2011-12-01 By

Sista dagen på toppmötet i Busan, Sydkorea enades världens ledare om ett nytt globalt partnerskap för effektivt utvecklingssamarbete (”Busan partnership for effective development co-operation”). En hel del gott kom ut ur mötet Busan, men det är genomförandet och uppföljningen som kommer avgöra vad Busan egentligen innebär för fattiga människor.

Fler aktörer ombord och en breddad agenda
För första gången är de så kallade ”nya” givarländerna (Kina, Indien med flera) med i en global överenskommelse kring bistånd och utvecklingssamarbete.

Det var in i det sista osäkert om Kina skulle ställa sig bakom överenskommelsen eller ej. Villkoret för att Kina, och andra aktörer engagerade i så kallade syd-syd-samarbeten, skulle ansluta sig var att principerna och åtagandena i dokumentet endast ska gälla syd-syd-samarbeten på frivillig basis. Detta är en svaghet.

Samtidigt skulle alternativet, det vill säga att inte ha med Kina och andra medelinkomstländer som spelar en allt större roll i biståndet, varit sämre. Nu finns i alla fall en gemensam agenda att utgå från i det framtida arbetet.

I Busan har organisationer från det civila samhället för första gången varit med som en part vid förhandlingsbordet. Dokumentet lyfter också fram den privata sektorn som en viktig aktör i bistånds- och utvecklingssamarbete på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare toppmöten.

Utöver fler aktörer så innebär toppmötet i Busan också ett annat skifte: Nu talar man inte enbart om biståndseffektivitet, utan en bredare agenda för utvecklingseffektivitet. Detta omfattar olika typer av utvecklingssamarbete och frågor, däribland samarbeten mellan privat och offentlig sektor, syd-syd-samarbeten, klimatområdet, skatteflyktsfrågor etc.

Brister i konkreta åtaganden
Historiskt eller ej, Busanöverenskommelsen måste ändå betraktas som svag. Dokumentet brister vad gäller konkreta, tidsbundna åtaganden som går att följa upp. Det finns inga tydliga skrivningar vare sig kring nya åtaganden eller de som gjorts på tidigare toppmöten om bistånd (i Parisdeklarationen från 2005 och Accra Agenda for Action 2008).

Detta är beklagligt, inte minst med tanke på att länder som ger bistånd har varit mycket sämre på att leva upp till sina åtaganden jämfört med mottagarländerna. Flera givare satte käppar i hjulet för tuffare skrivningar som mottagarländer ville ha med, däribland att avbinda biståndet. (Bundet bistånd tvingar mottagarländerna att köpa varor och tjänster från givarländerna, vilket innebär mindre effektivitet).

EU brast i ledarskap men Sverige spelade positiv roll
EU-länderna som grupp har inte visat det ledarskap som skulle varit önskvärt. Sverige spelade dock positiv roll, bland annat för att få in tuffare skrivningar för ökad öppenhet i biståndet och att detta även ska gälla privata sektorn. Detta är välkommet.

Ett erkännande för civila samhället
Busandokumentet erkänner de principer som det civila samhället arbetat fram om hur vi själva ska agera effektivt som aktörer i biståndet, de så kallade Istanbulprinciperna och det internationella ramverket för utvecklingseffektivitet  för CSOs (International Framework for CSO Development Effectiveness).

Civilsamhällets rätt att agera självständigt och staters skyldighet att säkra möjligheterna för civila samhället att arbeta med mänskliga rättigheter och delta i samhällsdebatten med mera tas upp i dokumentet från Busan. Detta är positivt. Men vi representerar för det civila samhället hade velat se mer konkreta åtaganden kring mänskliga rättigheter och jämställdhet.

LÄS MER
Fler kommentarer på utkomsten i Busan finns i pressmeddelanden från nätverk där Diakonia är medlem:

>> ACT Alliances pressmeddelande

>> Aid watch/Concords pressmeddelande

>> Better Aids pressmeddelande

Filed Under: Bistånd Tagged With: , , , , , , ,

Toppmöte om effektivt bistånd i Busan: Tuffa förhandlingar redan igång

2011-11-28 By

Imorgon tisdag den 29 november, startar biståndstoppmötet i Busan (4th High Level Forum on Aid Effectiveness) som samlar över 2 000 delegater från hela världen. Just nu, dagen innan, pågår tuffa förhandlingar om det dokument som förväntas antas av ministrarna i slutet på mötet.

Delegaterna kommer inte överens trots långa förberedelser under året. En femte version av slutdokumentet ser nu ut att bli en sjätte.

På sätt och vis är det positivt att förhandlingarna fortgår, eftersom utkastet till slutdokumentet är vagt och saknar tydliga, tidsbundna och mätbara åtaganden för att effektivisera biståndet. Nu finns ju fortfarande möjligheten att förbättra utkomsten av mötet. Men tyvärr verkar ledarskap och vilja att gå längre saknas.

EU-länderna, som visade ledarskap på förra toppmötet för effektivt bistånd i Accra för tre år sedan, har inte visat samma ambitioner denna gång. EU:s gemensamma position inför mötet (från den 14 november) är svag och saknar ambitiösa, tidsbundna åtaganden.

EU-länderna har t ex  inte lyssnat på länderna som tar emot bistånd, sk partnerländer, och deras krav att avbinda biståndet  till 2013. Bundet bistånd innebär att partnerländerna tvingas köpa varor och tjänster från givarländerna, vilket innebär högre kostnader och mindre valfrihet. De egna ekonomiska intressena hos givarländerna tycks vara starkare. Detta är en av flera knäckfrågor i de pågående förhandlingarna.

Utvärderingarna inför toppmötet visar att partnerländerna kommit mycket längre med att leva upp till sina åtaganden, i den så kallade Parisagendan, jämfört med givarna. Därmed borde det finnas än större anledning för givarna att vara ödmjuka och nu visa mera ambitioner.

Men givetvis har partnerländer också viktiga åtaganden att leva upp till, inte minst vad gäller att säkra folkrörelsers och människors möjligheter att verka fritt och framföra sina åsikter utan risk för förföljelse.

På förra biståndstoppmötet i Accra 2008 gjorde regeringar ett åtagande, i den så kallade Accra Agenda för Action, att erkänna civila samhället som aktörer i sin egen rätt och säkra möjligheter för civila samhället att verka fritt. Trots detta har utrymmet för det civila samhället snarare minskat. Det är numera allt vanligare att människor som försvarar mänskliga rättigheter begränsas, utsätts för hot och påtryckningar eller fängslas.

Delegatera på mötet i Busan bör ta detta på allvar och komma överens om konkreta åtaganden för att säkra människors rätt att göra sin röst hörd genom det civila samhället.

Filed Under: Bistånd, Mänskliga rättigheter Tagged With: , , , , , ,

Brutna löften inför millenniemålstoppmötet

2010-09-20 By

Idag går det stora millenniemålstoppmötet av stapeln i New York. Världens ledare samlas för att utvärdera det gemensamma arbetet för att uppnå de åtta millenniemålen som ett led i att utrota fattigdomen. Målen sattes för tio år sedan och de flesta ska vara uppnådda 2015.

Även om framsteg gjorts återstår det mycket att göra. Inför mötet släpptes en FN rapport som utvärderar mål åtta – ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling” – som handlar om de rika ländernas ansvar: mer och bättre bistånd, rättvis handel och skuldavskrivningar. Rapporten med namnet The GlobalPartnership for Development at a Critical Juncture, visar att den rika världen inte har levererat det som de lovat.

Mer och bättre bistånd: För fem år sedan lovade de rika G8 länderna på toppmötet i Gleneagles att till år 2010 öka biståndet med $50 miljarder dollar, samt dubblera biståndet till Afrika. Rapporten visar att löftet inte kommer infrias. Det fattas ca 18 miljarder dollar jämfört med löftet från 2005. Rapporten visar också att även om öppenheten ökat i biståndet, så krävs större ansträngningar från alla partner för att försäkra ett ömsesidigt ansvarsutkrävande och effektivitet i biståndet.

Rättvis handel: På handelsområdet visar rapporten att rika länder inte sänkt sina tullar nämnvärt för produkter från utvecklingsländer, som fortfarande är relativt höga. Rika länder har inte levt upp till 2005 års åtagande inom Världshandelsorganisationen att tillåta 97 procent av export från minst utvecklade länder att få tillträde till rikare länders marknader utan avgifter eller kvota. Rika länders jordbrukssubventioner har minskat något, men de är fortfarande 376 miljarder dollar per år, vilket motsvarar ca tre gånger det globala årliga biståndet. Detta slår hårt mot bönder i fattiga länder.

Skuldavskrivningar: Rapporten visar att 35 av världens fattigaste länder fått skuldavskrivningar till ett samlat värde av 86 miljarder dollar. Detta är ett framsteg, men samtidigt pekar rapporten på att 27 av 39 låg- och medelinkomstländer har, eller löper stor risk att få, ohållbara skulder. Rapporten pekar också på problemet att de stora skuldavskrivningsinitiativen nu upphör och rekommenderar att det införs en ny mekanism för hantering av skuldavskrivningar.

Millenniemålen är inte lösningen på fattigdomsutmaningen. De saknar ett tidsbestämt mål för när fattigdomen ska vara helt utrotat (datumet gäller enbart en halvering) och flera centrala frågor berörs ej: Vi måste stoppa kapitalflykten från fattiga länder, som utgör tio gånger det globala biståndet per år, vilket skulle ge större möjligheter för dessa länder att mobilisera sina egna resurser och minska biståndsberoendet. Klimatutmaningen måste lösas på ett rättvist sätt samtidigt som vi utrotar fattigdomen. Men om målen uppnåddes skulle vi vara en bra bit på väg. Målen ger oss och våra partner runtom i världen ett instrument för att kunna utkräva ansvar av våra respektive politiker. Inför New York mötet är budskapet tydligt: takten måste öka, det handlar om liv och död.

Penny Davies, Policyrådgivare Diakonia

Filed Under: Bistånd, Kapitalflykt och skatteflykt

De där människorna som saknar röst i den svenska politiken, men som påverkas av den…

2010-03-24 By

Varje år försvinner enorma summor pengar från utvecklingsländer på grund av oregistrerad kapitalflykt. Beräkningar visar att det handlar om upp till 1 000 miljarder dollar per år, även om bristen på öppenhet gör det svårt att veta exakta summor. I jämförelse med det globala årliga biståndet innebär det att för varje krona som ges i bistånd så försvinner ca tio kronor ut ur utvecklingsländer i kapitalflykt. Detta måste ses som en enorm skevhet och orättvisa i det globala finansiella systemet. Pengarna skulle istället kunna användas till fattigdomsbekämpning och därmed bidra till minskat biståndsberoende.

Den största delen, hela 64 procent, av kapitalflykten består av skatteflykt inom den kommersiella sektorn, det vill säga företag och individer som på både laglig och olaglig väg försöker att undkomma skatt. Det sker till stor del genom så kallad ”manipulerad internprissättning” – varor och tjänster säljs till artificiellt höga eller låga priser inom ett multionationellt företag för att minimera skatt – och genom att vinstuttag flyttas till slutna skatteparadis.

Skatteflyktsfrågan blir lätt teknisk, men den handlar om liv och död. Vår systerorganisation Christian Aid i Storbritannien har beräknat att utvecklingsländer förlorar mer än 160 miljarder USD i uteblivna skatteintäkter varje år på grund av att företag på olika sätt undviker skatt. Om dessa pengar användes till fattigdomsbekämpning skulle de kunna rädda livet på 350 000 barn som ej fyllt fem, varje år. Med andra ord, skatteflykt dödar.

Skatteflyktfrågan har hittills främst handlat om hur skatteflykten från rika länder till skatteparadis ska minimeras, givet att de också är förlorare när skatteintäkter försvinner till dolda bankkonton i skatteparadis. Detta tas upp i Dagens Eko idag, som berättar att Skatteverket nu fått klartecken att gå igenom hundratusentals bankkortstransaktioner för att försöka spåra pengar gömda i skatteparadis.

Det är därför mycket glädjande att skatteflykt tas upp i den resultatskrivelse som regeringen idag lämnade över till riksdagen om hur regeringen lever upp till målsättningarna i ”Sveriges Politik för global utveckling (PGU)”. Denna politik antogs av riksdagen 2003 och slår fast att Sveriges alla politikområden ska vara samstämmiga och bidra till en rättvis och hållbar utveckling.

Diakonia har tre konkreta förslag på vad regeringen nu bör göra för att omsätta ambitionerna i PGU-skrivelsen om att bekämpa skatteflykten från utvecklingsländer:
1. Arbeta för att det införs ett automatiskt och öppet informationsutbyte om skattefrågor på multilateral nivå. Nuvarande system med bilaterala avtal missgynnar utvecklingsländers möjligheter att få information och därmed kunna vidta åtgärder för att stoppa skatteflykt.
2. Arbeta för att det införs regler om land för land-rapportering av företags vinster, det vill säga att de på ett öppet sätt rapporterar sina vinstuttag i varje land de verkar. Detta skulle möjliggöra för utvecklingsländer att se potentiella skatteuttag och upptäcka skatteflykt, samt främja öppenhet, vilket i förlängningen gynnar företag som vill agera ansvarsfullt.
3. Att ge stöd till organisationer som arbetar för ansvarsutkrävande och öppenhet. Det kan handla om stöd till folkrörelser och andra organisationer som arbetar för ett ökat ansvarsutkrävande och öppenhet inom den politiska sfären och den privata sektorn i utvecklingsländer. Stöd bör också ges till myndigheter och institutioner som arbetar med skattefrågor och korruptionsbekämpning.

Dessa förslag presenterade vi nyligen i riksdagen då vi tillsammans med andra folkrörelser lade fram vår egen skrivelse ”Mini Barometern 2010 – Folkrörelser mäter trycket på Sveriges politik för global utveckling”. I skrivelsen tar vi också upp klimat- och handelspolitik samt vapenexport från ett rättighets- och fattigdomsperspektiv. I den kan du också läsa om våra konkreta förslag på förbättringar av samstämmighetspolitiken. En självklar sådan förbättring tycker vi är att målkonflikter måste synliggöras och att det behövs en mekanism för att hantera sådana målkonflikter. En annan självklarhet tycker vi är att det bör finnas en oberoende utvärdering av regeringens Politik för Global utveckling.

Diakonia och andra folkrörelser har en viktig uppgift i att kritiskt granska och komma med förslag på hur Sveriges politik kan bli bättre på att främja fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Det gör vi i en gemensam analys med våra partner runtom i världen, ni vet de där människorna som inte har en röst i den svenska politiken, men som ändå påverkas av den…

Filed Under: Fattigdomsbekämpning, Kapitalflykt och skatteflykt

Världens ledare anländer till klimatmötet – tiden knapp och knutarna många

2009-12-16 By

Idag började det hetta till på klimatmötet. Fortfarande är de flesta frågor olösta, trots att förhandlarna satt hela natten till idag och arbetade med texter. Många statschefer har nu anlänt och höll sina anföranden i plenum. Det blev tydligt att spänningarna är stora.

Många utvecklingsländer visade idag missnöje med hur processen skötts givet att Danmark utvecklat en egen text (som inte presenterats än) vid sidan av förhandlingstexterna. Detta upplevdes som ett icke transparent förfarande och väckte irritation. Kina sa att man kan inte lägga fram en text ”tagen från skyarna”, utan att konsultationer genomförts. Hela ”G77 plus Kina”-gruppen framförde att de vill se en öppen process med brett deltagande från alla parter. G77 plus Kina -gruppen tryckte på vikten av framgång i Köpenhamn och att det inte handlar om att obstruera processen, vilket de blivit anklagade för, utan tvärtom att respektera den. (Se tidigare blogg inlägg). För utvecklingsländerna handlar det om framförallt tre saker:

  • Att respektera Kyotoprotokollet, som är det enda bindande instrument vi har för utsläppsminskningar.
  • Att rika länder går med på bindande utsläppsminskningar i en andra åtagande period inom Kyoto, innan krav ställs på utvecklingsländer.
  • Att tillgodose långsiktigt finansierings stöd, ej bara kortsiktigt, till utvecklingsländer att anpassa sig och ställa om sina ekonomier.

Spänningarna kring dessa frågor kvarstår. G77 plus Kina- gruppen tryckte idag på vikten av att basera åtaganden på forskning och principer om rättvisa, gemensamt men olika ansvar som också beaktar det historiska ansvaret för utsläpp. Givet att rika länder går före, så är de beredda att ta också sitt ansvar. Detta är dock en stor del av problemet då rika länder inte levt upp till sina tidigare åtaganden, eller i fallet USA ej gjort några, samtidigt som de kräver att framförallt framväxande ekonomier tar ett större ansvar.

Här finns en stor förtroende klyfta där alla läger tycks sitta inne med sina kort. EU har sagt att de är beredda att höja sitt bud från 20 till 30 procents utsläppsminskningar till 2020, om andra parter (läsa USA och Kina) gör likvärdiga åtaganden. Men det finns inga tecken än på att de är villiga att gå före, vilket NGOer anser att EU borde, givet att EU det faktiskt behövs snarare minst 40% utsläppsminskningar till år 2020, enligt vetenskapliga rapporter. EU har lagt fram ett förslag till kortsiktigt finansieringsstöd, men än så länge inte presenterat någon konkret siffra på långsiktigt finansieringsstöd, vilket NGOer anser skulle kunna bryta en del av dödläget i förhandlingarna.

Det kan ibland verka som taktiken styr. Samtidigt handlar det bokstavligen om liv och död vilket statscheferna för små önationer påpekade idag i plenum: ”Detta handlar om vår rätt att existera”. ”Seal the deal to save our country”. De ställer högre krav på utsläppsminskningar (40% till 2020) än vad som ligger på förhandlingsbordet, och pekar på att temperaturen inte får stiga mer än 1.5 grader C, snarare än 2 grader C, vilket dominerat diskussionen men som fortfarande innebär ett stort risktagande.

Det börjar bli bråttom nu att nå en uppgörelse. Hela världen tittar på och förhoppningarna är höga på att Köpenhamn ska resutera i ett rättvist och ambitiöst avtal.

Filed Under: Uncategorized

Våra liv är satta inom parenteser – i väntan på vadå?

2009-12-14 By

Här på klimatmötet i Köpenhamn råder en långsam väntan. Förhandlingarna pågår i slutna rum idag och plenum är tills vidare uppskjuten.

Det slår mig vad kaotisk apparat detta är. De sista versioner av texter vi fick i lördags består av hakparentes efter hakparentes kring de frågor som kommer bli avgörande för mänskligheten: Antingen minskar vi ustläppen med minst [50] [85] eller [90] procent til 2050, enligt textutkastet. (Enligt vetenskapen borde de ner till närmast 0 år 2050). Och de kommande dagarna kommer världens ledare i ett förmodligen pressat läge att avgöra vilket de blir. De kommer därmed att avgöra skillnaden mellan liv och död för människor och ekosystem. Det känns absurt.

Enligt den dagliga tidningen ECO, som ges ut av NGOer här på mötet har det till och med lagts fram en textversion med att skydda ”moder jord” inom hakparentes. Brasiliens delegat hade då gjort invändningen att ”Ni kan inte sätta moder jord inom hakparentes”. Vi som storögt följer detta förhandlingsspel kan bara instämma…

I väntan på en fortsättning och förhoppningsvis ett lyckligt slut, med Moder Jord satt i centrum, ej inom parenteser.

Penny Davies
på plats för Diakonia i Köpenhamn

Filed Under: Okategoriserade

Världens fattiga drabbas redan av klimatet!

2009-12-07 By

Denna vecka drar klimatförändringarna igång i Köpenhamn. Mycket står på spel, ja faktiskt människors och planetens överlevnad. Vad kan vara viktigare än så. När förhandlingarna startar är det detta delegationerna måste ha i åtanke, vilket innebär att de måste sätta snäva, kortsiktiga nationella intressen åt sidan och se till allas vårt gemensamma bästa.

Diakonias position är enkel men tydlig, vi behöver ett effektivt avtal ur klimatsynpunkt, men också ett rättvist avtal som tar hänsyn till fattiga människors behov. Fattiga människors rätt till utveckling är centralt. Fattiga människor drabbas redan nu av klimatförändringarna och det är de som bidragit minst till problemet, om alls.

Nyligen hade Diakonia besök av två av våra partner från Bangladesh och Bolivia, som just vittnade om hur klimatförändringarna redan är en del av deras vardag. Deras berättelser är hjärtslitande. Alivio, som lever vid foten av en glaciär på Bolivias högland, vittnade om hur glaciären snabbt smälter bort och hur deras försörjning hotas. Inom några år måste de troligen flytta från den by där de levt i generationer som ursprungsbefolkning. Redan nu är djuren sjuka och odlingarna dör på grund av effekter av klimatförändringarna En allt större del av deras lilla inkomst går åt till att köpa dyra mediciner och pesticidier, något de inte behövt tidigare. De är fattiga och lever på marginalen, och de tillhör de människor som drabbas hårdast av klimatförändringarna. De har inga resurser att anpassa sig. Alivio är mycket medveten om deras utsatthet men också om vad som skapat klimatföärndirngarna – att det är den rika delen av världen som har störst ansvar.

Det är Alivios öde och alla de fattiga människor som drabbas här och nu, som måste få en röst på klimatmötet i Köpenhamn. Enligt Global Humanitarian Forum, är över 325 miljoner människor redan nu hårt drabbade av klimatförändringarna genom att skördar slår fel, hem förstörs etc. Redan nu dör 300 000 människor per år på grund av klimatförändringarna.

Kort sagt världens fattiga kan inte vänta. Vi behöver ett effektivt och rättvist avtal i Köpenhamn som både ser till klimatförändringarna och fattigas rätt till utveckling och stöd för anpassning till klimatförändringarna. Om detta vädjar idag Diakonias partner från Bolivia och Bangladesh i Aftonbladet.

Penny Davies, Policy Officer med ansvar för frågor om utvecklingsfinansiering

Filed Under: Okategoriserade

Inför G20 mötet: Löften till världens fattiga inte infriade

2009-09-21 By

Vi befinner oss i en global finanskris, en kris som likt klimatkrisen skapats i den rika delen av världen men som drabbar fattiga människor hårdast. I april träffades ledarna för världen rikaste länder i G20 för att enas om en ”ny finansiell världsordning” och annonserade då ett globalt stumulanspaket på 1.1 biljoner dollar (eng. trillion=sv. biljon dvs ”1.1 trillion dollars” motsvar ca 9 000 miljarder kronor). På mötet tryckte G20 på vikten av att lindra de sociala effekterna av krisen för de fattiga människorna.

Nu är det dags för ett nytt G20-möte i Pittsburgh 24-25 september. En ny analys gjord av det europeiska nätverket Eurodad, som Diakonia är medlem i och jag är styrelseordförande för, visar att G20 inte levt upp till löftena från i april. I klartext innebär det att pengarna som utlovats fattiga länder inte har levererats. Analysen visar också att alldeles för lite pengar utlovats för fattiga länder att kunna bemöta finanskrisen.

Av G20:s stimulanspaketet på 1,1 biljoner dollar, utlovades 240 miljarder till utvecklingsländer och 50 miljarder dollar till låginkomstländer. Det vill säga mindre än fem procent går till de fattigaste. Mindre än hälften av dessa 50 miljarder dollar har betalats ut. Dessutom ges en del av pengarna i form av lån, vilket riskerar försätta utvecklingsländer i en ny skuldfälla.

G20:s löften ska jämföras med Världsbankens prognos att krisen resulterar i ett finansiellt underskott på mellan 350 och 635 miljarder dollar i utvecklingsländer under 2009 på grund av minskat inflöde av kapital.

Till detta kommer behov av stöd för att bemöta klimatkrisen som förvärrar läget ytterligare för de allra fattigaste. Siffror från FN (UN DESA) visar att det kommer att behövas mellan 500 till 600 miljarder dollar i stöd till utvecklingsländer per år med start detta årtionde. Detta är svindlande siffror ovanpå det underskott utvecklingsänder står inför på grund finanskrisen.

Samtidigt så finns det pengar, när det väl gäller. De femtio miljarder dollarna till låginkomstländer är trehundra sextio gånger mindre än de arton biljoner dollar rika länders regeringar har hostat upp för att köpa ut eller garantera privata finansiella institutioner.

Siffror går att översätta i mänsklig tragedi. Enligt Världsbanken kommer mellan 200 000 till 400 000 fler barn att dö från i år fram till 2015, det är millenniemålen ska nås, på grund av finanskrisen. Upp till 100 miljoner fler människor riskerar hamna undre strecket för extrem fattigdom på grund av finanskrisen.

Inför stundande G20-möte är det angeläget att snabba på takten i stödet till utvecklingsländer. Mer pengar än vad som utlovats behövs och i snabbare takt för att stödja utvecklingsländer att bemöta finanskrisen. Till detta kommer behov av stöd för att bemöta klimatkrisen. Pengarna bör båda stöden måste vara additionella, d.v.s. ges utöver utlovat bistånd.

I det akuta läge vi befinner oss i bör ett moratorium på skuldåterbetalningar från fattiga länder införas. Dessa pengar behövs till sociala investeringar i utvecklingsländerna. Det är också angeläget att långivning till utvecklingsländer sker på ett mer ansvarsfullt sätt, så att en ny skuldkris kan undvikas och så att lån främjar mänskliga rättigheter och miljöhänsyn.

Utöver direkt stöd behövs tuffare åtgärder för att förhindra den kapitalflykt som sker från utvecklingsländer. Beräkningar visar att det handlar om upp till 1000 miljarder dollar per år, pengar som skulle kunna användas till fattigdomsbekämpning. Den största delen av kapitalflykten beror på kommersiella aktörers undvikande av skatt, ofta via skatteparadis. Här har G20 hissat fanan högt; i april proklamerade man att ”banksekretessens era var förbi”. Inför mötet i Pittsburgh kan konstateras att ambitionen inte är omsatt i praktiken och att det går långsamt. Tuffare åtgärder behövs, inklusive ett stopp för skatteparadis, ett internationellt automatiskt utbyte av information om skattefrågor och krav på att företag redovisar sina vinster i de länder de görs.

Mer om allt detta kan du läsa i:

Penny Davies, ansvarig för policies om utvecklingsfinansiering, Diakonia

Filed Under: Klimat

Diakonia diskuterar kapitalflykt i Almedalen

2009-06-29 By

Solen skiner över Visby och Almedalsveckan. Diakonia är i vanlig ordning på plats för att försöka lyfta frågor som delvis befinner sig i mediaskugga och människoöden som är allt annat än solskenshistorier.

Idag har vi lanserat en rapport, Kapitalflykt – Fattigdomsbekämpningens svarta hål, som belyser det faktum att fattiga länder varje år dräneras på mellan 850–1000 miljarder dollar per år. Största delen består av att företag och individer på laglig och olaglig väg försöker minimera skatt. Detta sker till exempel genom en intern manipulerad prissättning och via slutna skatteparadis som finns runtom i Europa.

Rent konkret innebär det att fattiga länder dräneras på resurser som skulle kunna göra dem mindre biståndsberoende och mindre sårbara för finanskrisen. Pengarna behövs verkligen. Enligt Världsbanken kommer den globala finanskrisen resultera i att 90 miljoner fler människor i världen hamnar under fattigdomsstrecket i år.

Kapitalflykt och skatteparadis har med den finansiella krisen plötsligt hamnat högt upp på den politiska dagordningen. G20 länderna har prioriterat detta, eftersom kapitalflykten också drabbar rika länder. Små steg har tagits mot ett mer öppet och ansvarsfullt finansiellt system. Men mycket mer kan göras.

Mer om detta kan du läsa i Diakonias rapport på vår hemsida. Du kan också se ett inslag på SVT:s Rapport som uppmärksammar vår rapport.

Penny Davies, Diakonia, Policy Officer utvecklingsfinansiering, på plats i Almedalen

Filed Under: Kapitalflykt och skatteflykt

Viktigt att mäta biståndets resultat – och inte tappa fokus på helheten

2009-05-07 By

Diakonia välkomnar regeringens skrivelse om resultat i biståndet som presenterades idag. Vi välkomnar också ambitionen att ständigt förbättra redovisningen av vad biståndet faktiskt åstadkommer till våra folkvalda och till allmänhet.

Diakonia har tillsammans med partner och folkrörelser världen över på olika sätt under många år arbetat med att förbättra resultatet av biståndets insatser, men även för att alla politikområden ska bidra till och inte motverka det som biståndet vill åstadkomma.

Vi har till exempel arbetat för att Internationella Valutafondens (IMFs) villkor på fattiga länder ska gynna fattigdomsbekämpning. Just för att vi vill se resultat för fattiga människor så har vi ställt oss kritiska till de makroekonomiska villkor IMF ställt på fattiga länder som, enligt IMF:s oberoende utvärderingsorgan, resulterat i att biståndet istället för att rädda liv gått till att bygga upp valutareserver eller till att betala av interna skulder. Här har IMF på senare tid delvis hörsamma kritiken och delvis ändrat en del av de makroekonomiska villkoren i och med att finanskrisen drabbar fattiga länder.

Vi har också stött partners arbete med att bekämpa fattigdom och att ställa sina beslutsfattare till svars för att de ska prioritera fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och miljöhänsyn över kortsiktiga särintressen. På vår hemsida finns en inspirerande lista med exempel på arbete som våra partner genomfört de senaste tre åren. Där kan du också läsa om Diakonias mycket omfattande arbete för att säkerställa att de biståndspengar vi kanaliserar faktiskt ger resultat.

Det är dock viktigt att komma ihåg att biståndet inte är och kan aldrig vara lösningen på världens utmaningar i form av fattigdom och marginalisering. Detta påpekades av Gunilla Carlsson då hon på dagens presskonferens påpekade att bistånd måste ses i sitt sammanhang och att andra politikområden och biståndet måste samverka.

I det perspektivet är det absurt att resursflödena från fattiga länder till rika är mycket större än tvärtom. Varje år försvinner mellan 500 – 800 miljarder dollar från utvecklingsländer i så kallad kapitalflykt där den största andelen, två tredjedelar, kan härledas till olika typer av laglig skatteflykt av kommersiella aktörer, ofta via skatteparadis. Så länge detta fortgår kan biståndet, som totalt uppgår till knappt ca 100 miljader dollar per år, endast lappa och laga. Här behövs en samstämmig politik för global utveckling från rika länder.

Det är också därför det är så viktigt att analysera resultaten av hela politiken utifrån ett fattigdoms och utvecklingsperspektiv. Diakonia hoppas att vi kommer att få se fler resultatskrivelser om Sveriges politik för global utveckling (PGU) såväl som biståndet framöver.
Penny Davies, expert finansiering för utveckling, Diakonia

Filed Under: Uncategorized
« Older Posts