Klimatfinansiering nu!

2011-12-06 By

Leverera klimatfinansiering nu! Så löd budskapet på de låtsaspengar som på tisdagsmorgonen delades ut till delegaterna som var på väg in till klimatförhandlingarna.

Vi vill se en klimatfinansiering som garanterar fattiga länders rätt till utvecklingDet var aktivisterna i Time for Climate Justice-kampanjen som ville påminna världens rika länder om löftena att förse den så kallade Gröna klimatfonden med pengar för arbete i fattiga länder med minskning av utsläpp och anpassning till klimatförändringarna.

Det är så oerhört viktigt att världens fattiga länder inte utvecklas på samma sätt som vi i den rika världen har gjort. De måste bli mycket klimatsmartare. Dessutom måste de anpassa sig och skydda sig mot de negativa effekterna av det förändrade klimatet. Och därför behöver de vårt stöd, genom bland annat denna globala klimatfond.

Den Gröna klimatfonden ligger på förhandlingsbordet här i Durban,och vi väntar på ett beslut under veckan om hur den ska se ut.  Men ännu har ingen pratat om varifrån pengarna ska tillföras under de kommande åren, eller hur mycket olika länder är beredda att bidra med.

Så aktivisterna ropade: Låt inte klimatfonden bli ett tomt skal! Leverera klimatfinansiering nu!

Bra sagt. Hoppas klimatförhandlarna hörde.

Ankin Ljungman, Diakonias policyrådgivare i klimatfrågor på plats i Durban

Filed Under: Bistånd, Klimat Tagged With: , , , , , , , , , , , , ,

Biståndstoppmötet i Busan nådde historisk överenskommelse

2011-12-01 By

Sista dagen på toppmötet i Busan, Sydkorea enades världens ledare om ett nytt globalt partnerskap för effektivt utvecklingssamarbete (”Busan partnership for effective development co-operation”). En hel del gott kom ut ur mötet Busan, men det är genomförandet och uppföljningen som kommer avgöra vad Busan egentligen innebär för fattiga människor.

Fler aktörer ombord och en breddad agenda
För första gången är de så kallade ”nya” givarländerna (Kina, Indien med flera) med i en global överenskommelse kring bistånd och utvecklingssamarbete.

Det var in i det sista osäkert om Kina skulle ställa sig bakom överenskommelsen eller ej. Villkoret för att Kina, och andra aktörer engagerade i så kallade syd-syd-samarbeten, skulle ansluta sig var att principerna och åtagandena i dokumentet endast ska gälla syd-syd-samarbeten på frivillig basis. Detta är en svaghet.

Samtidigt skulle alternativet, det vill säga att inte ha med Kina och andra medelinkomstländer som spelar en allt större roll i biståndet, varit sämre. Nu finns i alla fall en gemensam agenda att utgå från i det framtida arbetet.

I Busan har organisationer från det civila samhället för första gången varit med som en part vid förhandlingsbordet. Dokumentet lyfter också fram den privata sektorn som en viktig aktör i bistånds- och utvecklingssamarbete på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare toppmöten.

Utöver fler aktörer så innebär toppmötet i Busan också ett annat skifte: Nu talar man inte enbart om biståndseffektivitet, utan en bredare agenda för utvecklingseffektivitet. Detta omfattar olika typer av utvecklingssamarbete och frågor, däribland samarbeten mellan privat och offentlig sektor, syd-syd-samarbeten, klimatområdet, skatteflyktsfrågor etc.

Brister i konkreta åtaganden
Historiskt eller ej, Busanöverenskommelsen måste ändå betraktas som svag. Dokumentet brister vad gäller konkreta, tidsbundna åtaganden som går att följa upp. Det finns inga tydliga skrivningar vare sig kring nya åtaganden eller de som gjorts på tidigare toppmöten om bistånd (i Parisdeklarationen från 2005 och Accra Agenda for Action 2008).

Detta är beklagligt, inte minst med tanke på att länder som ger bistånd har varit mycket sämre på att leva upp till sina åtaganden jämfört med mottagarländerna. Flera givare satte käppar i hjulet för tuffare skrivningar som mottagarländer ville ha med, däribland att avbinda biståndet. (Bundet bistånd tvingar mottagarländerna att köpa varor och tjänster från givarländerna, vilket innebär mindre effektivitet).

EU brast i ledarskap men Sverige spelade positiv roll
EU-länderna som grupp har inte visat det ledarskap som skulle varit önskvärt. Sverige spelade dock positiv roll, bland annat för att få in tuffare skrivningar för ökad öppenhet i biståndet och att detta även ska gälla privata sektorn. Detta är välkommet.

Ett erkännande för civila samhället
Busandokumentet erkänner de principer som det civila samhället arbetat fram om hur vi själva ska agera effektivt som aktörer i biståndet, de så kallade Istanbulprinciperna och det internationella ramverket för utvecklingseffektivitet  för CSOs (International Framework for CSO Development Effectiveness).

Civilsamhällets rätt att agera självständigt och staters skyldighet att säkra möjligheterna för civila samhället att arbeta med mänskliga rättigheter och delta i samhällsdebatten med mera tas upp i dokumentet från Busan. Detta är positivt. Men vi representerar för det civila samhället hade velat se mer konkreta åtaganden kring mänskliga rättigheter och jämställdhet.

LÄS MER
Fler kommentarer på utkomsten i Busan finns i pressmeddelanden från nätverk där Diakonia är medlem:

>> ACT Alliances pressmeddelande

>> Aid watch/Concords pressmeddelande

>> Better Aids pressmeddelande

Filed Under: Bistånd Tagged With: , , , , , , ,

Toppmöte om effektivt bistånd i Busan: Tuffa förhandlingar redan igång

2011-11-28 By

Imorgon tisdag den 29 november, startar biståndstoppmötet i Busan (4th High Level Forum on Aid Effectiveness) som samlar över 2 000 delegater från hela världen. Just nu, dagen innan, pågår tuffa förhandlingar om det dokument som förväntas antas av ministrarna i slutet på mötet.

Delegaterna kommer inte överens trots långa förberedelser under året. En femte version av slutdokumentet ser nu ut att bli en sjätte.

På sätt och vis är det positivt att förhandlingarna fortgår, eftersom utkastet till slutdokumentet är vagt och saknar tydliga, tidsbundna och mätbara åtaganden för att effektivisera biståndet. Nu finns ju fortfarande möjligheten att förbättra utkomsten av mötet. Men tyvärr verkar ledarskap och vilja att gå längre saknas.

EU-länderna, som visade ledarskap på förra toppmötet för effektivt bistånd i Accra för tre år sedan, har inte visat samma ambitioner denna gång. EU:s gemensamma position inför mötet (från den 14 november) är svag och saknar ambitiösa, tidsbundna åtaganden.

EU-länderna har t ex  inte lyssnat på länderna som tar emot bistånd, sk partnerländer, och deras krav att avbinda biståndet  till 2013. Bundet bistånd innebär att partnerländerna tvingas köpa varor och tjänster från givarländerna, vilket innebär högre kostnader och mindre valfrihet. De egna ekonomiska intressena hos givarländerna tycks vara starkare. Detta är en av flera knäckfrågor i de pågående förhandlingarna.

Utvärderingarna inför toppmötet visar att partnerländerna kommit mycket längre med att leva upp till sina åtaganden, i den så kallade Parisagendan, jämfört med givarna. Därmed borde det finnas än större anledning för givarna att vara ödmjuka och nu visa mera ambitioner.

Men givetvis har partnerländer också viktiga åtaganden att leva upp till, inte minst vad gäller att säkra folkrörelsers och människors möjligheter att verka fritt och framföra sina åsikter utan risk för förföljelse.

På förra biståndstoppmötet i Accra 2008 gjorde regeringar ett åtagande, i den så kallade Accra Agenda för Action, att erkänna civila samhället som aktörer i sin egen rätt och säkra möjligheter för civila samhället att verka fritt. Trots detta har utrymmet för det civila samhället snarare minskat. Det är numera allt vanligare att människor som försvarar mänskliga rättigheter begränsas, utsätts för hot och påtryckningar eller fängslas.

Delegatera på mötet i Busan bör ta detta på allvar och komma överens om konkreta åtaganden för att säkra människors rätt att göra sin röst hörd genom det civila samhället.

Filed Under: Bistånd, Mänskliga rättigheter Tagged With: , , , , , ,

Ett förlorat årtionde för kvinnors säkerhet

2011-11-07 By

Diakonias policyrådgivare i jämställdhetsfrågor, Mirjam Dahlgren, har läst senaste Amnesty Press och bloggar utifrån en artikel i tidningen.

Kvinnor är förlorare i terrorbekämpningens årtionde. Det hävdar Jayne Huckerby, på New York University (School of Law on international human rights issues),  i rapporten ”A decade lost – locating gender in US counter-terrorism”. Hennes slutsatser visar på att USA:s kamp mot terrorismen har gjort kvinnor och homosexuella till osynliga offer.

Jayne Huckerby ger i rapporten exempel på att finansiering som tidigare gått till utbildning för flickor i Kenya istället flyttats över till program för unga män, eftersom de anses i riskzonen för att gå med i terroristgrupper. I Somalia har biståndspengar som gått till kvinnor och barn dragits in vilket inneburit att de blivit beroende av islamiströrelsen al-Shabab för att få mat. Vidare ser hon att organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter fått mindre stöd sedan kriget mot terrorn startade bland annat beroende på att de ofta är små, nya och arbetar ”under radarn”.

Europeiska länder går inte fria. Europeiska regeringar gav USA i princip ”carte blanche” 2001 för att operera i hemlighet på europeisk mark i namn av att bekämpa terrorismen. Vi bör komma ihåg de två svenskarna med egyptisk härkomst och som utlämnades till Egypten i en hemlig CIA-ledd aktion inne i Sverige.

Den stora globala ökningen av militära utgifter under senaste tio åren har till 50% gått till krigen i Irak och Afganistan. I Afganistan används kvinnors rättigheter som förhandlingsmedel i fredsuppgörelser med talibanerna – de förhandlas helt enkelt bort.
Enligt organisationen Kvinna till kvinna skulle 4% av 2010 års militärutgifter kunna uppfylla milleniummålen till år 2015.

De ökade globala militärutgifterna och tillåtelsen till rättsövergrepp har inte ökat säkerheten och minskat terrorismen. De har istället minskat säkerheten och de sociala och ekonomiska möjligheterna för kvinnor att delta i och bidra till sina samhällens utveckling.
Den förenklade ”Hollywood-versionen” av stora starka hjältar som räddar kvinnor med de största och senast avancerade vapnen verkar för mig ha tagits på allvar av världens makthavare och operationaliserats. Var tog samtalet, dialogen om fred och jämlikhet vägen? Var finns dessa forum?

Vi behöver återinföra forum på alla nivåer där vi nekar till att vapen och militära insatser är första valet för att lösa konflikter och ge människor säkerhet.

Jag avslutar med att citera Hillary Clinton:

”President  Obama and I believe that the subjugation of women is a threat to the national security of U.S”

Filed Under: Bistånd, Jämställdhet Tagged With: , , , , , , , , ,

Valet i Kongo (DRC) 28 nov: Tre rapporter från olika delar av landet

2011-11-04 By

Diakonias samarbetsorganisationer i Kongo-Konshasa arbetar nu intensivt för att det kommande valet ska bli så öppet och rättvist som möjligt. Detta inlägg skrevs den 27 oktober och är en lägesrapport från olika delar av landet, där valkampanjer och förberelselser pågår:

Övervakning av valprocessen i provinsen Södra Kivu: Förändringar i toppen på provinsens valkommission:
I Södra Kivu präglas valprocessen av uppgiften om förflyttningen av den nationella valkommissionens (CENI) verkställande sekreterare i provinsen. Han är nu placerad i Kasai Occidental och ska ersättas av den person som hade samma befattning i Bas Congo (Nedre Kongo).

Den här förändringen i valkommissionens topp i Södra Kivu tolkas på olika sätt av de politiska aktörerna i provinsen. Medlemmarna i Majorité présidentielle (MP) och i regeringspartiet ser inga problem, medan somliga motståndare tvärtemot anser att man utan omsvep skulle ha rekryterat helt nya ledamöter till valkommissionen. I stället har man alltså tagit över ledamöter från den gamla valkommissionen, som enligt motståndarnas uppfattning inte är neutrala.

Rapport från organisationen  RODHECIC

Södra Kivu, provinsen Bas-Congo (Nedre Kongo): Befolkningens uppfattning om kvinnliga kandidater i parlamentsval:
I valkretsen Kasangulu i provinsen Bas-Congo har 37 kandidater, varav två kvinnor, ställt upp i det nationella parlamentsvalet. Trots att så få kvinnor kandiderar är befolkningen ovillig att lägga sin röst på dessa båda. ”Även om man uppmuntrar oss att välja kvinnor, kommer vi inte att rösta på de här två, eftersom de inte har rätt profil. De kan inte bli parlamentsledamöter.” Så uttrycker sig lokalbefolkningen.

Rapport från organisationen CRONGD

Kinshasaprovinsen: Bör valen 2011 senareläggas?
Den här frågan har väckt olika reaktioner såväl bland politiker som inom valkommissionen (CENI). Så här ser befolkningen i Kisenso i Kinshasa på den högaktuella frågan.

  • Den politiska oppositionen ser positivt på att skjuta upp valen, eftersom valkommissionen inte kommer att hinna med allt det tekniska inom den fastställda tidsramen.
  • Majorité présidentielle uppger att oppositionen förbereder den allmänna opinionen på att acceptera planen. Ett senareläggande av valen är en fälla som oppositionen gillrar för majoriteten. Oppositionen skulle då kunna hävda att konstitutionen kränkts genom att den författningsenliga tidsfristen inte respekterats och kräva förhandlingar om att inrätta en övergångsregering.

Valkommissionen försäkrar dock att valen kommer att hållas den 28 november 2011. Under de närmaste dagarna kommer valkommissionen att uppmana befolkningen att förbereda sig ytterligare för att rösta. Valen kommer att äga rum. Befolkningen bör följa händelseutvecklingen.

Rapport från organisationen JP Action

Filed Under: Bistånd, Demokratisering, Kongo-Kinshasa Tagged With: , , , , ,

Valet i Kongo: Kandidaterna ges rättvis tillgång till media

2011-11-04 By

Med anledning av det kommande valet i Kongo-Kinshasa (DRK) så publicerar Diakonias samarbetsorganisationer en serie blogginlägg där de berättar om arbetet med att göra valen så rättvisa som möjligt. Här berättar Jean-Baptiste Ndundu Nsituvila på RODHECIC om hur kandidater i valet nu ska ges rättvis tillgång till media:

Lottdragning får styra
Torsdagen den 27 oktober genomförde tillsynsmyndigheten Conseil Supérieur de l’Audiovisuel et de la Communication (CSAC) en lottdragning om en turordningsplan för inspelning och sändning av kampanjprogram för de elva kandidaterna i presidentvalet den 28 november. Sändningarna ger varje kandidat chansen att komma till tals och ger alla elva samma förutsättningar att nå ut via medier.

Journalister utbildas
De journalister och tekniker som väljs ut för produktionen av sändningarna kommer att få delta i en vidareutbildning från den 31 oktober till den 5 november. 

Lottdragningen och utbildningen för journalister och tekniker ligger väl i linje med CSAC:s uppdrag. Tanken är framför allt att hjälpa medierna att respektera etiska normer och yrkesetik, och att förbli en kanal för budskap om fred.

Nu finns ett offentligt schema för sändningar med de olika kandidaterna. Schemat klargör inspelsningsdag och sändningstider. När det gäller tryckt och digital press har CSAC bildat en redaktionsgrupp som ska delta i de olika inspelningarna och korrekt återge texten som ska deponeras hos Agence Congolaise de Presse och olika utvalda tidningar.

Filed Under: Bistånd, Demokratisering, Kongo-Kinshasa Tagged With: , , , , ,

Valet i Kongo (DRK): Försenade valurnor oroar

2011-11-04 By

Organisationen APROHU i Kongo-Kinshasa (DRK) skriver en lägesrapport den 26 oktober om situationen inför valen den 28 november. I fokus står logistiska problem kring försenade valurnor:

Oron växer – urnor och valbås saknas fortfarande
Många analytiker oroar sig allt mer för hur valprocessen i vårt land ska avlöpa. Den senaste dåliga nyheten om valen i DRK gäller problemen med vallogistiken, som kan leda till att den tilldragelse som kongoleser väntat så ivrigt på skjuts upp. Varken det första partiet valurnor av totalt 186000 eller valbåsen för de 62000 vallokalerna som väntas till Kinshasa och Lubumbashi har ännu nått kongolesisk mark.

Den här missen i söndags (23 oktober) bekymrar de politiska aktörerna, nationella och internationella frivilligorganisationer liksom – och framför allt – den oberoende nationella valkommissionen som bär ansvaret för att organisera lugna och tillförlitliga val.

Valurnorna kommer den 27 oktober
För att inte lämna något utrymme åt tvivel har vice ordförande Jacques Djoli bekräftat att valen verkligen kommer att äga rum den 28 november. Han har försäkrat att urnorna troligen anländer torsdagen den 27 oktober 2011. Djoli gjorde uttalandena vid ett möte med stängda dörrar mellan företrädare för majoriteten och oppositionen.

Några timmar innan valkampanjen drar igång kan man notera att valkommissionens utfästelser inte undanröjer de farhågor som många människor och observatörer har för att den tidsplan som valkommissionen offentliggjort för organisationen av valen i vårt land inte kommer att följas.

Nu måste valkomissionen sätta fart
Om valen ska kunna hållas på utsatt tid måste valkommissionen sätta full fart för att sprida valmaterialet, främst de 64 miljoner röstsedlarna till de 62000 lokalerna.

Förseningen av de kinesiska valurnorna och tryckningen av röstsedlar i Sydafrika, där för övrigt valkommissionens ordförande pastor Daniel Ngoy Mulunda vistas, oroar alla som deltar i Demokratiska republiken Kongos valprocess.

Filed Under: Bistånd, Demokratisering, Kongo-Kinshasa Tagged With: , , ,

Sveriges nej-röst slår mot vår trovärdighet

2011-11-03 By

Sveriges nej-röst till Palestinas medlemsansökan i FN-organet Unesco är oerhört upprörande. Det kan tyckas vara ett mindre beslut – men det är en viktig politisk markering internationellt som ger väldigt konstiga signaler om hur Sverige ställer sig i frågan om vägen fram till en framtida palestinsk stat vid sidan av den israeliska staten.

Sverige har genom att rösta nej nu sällat sig till en allt mer isolerad grupp i den här frågan där Israel och USA går i spetsen. Vi var dessutom det enda nordiska landet som aktivt röstade nej till medlemskap. Det beslutet fattades samtidigt som en majoritet av världens länder, 107 stater, genom sitt ja uttryckte en allt större indignation över Israels rasistiska ockupationspolitik.

Sverige har härmed avsagt sig möjligheten att spela en roll i fredsprocessen mellan Israel och ett framtida Palestina. Förtroendet för Sverige i Mellanösternregionen har fått sig en rejäl törn. Det visar inte minst medias rapportering av hur nyheten om Sveriges ställningstagande togs emot bland palestinier.

Palestinierna planerar att söka medlemskap i fler FN-organ. 15 stycken till förutom Unesco ska få en ansökan har man uppgett till nyhetsbyrån AP.

Hur ska Sverige rösta då? Är det upp till varje ministerportfölj och alliansparti att bestämma hur Sverige ska ställa sig eller tvingas man följa i folkpartiledaren Jan Björklunds spår som enligt mediebevakningen ligger bakom den svenska nej-rösten i Unesco?

Vi har följt den svenska utrikespolitiken när det gäller situationen i Israel/Palestina och ofta slagits av att både utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson varit befriande tydliga när det gäller konflikten och lösningen. De har konstaterat att det är en konflikt med två ojämlika parter och att en fred byggd på 1967 års gränser och ett rättvist fredsavtal är enda vägen framåt. Men genom detta nej till palestinskt medlemskap i Unesco får sig detta en törn. Sverige har varit ett land som internationellt haft en profil och åtnjutit respekt i frågor om demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. En sådan här händelse riskerar att rasera det som byggts ut och lämnar oss med tomma ord och ett politiskt spel utan förankring i de värden som säger oss stå upp för.

Denna vid första anblicken begränsade fråga handlar ytterst om ett folks rättigheter och respekt att få ingå i det internationella samfundet. Det handlar om människors rätt att leva i frihet och inte instängda bakom murar och under en ockupationsmakt som vecka för vecka beslagtar allt mer mark från den stat som väntar på att bildas.

Unescos överväldigande ja till ett palestinskt medlemskap har redan fått konsekvenser. USA drar in sitt bidrag till FN-organet, och de står för 22 procent av intäkterna.

Israel har meddelat att man bygger 2 000 nya bostäder och håller inne med de palestinska skattepengar, 300 miljoner schekel, man samlat in under oktober som skulle ha gått till palestinska myndigheten för att betala löner till palestinska poliser och offentliganställda.

Det var till den skaran Sverige sällade sig genom att rösta nej i Unesco. Jag skäms.

Bo Forsberg, Diakonias generalsekreterare

Filed Under: Bistånd, Fred

Val Kongo (DRC): Information till väljare och övervakning

2011-11-02 By

Den 28 november är det val i Kongo-Kinshasa (DRC). Diakonia ger stöd till organisationer som arbetar för att valet ska bli fritt, öppet och fredligt. Att det civila samhället finns med är en viktig faktor för att säkerställa att valet blir så korrekt som möjligt. Här ger några av Diakonias samarbetsorganisationer lägesrapporter från arbetet inför valet. Fler blogginlägg om valet i Kongo (DRC) kommer – så håll utkik!

Kinshasa – Rapport från organisationen RECIC:

Den nationella valkommissionen CENI har nu gett den politiska oppositionen tillgång till den centrala servern med röstlängden. Informationen togs emot positivt av allmänheten enligt en rundfrågning som genomfördes av en medlemsorganisation av Diakonias samarbetsorganisation RECIC, som är verksam i Kinshasa.

De människor RECIC pratade med ansåg att beslutet kommer att öka tilliten till CENI och bidra till öppnare val. De framhöll också att CENI:s tidigare vägran att ge oppositionen tillträde till servern hade skapat misstro mot institutionen:
”Äntligen får vi se vad servern innehåller. Det känns säkrare att gå och rösta nu”, var en vanlig reaktion på nyheten.

RECIC har fått extra medel från Diakonia för att arbeta med valinformation. Organisationen informerar medborgare om deras rättigheter som väljare samt om praktiska saker runt valet:

  • att de har rätt att rösta
  • var de kan rösta
  • hur valländgerna fungerar

RECIC stöttar bland annat så kallade NAPO:s, “Action Groups for Popular Participation” – aktionsgrupper där människor gått samman för att utöva mer effektivt inflytande på det politiska beslutsfattandet i de samhällen där de bor.

Bandunduprovinsen – Rapport från organisationen Crongd:

Man kan konstatera att politiska ledare från majoritetssidan besöker provinsen i en slags förtida valkampanj. Den tredje kongressen för stamledare har hållits i Kikwit. Samtidigt inleddes byggandet av en viktig damm. Allmänhetens reaktion var ifrågasättande: ”Är det så välbetänkt att ordna ett sådant möte dagen innan valkampanjen inleds? Det är för att köpa sig gott samvete”, menade man.
”De har styrt i fem år och först nu vill de börja bygga dammen. Var har de varit hittills? Vi väntar dem på valdagen.”

CRONGD – Bas Congo (Conseil Régional des ONGs de Développement du Bas Congo) är ett nätverk som får stöd av Diakonia. I nätverket samlas flera olika organisationer som arbetar med utveckling i provinsen Bas Congo. Man har också ett nätverk på nationell nivå.  

CRONGD fokuserar på att bygga upp kunskap och kapacitet hos sina medlemsorganisationer och genom CRONGD underlättas samordning och erfarenhetsutbyte. Dessutom blir påverkansarbetet mer effektivt när många organisationer går samman kring gemensamma ståndpunkter. 

Provinsen Bas-Congo/Kasangulu – rapport från organisationen Jeunes Paysans en Action:

Aktiviteterna för att informera om valet är uppskattade. Majoriteten av befolkningen har dock ännu inte beslutat om de ska rösta i valet den 28 november 2011. Befolkningen i byarna Nsiona, Bana och Mvululu väntar däremot på valkampanjen för att besluta om röstningen.

Filed Under: Bistånd, Demokratisering, Kongo-Kinshasa

Högre tillväxt med jämställd arbetsmarknad

2011-10-27 By

Tillväxt och social och ekonomisk utveckling gynnas av jämställdhet konstaterar Världsbanken i en ny rapport. När alla får samma chans på likvärdiga villkor så kan var och en bättre utnyttja sin potential. Trots detta så går det alldeles för långsamt, även i Sverige.

Nu har Världsbanken kommit med en rapport som ytterligare stärker vikten av ökad jämställdhet. Svenska Dagbladet hade två helsidesuppslag i torsdagens (20 okt) tidning angående rapportens resultat:

”Stora vinster med ökad jämställdhet…. Målet: ökad tillväxt, bättre framtid för kommande generationer och stärkt demokrati. Receptet: ökad jämställdhet.”

Idag råder fortfarande en ekonomisk ojämlikhet. Trots ökad utbildning hänvisas kvinnor till låglönesektorer och står för större delen av det obetalda arbetet, vilket bland annat leder till ”utbrändhet” och ohälsa av dubbel – ibland trippel – arbete samt inte minst lägre pension. Och då tänker jag fortfarande bara på svenska förhållanden.

Hur har våra systrar det ute i världen? Rapporten ger några exempel. På familjenivå har den mätt hur mycket tid män respektive kvinnor lägger ner på till exempel hushållsarbete och omvårdnad av barnen i familjen, vilket ger förutsättningarna för hur vi ska kunna fungera på arbetsmarknaden och vara produktiva. Det förvånande är att svenska män ger försvinnande mer tid till dessa sysslor än de flesta män i några utvalda länder runt om i världen.

  • När det gäller hushållsarbetet så lägger svenska män ner 2. 3 tim, Cambodia 3.3, Pakistan 2.5, Bulgarien 2.6, Sydafrika 1.8 samt Italien 1.4.
  • Gällande omvårdnad av sina barn lägger svenska män ner 0.3 tim per dag, Italienska män 0.2, Pakistan 0.2, Cambodia och Bulgarien 0.1 samt Sydafrika 0. 

Detta är egentligen väl kända fakta och som vi har vant oss vid. Den höga mödra- och barnadödligheten, där flickor ligger sämre till än pojkar, har vi också vant oss vid. Hur kan jag påstå att vi vant oss vid detta? Jo, jag ser inte tillräckliga resultat.

Jag tycker att den politiska viljan till förändring inte är tillräckligt stor. Om våra politiska beslutsfattare tog på allvar att receptet för ökad tillväxt, bättre framtid för kommande generationer och stärkt demokrati uppnås genom jämställdhet social, ekonomiskt såväl som politiskt, skulle vi se snabbare och tydligare strukturförändringar med större rättvis fördelning av resurserna.

Det går alldeles för långsamt. Våra partners i den icke-priviligierade delen av världen, främst kvinnor och barn, upplever en fortsatt daglig kamp mot fattigdom och förtryck. Varför? Vi har fakta på att om alla fick chansen att utnyttja sin potential så skulle vi få en snabbare och bättre utveckling för alla.

Vad ska vi säga till våra barn och barnbarn över att vi inte gjorde mer för att skapa en tryggare och mer rättvis värld för alla? Vi har receptet enligt den stora tungt vägande auktoriteten Världsbanken.

>> Till Världsbanken och rapporten 

Filed Under: Bistånd, Jämställdhet Tagged With:
« Older Posts
Newer Posts »