The Donor countries did impose Paris Declaration which state like this:

The Paris Declaration and Accra Agenda for Action are founded on five core principles, born out of decades of experience of what works for development, and what doesn’t. These principles have gained support across the development community, changing aid practice for the better:

It is now the norm for aid recipients to forge their own national development strategies with their parliaments and electorates (ownership); for donors to support these strategies (alignment) and work to streamline their efforts in-country (harmonisation); for development policies to be directed to achieving clear goals and for progress towards these goals to be monitored (results); and for donors and recipients alike to be jointly responsible for achieving these goals (mutual accountability).

I think Diakoni should take full responsibility in implementing this declaration.

Som du ser i bloggtexten är ”monitoring” av brott mot de mänskliga rättigheterna ett stort arbetsområde för Diakonia och våra samarbetsorganisationer. Så jag hoppas det är OK att du får ett mer övergripande svar.

Dessa rapporter skrivs alltid för att anvävdas i den lokala kontexten. I fallet Jean Kabuidibuid är alltså rapporten skriven för att inleda en lokal process mot säkerhetsthjänsten i Kongo-Kinshasa, i första hand genom de lokala juridiska instanserna, och om det inte fungerar så kan man gå vidare internationellt, exempelvis via FNs olika instanser för MR-övervakning.

Rapporeringen/dokumentationen görs enligt de standarder som gäller för MR-monitoring runt om i världen, för att den till exempel ska kunna användas i en juridisk process. Denna standard innebär bland annat att rapporter om enskilda personer aldrig är offentliga. De innehåller ju personlig information och kan innebära risker inte bara för offret, men kanske också för vittnen, fotografer, källor, sjukvårdpersonal som deltagit i undersökningar, etc.

I Jean Kabuidibuids fall har exempelvis Joakim Wohlfeil, som skrev bloggen, därför först inhämtat tillstånd från Kabuidibuid innan han citerade delar av rapporten i bloggtexten.

Fallet Jean Kabuidibuid kommer naturligtvis också, tillsammas med andra fall av MR-övergrepp, bli en del av det underlag Diakonia använder för att rapportera om situationen i Kongo genom våra internationella samarbetsorgan, men då tar man bort alla uppgifter som kan spåras till individer/innebära säkerhetsrisker för någon innan publicering.

Det finns naturligtvis möjlighet även för svenska myndigheter att ta del av underlagen, men då ska det ske på initiativ av, eller med godkännande av Jean Kabuidibuid, eller hans juridiska ombud i Sverige.
Diakonia har i dagsläget inte mottagit några förfrågningar från svenska myndigheter, och vi har inte heller kännedom om huruvida Jean Kabuidibuid har något juridiskt ombud i Sverige.

Har du mer frågor hur vi och våra samarbetsorganisationer jobbar med MR-monitoring, eller vilka uppgifter som vi kan diskutera offentligt kring Jean Kabuidibuid så rekommenderar jag att du tar en direkt kontakt med min kollega Joakim Wohlfeil. Han finns på tel 08-453 69 21

Vänligen, Ingela Karlsson, bloggredaktör

Finns det möjlighet att refererad del av rapporten från NM vänner ang #pastorjean publiceras på nätet?