Diakonias arbete i världen har demokratiutveckling som grundbult. Vi tror att det är när fattiga människor får kunskap om sina rättigheter och börjar utkräva dem av lokala, regionala och nationella ledare som en bestående förändring kommer till stånd. En av de avgörande faktorerna i en verklig demokrati är att man kan utkräva ansvar av dem som har fått förtroendet att fatta beslut och leda utvecklingen.

I ljuset av detta har avslöjandet av det svenska vapenexportsamarbetet med Saudiarabien varit mer än nedslående. Sverige har i tysthet fördjupat vapensamarbetet med diktaturen Saudiarabien och man har genom olika arrangemang rundat det demokratiska samtalet för att slippa insyn och kritiska frågor. I det biståndsarbete vi bidrar till står möjligheten att ställa beslutsfattare till svars i centrum. Plötsligt visar det sig att vi själva lider brist på detta.

Den skandal som avslöjats visar också prov på en politik som vi menar motverkar fattigdomsbekämpningen. Det finns två anledningar:
1. Vi anser att svensk politik ska vara koherent. Regeringen kan inte med trovärdighet efterfråga ”resultat på varenda biståndskrona” om man med hjälp av skattemedel stödjer export av vapen till diktaturernas herrar i samma länder som Sverige med bistånd stödjer arbetet för demokrati. Om Sveriges regering menar allvar med att bistånd ska ge resultat, att vi ska kämpa för demokratiutveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter i världen så måste vi i konsekvensens namn avstå från de exportintäkter ett vapensamarbete med diktaturstater som Saudiarabien innebär.
2. En avgörande majoritet av de länder Diakonia arbetar i är konfliktländer och freds- och konfliktforskare över världen konstaterar att mängden vapen och krigsmateriel som finns i omlopp har direkt bäring på hur många och tunga beväpnade konflikter blir. Det räcker inte att säga att Sverige inte handlar med länder som befinner sig i väpnad konflikt. Undantag görs från den regeln och hur vapnen sedan dessutom sprids i en bransch så präglad av skumrask är omöjligt att kontrollera. Jag har personligen mött människor som tvingats släpa på svensktillverkade vapnen åt burmesisk militär.

Det är uppenbart att hela systemet som omger exporten av svenskt krigsmateriel måste göras om. Idag är systemet uppbyggt så att vi medborgare inte KAN utkräva politiskt ansvar. Politiker kan skylla på varandra, lägga skulden på myndigheter eller tiga sig ur en skandal. Därför behöver vi:
1. Ett nytt system som är i linje med grundläggande demokratiska principer, det vill säga ett system där man kan avkräva ansvar av politikerna. Det finns inga skäl att hemligstämpla hur de svenska politiska partiernas ställer sig var för sig till export till olika länder.
2. Ett tydligt och absolut förbud utan undantag mot export till stater som bryter mot mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska principer. 

Idag är Diakonia med och arrangerar en manifestation på Sergels torg tillsammans med bland andra Svenska freds, Kristna freds, Amnesty, flera partier, alla politiska ungdomsförbund. Liknande manifestationer pågår också på andra håll i landet. Vi är många som utkräver politiskt ansvar och vill ha en annan vapenexportpolitik.