Det här blogginlägget är skrivet av Simon Jernberg, som i sex veckor från mars till maj har haft praktik hos Diakonia. Här är hans tankar och reflektioner från tiden som praktikant:
Simon Jernberg avslutar nu sin praktik hos Diakonia, där han bland annat har varit involverad i kampanjen Klimatet – Sveriges Springnota.
När jag skulle söka praktik för min utbildning ”Fred ickevåld ledarskap” på Härnösands Folkhögskola, var det givet för mig att söka mig till Diakonia. Eftersom jag är uppväxt inom Missionskyrkan har namnet Diakonia alltid funnits, och då bistånds- och utvecklingsarbete alltid intresserat mig var jag förväntansfull inför min praktik. Men aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle få vara med om så mycket och att jag skulle trivas så bra. När jag nu skriver detta, på min sista dag här i Alvik, har jag en liten klump i magen som säger: Kan jag inte få stanna kvar lite till?
För jag har verkligen känt att jag gjort skillnad. Mina arbetsuppgifter har främst kretsat kring kampanjen ”Klimatet – Sveriges springnota”. Om det är något jag verkligen blivit expert på under dessa veckor så är det att skriva ut notor; bara under gårdagen skrev jag ut över 1000 exemplar! Det kan tyckas som en långsam uppgift men när jag tänker att dessa små papperslappar faktiskt kan komma att bidra till att Sverige betalar sin klimatnota, då får jag kraft att skriva ut hur många som helst!
Under veckan då Breaking the Silence var på besök i Sverige för att ge ut sin bok behövdes det någon som följde med dem överallt och såg till att de hittade i Stockholm. Vem väljer Diakonia till detta? Jo, mig. Praktikanten! Hela besöket med Breaking the Silence har jag nu i efterhand insett var hur häftig som helst. Förutom ansvaret att ta organisationen genom Stockholm fick jag följa med dem till ett seminarium i Riksdagen, besöka UD samt följa med dem på deras turné till Lund och Malmö. Bättre beskrivning av detta än ordet ”wow” kan jag nog inte komma på.
Jag har även lärt mig otroligt mycket kring kampanjarbete och framförallt hur man jobbar med kreativitet och brainstorming i grupper. En av de roligaste delarna av praktiken var att vara med på Diakonias aktivisthelg. Det var roligt men farmförallt inspirerande att träffa aktivisterna, de gav mig mer vilja att kämpa för en bättre värld. Och jag har bestämt mig: Så fort jag vet var i landet jag hamnar till hösten ska jag gå med i en aktivistgrupp, för genom dem finns verkligen en stor chans att påverka opinionen i Sverige.
Vad som gör Diakonia som organisation så bra enligt mig? Att man insett att bistånd och utvecklingsarbete handlar om så mycket mer än att bara lindra fattigdom och orättvisor. Man måste jobba med de orsaker som ligger bakom och arbeta länge och envist med detta. Även om det var förvirrande för mig till en början har jag verkligen insett styrkan i att man Diakonia brett med allt från klimat och ekonomisk rättvisa, till konflikt och genderfrågor.
Vad jag kommer att ta med mig från dessa veckor på Diakonia är framförallt ett ännu mer brinnande intresse för utvecklingsarbete. Jag har varit med där det händer, njutit av ögonblicken och känt att ”Ja! Det här vill jag verkligen jobba med i framtiden”.
Simon Jernberg