Kofi Annan uttryckte att en av hans största farhågor som generalsekreterare för FN var den förkrossande bördan av infektionssjukdomar i utvecklingsländerna, främst aids, tuberkulos och malaria. För även om aids vid det laget hade upphört att vara en dödsdom i rika länder, hade utvecklingsländerna själva liten anledning att hoppas, eftersom medicinerna var alldeles för dyra för dem.

År 2000 var de globala utsikterna dystra: hiv hade smittat en stor del av befolkningen i södra Afrika under ett drygt decennium och oron över att spridningen skulle fortsätta i samma takt – inte bara i Afrika men också i Asien och de forna Sovjetstaterna  – var stor. Ingen bot fanns och finns fortfarande inte. Medicinerna kostade $ 10.000 per patient per år. Idag kostar de runt $100. Många inom FN och Världshälsoorganisationen fruktade att aids skulle påverka den ekonomiska och sociala utvecklingen och orsaka politisk instabilitet.

Vid den internationella aids-konferensen i Durban i juli 2000, gjorde Nelson Mandela ett oförglömligt uttalande:

”Med tanke på det allvarliga hot som hiv och aids utgör, måste vi höja oss över våra olikheter och förena våra ansträngningar för att rädda vårt folk. Historien kommer att döma oss hårt om vi inte gör det nu, och just nu. ”

Den snabba spridningen av tuberkulos och malaria lades till bördan av obotlig aids och spred en stark känsla av maktlöshet. Skulle dessa ”fattigdomssjukdomar” förstöra alla gemensamma ansträngningar för att uppnå utveckling och framsteg?

Hur ser framtiden ut idag 2012? Satsningar på fortsatt utveckling av effektivare mediciner har resulterat i att vi idag har en nära hundraprocentig smittfrihet vid adekvat behandling.

Den senaste rapporten från Världshälsoorganisationen (WHO), UNICEF och UNAIDS om den globala hiv- och aidssituationen visar att ökad tillgång till hivprogram resulterade i en minskning av nya infektioner med 15 procent under det senaste decenniet och en inskning av dödsfall i aids på 22 procent.

Rapporten pekar också på vad som fortfarande behöver göras:

• Mer än hälften av de människor som behöver antiretroviral behandling i låg- och medelinkomstländer har fortfarande inte tillgång till sådan. Endast ett av fyra barn i behov av hivbehandling i låg- och medelinkomstländer fick tillgång till detta under 2010, jämfört med en av två vuxna.
• De allra flesta (64 procent) av människor i åldern 15-24 som lever med hiv i dag är kvinnor. Siffran är ännu högre i Afrika söder om Sahara, där flickor och unga kvinnor utgör 71 procent av alla ungdomar som lever med hiv – främst eftersom förebyggande strategier som inte når dem.

Framsteg inom HIV-forskning under det senaste året ger hopp för framtiden. I tider av ekonomisk åtstramning är det viktigt att tillämpa ny vetenskap, teknik och strategier för att förbättra effektiviteten av hivprogram i alla länder.

Antiretroviral terapi (ART), som inte bara förbättrar hälsan och välbefinnandet för människor som lever med hiv, utan också stoppar överföring av sjukdomen, finns nu för
6 650 000 människor i låg-och medelinkomstländer, som står för 47 procent av de
14 200 000 människor som bör erhålla medicin.

När folk är friskare, klarar de sig bättre ekonomiskt och kan bidra till utvecklingen i sitt samhälle. I rapporten sägs att investeringar i hivprogram kan leda till en total vinst på upp till 34 miljarder USD år 2020 i ökad ekonomisk aktivitet och produktivitet – mycket mer än kostnaderna för ART-program.

”Genom att investera klokt, kan länder öka effektiviteten, minska kostnaderna och förbättra resultatet. Dock vinster som hittills gjorts hotas av en nedgång i resurser för aids” säger Paul De Lay, vice verkställande direktör, UNAIDS.

Diakonias samarbetsorganisationer lever i den verkligheten där begränsad tillgång till hivprogram hindrar dem från att utnyttja sin potential i utvecklingen av sina samhällen.

Läs gärna också min blogg från Internationella aidsdagen 1 dec: Håll hiv på agendan!