Guatemala: Fruktad diktator i rätten

- Min farmor var den första de tog i min by, säger Juan. Vi sitter i en bil från Guatemala City till näst största staden Quetzaltenango när Juan börjar berätta hur hans farmor den där dagen för länge sedan som vanligt lämnade huset med ett barnbarn på ryggen. Hur militären ryckte bort barnet och lämnade det i diket. Hur farmodern knuffades in i en jeep och försvann.

- Det är 30 år sedan, men vi letar fortfarande efter hennes kropp, säger Juan. Länge hoppades vi på att hitta henne levande.
När Juans farmor fördes bort hade diktatorn Rios Montt nyss kommit till makten efter en statskupp.

I Guatemala rådde inbördeskrig mellan 1960 och 1996. Över 200 000 människor mördades, de flesta av militären. Allra blodigast var kriget under de 17 månader då Rios Montt styrde. Fattiga människor från mayafolket, som Juans farmor, drabbades hårt. Juan vet inte hur många oskyldiga människor i hans by som mördades, bara att det var väldigt många.
- Och så fort vi hörde om en massaker åkte min pappa och farfar dit och tittade på de döda kropparna för att se om det var min farmor. Men vi hittade henne aldrig.

Trots att Rios Montts brott är kända har han inte ställts till svars. Fram till nu har han varit parlamentsledamot, och därför åtnjutit immunitet. Men imorgon tas ett viktigt steg i guatemalansk historia. Den juridiska processen inleds och Rios Montt ska för första gången höras i rätten. Han är anklagad för folkmord och brott mot mänskligheten.

- Det är viktigt att han ställs till svars. Att rättvisa skipas, att vi, som drabbades av hans brott ser att lagen gäller alla, även den som har makt och pengar. Så brukar det tyvärr inte vara i Guatemala, säger han och suckar.

Han tycker att det är viktigt att prata om det som hänt, att Guatemala inte glömmer sin historia, för då kan den upprepas.
- Själv pratade jag aldrig om min farmor, det är först de senaste åren jag har förstått hur viktigt det är säger han.

”Utan sanning och rättvisa kan vi inte nå försoning” skriver Diakonias partner, människorättsorganisationen Caldh i ett meddelande och uppmanar alla som har möjlighet att finnas på plats i rättssalen imorgon när Rios Montt ska höras.

>> Läs mer om Rios Montt och rättsprocessen

Lena Hansson är kommunikatör på Diakonia och befinner sig just nu i Guatemala för att besöka projektet Leva Lika, som Diakonia och Kooperation Utan Gränser startar i Centralamerika, med stöd från Svenska PostkodLotteriet.

Kambodja: Röda khmerernas ledare inför rätta

I veckan öppnades Case 002 som skall ställa ledarna för Röda khmererna, Nuon Chea, Ieng Sary, Ieng Thirith och Khieu Samphan inför rätta för brott mot mänskligheten. Broder nummer 1, Saloth Sar, oftast kallad Pol Pot dog 1998. För många överlevare är dessa dagar en stor händelse. Diakonias Jens Rosbäck, som arbetat många år i Kambodja bloggar:

- Åren under Röda khmererna har lämnat ett djupt ärr i kambodjanernas medvetande. Rättegången är något som jag, och många andra offer, aldrig trodde skulle hända, säger Ou Virak, direktör för Diakonias partner Cambodian Center for Human Rights (CCHR).

För Kambodja är det ett viktigt steg mot försoning. Under tre decennier var historien om Röda khmerernas våld ett ganska undangömt kapitel i den lokala historien. Det kan låta märkligt eftersom alla i Kambodja är präglade av Röda khmerernas massiva våld och i stort sett alla äldre än 40 år har personliga minnen av att leva i skräck. Människor lever fortfarande med sina trauman. Rädslan är utbredd och den har gått i arv till nästa generation.

Tystnaden kan till stor del förklaras med att de alltmer åldrande ledarna i den nuvarande regimen till stor del består av avhoppade röda khmerer. De placerades vid makten av vietnameserna 1979. Till en början var regimen i hög grad kontrollerad av Vietnam men i mitten på 80-talet var gamla Röda khmerer i en majoritet i landets kommunistparti. Idag är ideologin bortskalad men partiet sitter fortfarande vid makten.

När den forne säkerhetschefen Nuon Chea, 85, i onsdags höll ett två timmar långt försvarstal i rättssalen kom en mera okänd sida av röda khmererna fram. Han menade att han bidragit till att rädda landet från ett vietnamesiskt övertagande och utrotandet av den kambodjanska rasen. I väst förknippar vi Röda khmererna med maoistisk kommunism, men det som kanske präglade deras mordmaskin lika mycket var deras ultranationalism. De första åren efter maktövertagandet i april 1975 mördades människor, misstänkta framförallt för att vara förrädare. Många var partiaktiva. De anklagades ofta för spioneri och sabotage på uppdrag av CIA, Moskva eller Hanoi. Under andra halvan av 1977 påbörjades en etnisk rensning av vietnameser och Cham (muslimer) som ett resultat avuppror mot regimen i landets östra delar.

Man räknar med att 100 000 dog i strid eller avrättades på kort tid. Striderna spillde över på vietnamesisk sida med massakrer i vietnamesiska byar och vietnameserna trängde djupt in landet sommaren 1978.

Det var länge oklart om man skulle kunna ställa de åtalade inför rätta för folkmord. 2007, när tribunalen skapades fanns det inte så mycket samlad kunskap om hur Cham och vietnameser hade mördats. Men tribunalen har tjänat det viktiga syftet att systematisera kunskapen och de fyra åtalade kommer också att åtalas för folkmord (etnisk rensning).

Länge trodde man att Röda khmererna i hög grad avhöll sig från sexuellt våld, men också inom det området vet vi idag mycket mer än för fem år sedan. Vittnen har börjat träda fram och de berättar skräckhistorier om våldtäkter, mord, tvångsäktenskap och tvångssex. Tribunalen kommer också att ta upp tvångsäktenskap som en åtalspunkt.

Case 002 är egentligen en serie av ”små”begränsade rättegångar. Den första handlar om tvångsförflyttningen av stadsbefolkningen från Phnom Penh och andra städer. De följande rättegångarna kommer att ta upp folkmord, brott mot mänskligheten, tvångsarbete och tvångsäktenskap.

Även om öppnandet av Case 002 är ett stort steg framåt, så har tribunalen präglats av enorma problem. Den är uppdelad i en kambodjansk och en internationell sida som speglar varandra. På den kambodjanska sidan har anställda trätt fram och berättat att de betalat för sina tjänster till sina chefer.

Regimen har öppet kritiserat tribunalen för att den vill öppna fler fall, och i början på oktober lämnade den hårt kritiserade tyske chefsdomaren Sigfried Blunk in sin avskedsansökan med motiveringen att det var omöjligt att arbeta eftersom regimen lade sig i och framförallt påverkade den kambodjanska sidan. Han hamnade i blåsväder i april när han tillsammans med sin kambodjanske kollega You Bunleng lade ner Case 003 och Case 004 i brist på bevis, men utan att intervjua ett enda vittne. Ytterligare fall kan innebära att tribunalen hotar individer som står regimen nära.

Den största risken är kanske ändå att den inte hinner avslutas innan de åtalade avlider. De är alla runt 80 år och Ieng Thirith, röda khmernernas socialminister och hustru till utrikesministern Ieng Sary visar tecken på demens. Vad som än händer så har ändå tribunalen gjort stor nytta då den öppnat upp detta mörka kapitel för en yngre generation som bättre kan förstå sin föräldragenerations mardrömmar och mentala ohälsa. Vi vet idag oerhört mycket mer om vad som hände i Kambodja 1975-1979 än för bara fem år sedan. Det är en kunskap som kan användas för att förhindra att det händer igen i framtiden.

Jens Rosbäck, tidigare landrepresentant för Diakonia i Kambodja, nu biträdande regionchef för Diakonia i Asien