Den viktiga frågan är vad vi KAN göra för att bidra till en långsiktig förändring i ett så sönderslaget samhälle som Somalia. Till att börja med måste man bejaka att Somalias kris är politisk. I ljuset av den insikten är det viktigt att konstatera att FN:s och givarländernas intresse för förebyggande insatser har minskat.
Det är djupt problematiskt eftersom Somalia behöver givare som är beredda att långsiktigt satsa på konfliktlösning, konfliktförebyggande arbete och politiska lösningar. Men där ser vi snarare att givarna drar ned på de resurserna. Istället har man satsat på att komma till rätta med piratverksamheten utanför Somalias kust. I fjol kostade världssamfundets reaktiva insatser för att hantera de somaliska piraterna 47 miljarder kronor. Om en del av de pengarna användes i förebyggande arbete för att bygga upp samhället igen skulle det göra piratverksamheten mindre lockande för människor som kämpar för att överleva.
Som biståndsorganisation har Diakonia valt att inte först och främst bedriva katastrofbistånd, även om vi gjort sådana insatser under torkan för att bistå människor. Det vi satsar på är att stötta och stärka lokala organisationer i Puntland i norra Somalia – och det har vi gjort i snart 25 år. Långsiktighet är A och O om man vill bidra till utveckling. Frågan är om Mogadishus borgmästare som intervjuas i gårdagens reportage skulle vara lika negativ till den sortens insatser. Vi måste sträva efter att kunna bedriva ett långsiktigt återuppbyggnadsarbete också i Mogadishu, men då måste givarländernas engagemang öka.
Förutom långsiktighet behöver givarna satsa på demokratiarbete underifrån. I SVT-reportaget får vi möta några av de kvinnor som Somalias framtid vilar på. Kvinnor som i dessa mycket svåra förhållanden kämpar för att familjen ska ha något att äta och som visar prov på enorm kapacitet och framåtanda i detta sönderslagna samhälle. Det är naturligtvis på den kraften ett bistånd till Somalia måste bygga. Diakonias arbete i norra Somalia handlar om två saker: Utbildning och kvinnors rättigheter.
Utbildning och kvinnors rättigheter är två viktiga fokus i Diakonias arbete i Puntland i norra Somalia. Genom Scottprogrammet får lärare vidareutbildning. Att satsa på kvinnliga lärares fortbildning är viktigt för att ge flickorna förebilder. Foto: Lars Rindeskog
Jag träffade för ett par veckor sedan Somalias premiärminister i ett möte på utrikesdepartementet. Han tryckte särskilt på behovet av att fler gjorde som Diakonia och satsade på långsiktig närvaro och ett arbete för att stärka människors kapacitet och det civila samhället. Han konstaterade att Diakonias arbete i norra Somalia gett resultat.
I Puntland råder inget kaos att exploatera, istället finns det ett civilt samhälle, lokala organisationer och en lokal myndighet med kapacitet att utvärdera torkkatastrofens omfattning och ta emot den hjälp som kom utifrån. Utmaningarna med en svag stat, klimatförändringar och fattigdom är fortsatt stora. Men det finns också ett arbete som tar sig an problemen – för att stärka människors kunskap om mänskliga rättigheter, om demokrati, nya odlingsmetoder i ett torrare klimat, och mikroföretagande. Diakonia är med och lägger grunden för ett nytt Somalia. Fler behövs i det arbetet.
Läs också vår jämställdhetsrådgivare Mirjam Dahlgrens blogg om de somaliska kvinnorna som bär ett tungt bagage.
/2011/08/somalia/
Diakonias tidning Dela Med nr 1 2012, med tema Somalia och långsiktigt utvecklingsbistånd (pdf)
Lämna ett svar