Jag har varit på arbetsresa till Sri Lanka. Det var en kort, intensiv och rik upplevelse. Diakonia har 26 samarbetsorganisationer i landet och alla arbetar på olika sätt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och med att stärka marginaliserade grupper i samhället.
Inbördeskriget i Sri Lanka är över och människor gläds och har försiktigt börjat bygga upp sina liv. Men freden är fortfarande skör och skadorna både till kropp och själ och egendomar finns där hela tiden under ytan. Många människor lever fortfarande som internflyktingar med mycket litet hopp om att kunna återvända till sina ursprungliga hem.
Vad är det vi oftast hör om i uppbyggnadsarbetet efter krig och katastrofer? Jo, vi uppmärksammar den fysiska återuppbyggnaden; hus och vägar och broar och odlingar. Men hur återuppbygger vi människor och deras framtidstro när krigets arv är övergrepp och våld som fortsätter in i hemmen?
Jag besökte en av de organisationer som Diakonia samarbetar med och ger stöd till i Sri Lanka: Women in need – WIN. De har sett att krigets arv ökat drastiskt våld i hemmen och övergrepp på kvinnor och flickor, även incest. De unga är vår framtid och deras tro på vuxna och samhällets möjligheter att skydda dem är allvarligt skadad. Jag känner igen mönstren från andra länder som härjats av krig och konflikter. När freden kommer så finns våldet kvar (jag levde 6 år i Mozambique; under inbördeskriget och efter fredsavtalet).
WIN har bland annat ett skyddat boende där flickor och kvinnor får vård och kärlek och en möjlighet att återta sin tro på framtiden. De återförs till skola och utbildning och får chansen att återta sin roll som unga flickor. Eftersom de också av nödvändighet tagits bort från sin familjerelation och föräldrastöd, får de också lära sig att sköta ett hushåll, sin hygien och samt jobba med handarbete på sin fritid. Deras hantverk är sådant som kan säljas och som ger inkomster till dem själva och det skyddade boendet.
Jag pratade med tre underbara tjejer på WIN:s skyddade boende när de kom tillbaka från sin skoldag. Två av dem ville studera till läkare och en ville bli polis. Det är lätt att förstå varför de vill hjälpa andra, med tanke på vad de själva gått igenom. Jag är stolt över våra partner som på ett så konkret och starkt sätt, envist arbetar för att dessa tjejer och många andra unga ska få ett bra liv i framtiden.
>> Mer om Diakonias arbete i Sri Lanka
>> Läs om Rhea som lever som flykting i sitt eget land
Av hänsyn till säkerheten för tjejen på bilden, som lever på ett skyddat boende efter
att ha utsatts för övergrepp, så visar vi inte hennes ansikte eller skriver ut hennes namn.
På bilden jobbar hon med ett handarbete, en del i att lära sig ett yrke som hon kan
försörja sig på i framtiden.
Lämna ett svar