Idag är den internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden. I Sri Lanka håller FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, på att avsluta ett veckolångt besök och just idag förväntas hundratals anhöriga till försvunna ta sig till huvudstaden för att försöka få träffa henne.
Sri Lanka är ett av de länder i världen som FN:s arbetsgrupp mot påtvingade försvinnanden tagit emot flest anmälda fall ifrån. De flesta kända fall härrör från krigets dagar, men det finns även rapporter om nya försvinnanden under efterkrigsperioden.
När FN:s MR-kommissionär tidigare i veckan besökte norra Sri Lanka, samlades även där människor som söker svar på vad som hänt deras nära och kära och som ville vädja till henne om hjälp. Några av dem fick tillfälle att träffa henne. I huvudstaden hölls istället en demonstration mot besöket och vad som av demonstranterna ses som en ovälkommen inblandning av FN i landets inre angelägenheter. Frågan om försvinnanden, liksom andra påstådda MR-brott, är mycket het och kontroversiell i Sri Lanka, så här drygt fyra år efter att det 26 år långa inbördeskriget avslutades.
Efter internationella påtryckningar bildades efter kriget en ”Lessons Learned and Reconciliation Commission”, (LLRC). Kommissionens mandat, sammansättning och tillvägagångssätt möttes av hård kritik från internationella MR-organisationer såsom Amnesty International. Bristen på vittnesskydd hörde till det som kritiserades. Trots det trädde hundratals vanliga medborgare fram och berättade för LLRC om övergrepp de bevittnat och utsatts för. Inte minst var det kvinnor som tog tillfället i akt att framföra sina krav på att få klarhet över vad som hänt deras nära och kära.
När LLRC kom att, trots sina svagheter, inkludera en hel del bra rekommendationer i sin slutrapport, så var det mycket tack vare dessa modiga människor som trätt fram och bidragit med sina berättelser och vittnesmål. På grundval av LLRCs rapport lät regeringen i Sri Lanka upprätta en handlingsplan. När Diakonias partner Centre for Policy Alternatives analyserade de stora skillnaderna som fanns mellan kommissionens rapport och regeringens handlingsplan, lyfte de bland annat fram just frågan om försvinnanden. Där LLRC tydligt rekommenderar en undersökningskommission hävdas det i regeringens handlingsplan att ingen särskild åtgärd behövs. Däremot tillkännagav Sri Lankas president alldeles nyligen att en kommission nu tillsatts. Vad den kan komma att ge återstår att se, men tajmingen – en vecka innan besöket av FNs MR-kommissionär – har fått många betraktare att höja lite på ögonbrynen. Tyvärr har Sri Lanka även en historia av en lång rad resultatlösa kommissioner. Anhöriga har gång på gång bjudits in att berätta sina minnen om plågsam förlust utan att ha sett något resultat eller fått någon återkoppling. En känd MR-aktivist skriver t ex i en blogg att ingen vet om den kommission om försvinnanden som tillsattes 2007 finns kvar eller har upplösts och om den egentligen kommit fram till något.
Men anhöriga till försvunna i Sri Lanka fortsätter att samlas när tillfälle ges för att berätta och påminna om familjemedlemmar som en gång levde bland dem och som nu är borta. Jag har själv träffat kvinnor i Sri Lanka, som vägrar att betrakta sig som änkor, fast omgivningen betraktar dem så. Så länge de inte får några svar släpper de inte hoppet om att deras män ännu lever. Detsamma gäller mammor, pappor, systrar och bröder… Det är alla dessa människor vi tänker på idag, på Internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden.
Ett PS tillagt den 31 augusti: ”It is important everyone realizes that, although the fighting is over, the suffering is not” sade FN-kommissionären Navi Pillay i ett tal då hon avslutade sitt besök i Sri Lanka
Lämna ett svar