Nu är vi hemma igen efter ett besök på härligt alternativa festivalen Urkult. Glimtar från de senaste dagarna flyter upp till medvetande och gör sig påminda. Urkult firar 20 årsjubileum i år. Under 20 år har den lilla byn Näsåker som vanligtvis har en befolkning på ca 500 personer mångdubblats under några sommardagar. Jag träffar på en tjej som varit med på 19 Urkult-festivaler, hon är 20 år gammal. Det finns verkligen plats för alla åldrar och människor i alla åldrar verkar trivas fantastiskt bra tillsammans.
Alla jag träffat på Urkult, oavsett om de är där för första gången eller är veteraner på festivalen, säger samma sak. Det är något visst med Urkult. En stämning, något som finns i luften.
Diakoniaaktivisten Johanna Eriksson i Diakonias monter
Urkult-stämningen märks till exempelhos festivalbesökarna som söker sig till Solidaritetstorget. Där vid vår monter delar vi från Diakonia gemenskapen med en rad andra organisationer. Genom hela festivalen har vår monter varit mötesplats för ett gäng härliga ungar. Härliga för det mesta i alla fall…
Om det är Skatteflykten-spelet, våra skattepengar i form av chokladmynt eller något annat som lockar låter jag vara osagt. Men allt som oftast finns det åtminstone ett barn på andra sidan bordet.
En liten kille i tioårsåldern återkommer gång på gång. Han spelar Skatteflykten-spelet med djupt allvar och ler stort när hans resultat klättrar upp på dagens high score-lista. Jag tänker att han bara är här för spelets skull och egentligen inte lyssnar på vad vi pratar om med andra som kommer förbi. Människor som på olika sätt är intresserade av Diakonia och skatteflykt. Men det måste han ha gjort. För rätt som det är hör jag honom, som i förbigående, fråga en man i 40-årsåldern om han vill veta vad skatteflykt är. Mannen tittar på pojken, sedan upp på mig och så tillbaka igen. Han nickar. ”Jovisst, det kan du väl göra” svarar han. Så sätter 10-åringen igång. Han berättar för den allt mer förvånade mannen om skatteflykt och dess konsekvenser för utvecklingsländer. När han är klar tvekar mannen inte en sekund, han skriver genast under vår namninsamling.
När han gått vänder jag mig till tioåringen och säger något om att världen vore bättre om sådana som han fick bestämma. Han nickar allvarligt. Så ler han och säger: ”Det tror jag också”. Sedan tar han en chokladpeng till, vinkar och springer iväg. En halvtimme senare är han tillbaka: ”Är det någon som slagit mitt rekord på spelet än?”
Nu drar Diakoniaaktivisternas sommarturné vidare till den kristna festivalen Frizon utanför Örebro. Följ oss här på bloggen, på Diakonias twitterkonto eller varför inte på Instagram? Sök på #skatteflykten
/Ida Hennerdal, samordnare för Diakoniaaktivisternas sommarturné
Kommentera