Den 1 mars var det Zero Discrimination Day – en dag som finns till för att hylla människors olikheter och mångfald istället för tvärt om. För det är diskrimineringen som skadar och sargar våra samhällen, som står i vägen, som hindrar våra olikheter att ses som tillgångar, som en rikedom.
På plakatet står det ”Rättvisa för Nadine, rättvisa för alla”. Nadine är en av de transpersoner som mördats och aldrig fått upprättelse. Bilden är tagen under Prideparaden i Asunción 2013.
Här i Paraguay diskrimineras hbtq-personer. Gång på gång blir de nekade sina rättigheter, mycket för att det knappt erkänns att de har några. Det blev tydligt i november förra året, då utrikesministern Eladio Loizaga menade att Paraguay inte behövde skriva under Amerikanska staternas organisations, OAS, resolution om de mänskliga rättigheterna. Där slås fast att ingen människa får diskrimineras på grund av sexuell läggning, identitet eller könsuttryck. Utrikesministerns motivering löd: ”Här finns ingen homofobi”.
En sak är säker: det är svårt att lösa ett problem utan att först erkänna att det finns.
En av organisationerna som Diakonia stöttar heter Panambi. Det är en organisation av och för transpersoner i Paraguay. De arbetar för att stärka transpersoners rättigheter i samhället och synliggöra den diskriminering som förekommer. Med stöd från Diakonia sammanställde de nyligen en rapport, ”Olvidadas hasta en la muerte” (Bortglömda till och med i döden.) Rapporten belyser alla de mord som begåtts på transpersoner från 1989, då den 35 år långa diktaturen tog slut. 36 mord där samtliga utredningar lagts ner.
I rapporten läser jag om Pimpinella, 21 år. Hon blev skjuten med två skott i munnen av en gärningsman i en förbipasserande bil mitt på öppen gata. Jag läser om Andrea Chuchú, 38 år, som blev skjuten i huvudet. Gärningsmannens namn var känt och polisen beslagtog även mordvapnet. Jag läser om Maricela, 30 år, som blev skjuten i ryggen och i höften. Det tog över en timma innan ambulansen kom och hon avled på väg till sjukhuset.
Rapporten från Panambi visar att mordoffren inte fått någon upprättelse och budskapet är tydligt: det spelar ingen roll om en transperson blir mördad. Diskrimineringen fortsätter efter döden.
För mig var det otroligt känslosamt att läsa rapporten och kontrasten mellan Sverige och Paraguay blev så tydlig. Diskussionen om könsneutrala omklädningsrum som pågår i Sverige känns extremt långt bort här i Paraguay, där transpersoners mest grundläggande rättigheter ignoreras. Det finns till exempel än så länge inga lagar som skyddar hbtq-personer från diskriminering på grund av sexuell läggning eller sexuell identitet, vilket gör att vålds- och hatbrott mot dem ofta förblir outredda av polis. Panambi gör ett viktigt jobb, och sakta, sakta börjar det röra på sig.
Symbolen för Zero Discrimination Day är en fjäril. På guaraní betyder Panambi just det, fjäril. Lite vackert ändå.