Det går åt fel håll i flertalet länder i Latinamerika just nu. Internationell utvinningsindustrin (gruvdrift, skog, mineraler med mera) skapar konflikter nästan överallt där vi jobbar. Enligt ILO paragraf 169 ska alla eventuella investeringar föregås av konsultation med urfolket, men det är sällan det görs.
En konsekvens av intressekonflikten som uppstår när regeringarna vill skapa tillväxt genom att till exempel tillåta investeringar i utvinningsindustri är att kritik från befolkningen tystas med hårda tag. Det demokratiska utrymmet minskas, högljudda lokala organisationer får plötsligt indragna tillstånd att verka, kritiska försvarare av mänskliga rättigheter försvinner plötsligt eller mördas, sociala protester förbjuds och samhällen militariseras. Brott straffas sällan och korruptionen ökar i rasande fart. Vi ser det här hända i Guatemala, i Peru, Paraguay, Nicaragua, och nu allra värst i Honduras – där miljöaktivisten och människorättsförsvararen Berta Cáceres mördades i sitt eget hem.
Mordet på Berta Cáceres blev droppen. Diakonias arbete i Latinamerika fokuserar på att förändra orättvisa och kränkande politiska och ekonomiska strukturer där vi stöder kritiska folkrörelser och lokala organisationer som kräver förändring. När ledare för våra lokala samarbetsorganisationer mördas måste vi som svensk organisation och internationell aktör säga ifrån!
I mitten på mars åkte jag därför till Honduras för att tillsammans med vår svenska ambassadör i Centralamerika Georg Andrén och regionchefen för We Effect Anna Tibblin tydligt säga ifrån och markera att här tog vårt tålamod med den honduranska regeringens agerande slut. Första dagen besökte vi Berta Cáceres medarbetare på miljö- och MR organisationen COPINH (där Berta var ledare). Tidigare under natten hade ytterligare en medarbetare på COPINH, Nelson Garcia, mördats och människorna vi träffade på COPINH var märkbart skakade och rädda för vad som skulle hända härnäst.
På återresan tillbaka från La Esperanza till huvudstaden Tegucigalpa, besökte vi Bertas mamma och flera syskon och släktingar för att beklaga sorgen och vreden. De vädjade om hjälp att utkräva att den honduranska regeringen tillsätter en internationell och oberoende utredning som tar reda på sanningen kring mordet på deras dotter och syster, och straffar de skyldiga. Majoriteten av dem vi träffade uttryckte starka misstankar mot det stora vattenkraftverket som nu byggs i Bertas hemtrakter med, bland annat finska och holländska pengar, som ansvariga för mordet på Berta. Med den honduranska regeringens goda minne menar de.
Vi (svenska ambassaden, We Effect och Diakonia) arrangerade en gemensam presskonferens i Tegucigalpa, och ett 80-tal journalister och olika aktörer från det honduranska civila samhället deltog. Ambassadören fördömde morden krävde en oberoende och internationell utredning för att får fram sanningen och straffa de skyldiga, och begärde att människorättsförsvarare skyddas. I mitt uttalande underströk jag att mordet på Berta inte bara var en tragedi för Bertas familj, för Lenkafolket och för Honduras, utan en tragedi för hela världens MR-försvarare och att vi nu måste se ett slut på straffriheten, på korruptionen och på våldet i våra samhällen. Anna Tibblin påminde i sitt uttalande om att det är fattiga människor som fråntas mark, vatten och skog och att deras rättigheter inte skyddas medan enskilda politiker tjänar enorma summor på att sälja ut landets naturtillgångar.
Vårt budskap togs väl emot och en mycket ledsen och upprörd bondeledare sa gråtande att den honduranska regeringen numera driver en våldsam militär linje mot det egna folket och att fattiga kvinnor, bönder och ursprungsbefolkning utsätts för systematisk förföljelse, hot och våld. Detta måste uppmärksammas internationellt och den honduranska befolkningen vädjar om hjälp.
Det går åt fel håll i flertalet länder i Latinamerika just nu – och därför måste vi som Diakonia agera modigt och tydligt – emot våldet, förtrycket, straffriheten, korruptionen och girigheten.
Nu är jag tillbaka i Colombia på regionkontoret, trött och lite modfälld, men ändå nöjd med vårt svenska agerande. Vårt besök i Honduras var bra och viktigt. Kanske bidrog det till att göra det lite svårare för den honduranska regeringen att komma undan med fler mord av människorättsaktivister i framtiden?
Viveka Carlestam, regionchef Latinamerika
