Foto: Glendy Car
Fler än 40 flickor dog innebrända på ett barnhem utanför Guatemala City på internationella kvinnodagen den åttonde mars i år. Dagarna har gått och jag har inte hittat ord för att kommentera händelsen. Hundratals barn var omhändertagna på ”Hogar Seguro Virgen de la Asunción” och många finns fortfarande kvar där inne eftersom anstalten inte har stängts.
Flickor och pojkar har varit inspärrade tillsammans, barn som omhändertagits på grund av sexuella övergrepp eller sociala problem har blandats med barn som dömts till ungdomsvård och barn med olika psykiska eller fysiska funktionshinder. Den sjunde mars rymde ett femtiotal barn från anstalten i protest mot omänskliga förhållanden. Rymlingarna fångades in av polis, blev slagna, förolämpade och inlåsta igen. Tjugofyra timmar senare var nästan alla döda. Ett envist rykte säger att barnen hade utsatts för sexuella övergrepp och prostitution.
Guatemalas människorättsombudsman PDH har länge protesterat mot förhållandena på anstalten och uppmanat staten att ingripa, men PDH har ingen makt att ingripa själva, deras mandat är bara att ge rekommendationer till staten. I presskonferenser och intervjuer den senaste veckan har chefen för PDH, Jorge de León Duque, uttalat sig utan att dölja sin vrede: ”Det är staten och den sittande regeringen som är ansvarig för vad som har hänt, och Guatemala kommer aldrig komma vidare om vi inte från grunden förändrar hur den här korrupta staten fungerar.”
Reaktionen efter eldsvådan har varit tafatt från nästan alla myndigheter. Presidenten var långsam med att kommentera och först måndagen den 13 mars, fem dagar efter händelsen, greps tre tjänstemän som pekats ut som ansvariga. Ännu finns ingen officiell lista med namn på de döda flickorna. Anhöriga har väntat flera dagar i ovisshet, kroppar har blandats ihop, flickor har dödförklarats av myndigheter och sedan dykt upp levande på sjukhus.
I kaoset har volontärer gripit in och stöttat vänner och anhöriga till de döda flickorna. Mackor och kaffe har ställts iordning på bårhuset INACIF, frivilliga har funnits med familjerna när de identifierar de brända kropparna efter sina döttrar, jurister har hjälpt till att skriva anmälningar åt de familjer som ännu saknar information om vad som hänt deras anhöriga, pengar har samlats in för att betala taxiresor, hotellnätter, och begravningsplatser för de familjer som inte har råd. Min fru är en av de frivilliga som spenderat långa dagar på bårhuset eftersom inga andra skyddsnät finns. Också Diakonias anställda har hjälpt till och som organisation står vi beredda att stödja organiserade insatser från civilsamhället.
Många av de döda flickorna kommer från regioner långt från Guatemala City och vänner och anhöriga har fått överge sina hem och arbeten för att kunna leta på sjukhus och bårhus i huvudstaden. Barnen som fanns på anstalten var svårt utsatta redan från början och vissa var omhändertagna på grund av sexuella övergrepp i familjen. Bland de som den senaste veckan letat efter flickorna i Guatemala City finns därför vänner, bekanta och adoptivföräldrar som sällan har formella papper på att de agerat vårdnadshavare och därför inte har någon formell rätt att få information från myndigheterna. ”Det gör så ont att myndigheterna lämnade hennes kropp till mamman när vi vet att hon aldrig älskade henne”, sa den unga adoptivbrodern till en av de döda flickorna till min fru.
Det är ofattbart grymt att barn som omhändertagits av staten kunnat gå ett så fasansfullt öde till mötes, och ofattbart att myndigheternas respons varit så tafflig och improviserad.
