Sexton berättelser mot våld

Var tredje kvinna i världen har någon gång blivit slagen av en man och var femte har utsatts för våldtäkt eller sexuella trakasserier. Under hösten stöttade Diakonia i kampanjen ”16 Days of Activism” för att betona att vi måste få ett slut på våldet mot kvinnor – oavsett hur det ser ut. På Instagram publicerade vi under sexton dagar berättelser om hur våra samarbetsorganisationer i världen kämpar mot det våld som kvinnor utsätts för. Här kommer de berättelserna:

Every third woman has at some point been beaten by a man, and every fifth woman has been subjected to rape or sexual harassment. During this fall Diakonia supported the campaign ”16 Days of Activism” to emphasize that the violence against women must come to an end – no matter what it looks like. During sixteen days we published stories of how our partner organizations around the world fight against the violence that women are subjected to. Here are these stories:

Den 25:e november var den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor och även startskottet för kampanjen ”16 Days of Activism”. Våldet som riktas mot kvinnor är inte bara fysiskt och psykiskt, utan även ekonomiskt och politiskt. Det här måste få ett slut anser Diakonia.

The 25th of November was the International Day for the Elimination of Violence against Women and also the springboard for the campaign ”16 Days of Activism”. The violence that women are subjected to isn’t just physical and psychological, but also economic and political. This must come to an end is Diakonia’s opinion.

– Många flickor med funktionsnedsättning blir våldtagna av familjemedlemmar, släktingar eller bekanta och familjen vågar inte säga något för de är rädda att förstöra familjens rykte.
Amany Gamal Mahmoud är ordförande för The Association of Good Hopes for Community Development i Egypten. Hon medlar i familjer där våld är utbrett och ser till att flickorna får gå i skolan. Hon säger att ytterligare verktyg behövs för att skydda flickor som våldtas, och att det behövs starkare lagar, till skydd för flickorna.

”Many disabled girls are raped by family members, relatives, acquintances and the family is silent for fear of ruining the family’s reputation.”
Amany Gamal Mahmoud is the chairwoman of The Association of Good Hopes for Community Development in Egypt. She mediates in families where violence is extensive and makes sure that the girls are able to go to school. She says that additional tools and stronger laws are needed to protect girls that are raped.

– En del killar blir sura på oss och säger att vi sabbar deras chanser att få tjejer. Men många uppskattar det, säger Marc Zagré Kiswendsida.
– Vi ser också förändring hos våra lärare. Nu lägger de ofta några minuter på att prata om sexualitet i klassrummet, och det hjälper faktiskt!
När tonåringar i Burkina Faso blir gravida blir de ofta tvingade att sluta skolan. Många gånger blir de även utslängda från sina hem. Många tjejer vet inte hur de ska undvika att bli gravida, och ibland tvingas de till att ha sex. Men ett projekt som drivs av Diakonias samarbetsorganisation CCEB minskar antalet tonårsgraviditeter. För två år sedan blev 47 högstadieelever i kommunen Leo gravida. I år är det noll.

”Some boys get upset and say we ruin their chances of getting girls. But many appreciate it” says Marc Zagré Kiswendsida. ”Also we see a change in our teachers. Now they often add a few minutes to talk about sexuality in the classroom, and it actually helps!” When teenagers in Burkina Faso get pregnant they are often forced to quit school. And often they are thrown out of their homes. Many girls don’t know how to avoid getting pregnant and are sometimes forced into having sex. But a project managed by Diakonia’s partner organization CCEB reduces the number of teenage pregnancies. Two years ago 47 high school students in the community Leo got pregnant. This year the number is zero.

– Tillsammans kan vi protestera. Hittills har lite förändrats, men vi fortsätter och vi tvingar myndigheterna att lyssna på oss, säger Chantira Mathanaventhan. 
På Sri Lanka samarbetar vi med organisationen Viluthu som mobiliserar änkor att ta plats i samhället och kräva sina rättigheter. Änkor på Sri Lanka blir ofta utsatta för diskriminering, sexuella trakasserier, övergrepp och våld. Det finns stereotypa föreställningar om att änkor är onda och för otur med sig, därför är de ofta socialt och kulturellt utstötta. Viluthu kämpar för att det här ska ändras!

”Together we can protest. So far little has changed, but we keep on trying and we make the authorities listen to us”, says Chantira Mathanaventhan.
In Sri Lanka Diakonia works with its partner Viluthu which mobilizes widows to take place in society and demand their rights. Widows in Sri Lanka are often subjected to discrimination, sexual harassments, abuse and violence. There are stereotypes saying that widows are evil and bring bad luck, which is why they often are socially and culturally excluded. Viluthu is trying to change this!

– Det skadar hela samhällen när kvinnor förtrycks och tvingas underordna sig. Det är självklart att kvinnor måste få ta plats i beslutsfattande och på arbetsmarknaden på samma villkor som männen, säger Josefin Stenmark.
Josefin är 24 år gammal. Hon läser mastersprogrammet Kultur och Demokrati vid Göteborgs Universitet och har varit Diakoniaaktivist i fyra år. Att bekämpa våld mot kvinnor och arbeta för jämställhet är en av de saker hon tycker är allra viktigast. – Även om det funnits en massa intressanta saker att göra i livet som lockat mig så slutar det alltid med att jag vill engagera mig för en bättre värld, det är bara sån jag råkar vara, säger Josefin.

”It damages entire societies when women are oppressed and forced to subordinate themselves. It is obvious that women have to take part in decision making and in the labor market on the same terms as men,” says Josefin Stenmark.
Josefin is 24-years old. She is studying the masters’ program Culture and Democracy at the University of Gothenburg and has been a Diakonia activist for four years. To fight violence against women and to work for equality is one of the most important things to her. ”Even if life has been full of interesting things to do, things that have attracted me, it always ends up with me devoting myself to work for a better world. That is just who I am”, says Josefin.

– Vi kvinnor ska ha halva makten och vi tänker inte längre vara tysta, säger Rosalina Gonzales Florez som arbetar för vår samarbetsorganisation AMICA i Nicaragua. Hon har varit aktivist och jobbat för kvinnors rättigheter ända sen hon var 18 år. Heja henne!’

”We women should have half the power, and we won’t keep silent anymore”, says Rosalina Gonzales Florez who works for Diakonia’s partner organization AMICA in Nicaragua. She has been an activist and worked for women’s rights since she was 18 years old. Go Rosalina!

– Innan var jag inte medveten om hur farliga konsekvenserna av barnäktenskap är för unga flickor. Alla flickor har rätt till utbildning, självbestämmande och en framtid. Vi måste stoppa våldet, annars blir konsekvenserna katastrofala. Det säger Omima Mohamed. Hon arbetar för Assuit Human Rights Association med projektet ”För ung för att gifta sig” som försöker stoppa könsbaserat våld och barnäktenskap i Egypten.
Många äktenskap ingås muntligen redan när flickorna är 13 år. Flickorna berövas sin barndom, sin utbildning och utsätts ofta för hemska sexuella övergrepp.

”Before, I wasn’t aware of how dangerous the consequences of child marriage are for young girls. All girls are entitled to education, self-determination and to dream of a future. We must end the violence or the consequences will be disastrous”, says Omima Mohamed. She works for Assuit Human Rights Association with the project ”Too young to marry” that strives to end gender-based violence and child marriages in Egypt.
Many marriages are consented upon orally when the girls are only 13. The girls are deprived of their childhood, their education and are often subjected to terrible sexual assaults.

– När min man dog jagade hans familj bort mej och jag fick inte fortsätta odla på deras åkrar. Jag hade det verkligen tufft. Men nu kan jag leva igen och min situation är stabil fast jag är änka, säger Marie Makengo som bor i Kingakati nära Kongos huvudstad Kinshasa.
Kvinnor i Kongo har idag rätt att äga mark. Men gamla traditioner gör det svårt för kvinnor att äga eller ärva. Marie deltar i en kvinnoförening i Kingakati där de stödjer varandra och på så sätt har hon fått tillgång till ny mark. Kvinnorna turas om att arbeta på varandras åkrar och kan på så sätt odla en större yta.

”When my husband died his family chased me away and I wasn’t allowed to farm their fields anymore. I really had a tough time. But now I feel alive again and my situation is stable although I am a widow, says Marie Makengo who lives in Kingakati near Kinshasa, the capital of the Democratic Republic of Congo, DRC.
Although women in DRC are entitled to own land, old traditions make it hard for them to own or inherit land. Marie takes part in a women’s society in Kingati where the members support each other, and in this way she has gained access to new land. The women take turns working on each other’s field, which allows them to cultivate a larger area.

Maskerna för munnen symboliserar att kvinnorna är mållösa, den svarta färgen symboliserar sorg. Bilden är från när 200 bangladeshiska kvinnor bildade en mänsklig kedja i protest mot att kvinnor i Bangladesh inte kan känna sig trygga i det offentliga rummet och ofta utsätts för våld. Protesten kom efter att en ung kvinna som reste ensam på en buss våldtogs, mördades och sedan slängdes ut på vägen i hopp om att dödsfallet skulle likna en olycka. Manifestationen hölls på natten för att visa på kvinnors rätt att röra sig ute även på kvällar och nätter.

The masks covering the women’s mouths symbolizes that they are speechless, the black color symbolizes sorrow. The picture was taken when 200 Bangladeshi women formed a human chain in protest of not feeling safe in public spaces and in protest of often being subjected to violence. The protest came after a young woman, who traveled alone on a bus, was raped, murdered and thrown onto the road – with the hope that the murder would look like an accident. The manifestation took place during the night to show women’s right to move about at evenings and nights.

– Vi som människor behöver varandra, och vi behöver stötta varandra. Det är min livshållning. Det handlar om rätt till utbildning, lika lön och medbestämmande, om att jobba mot kvinnors utsatthet och mot sexuellt förtryck. Jag har jättesvårt för att se orättvisa förhållanden och inte reagera, säger Ola Westlin, 57 år.
Ola har varit månadsgivare till Diakonia i 12 år och han har även besökt Zambia tillsammans med Diakonia på en resa för aktivt engagerade. Som lärare i SO-ämnen är han väl medveten om kvinnors svåra situation i många delar av världen.

”As human beings we need each other, and we need to support each other. That is my take on life. It is about the right to education, equal pay and participation, and about working against women’s marginalization and against sexual oppression. I really have a hard time witnessing inequalities and not reacting”, says Ola Westlin, 57 years old.
Ola has been a monthly donor to Diakonia for twelve years and he has visited Zambia together with Diakonia on a trip for actively engaged members. As a teacher in social studies, he is well aware of women’s difficult situation in many parts of the world.

– Vi tänker inte ge upp! Världen måste få upp ögonen för vad som hänt kvinnor i Peru och förstå att straffrihet inte är ett alternativ, säger Maria Isabel Cedano, ordförande på vår samarbetsorganisation DEMUS.
Över 3000 kvinnor tvångssteriliserades i Peru under Fujimors regim. Ingen har bivit dömd för brotten. DEMUS arbetar för rättvisa och upprättelse för kvinnorna. Här på en demonstration för de tvångssteriliserade kvinnornas rättigheter.

“We won’t give up! The world needs to know what happened to women in Peru and to understand that impunity is not an option”, says Maria Isabel Cedano, chairperson of Diakonias partner organization DEMUS.
More than 3,000 women were forcibly sterilized in Peru during the regime of Fujimori. No one has been sentenced for these crimes. DEMUS works for justice and reparation for the women. The picture was taken at a demonstration for forcibly sterilized women’s rights.

– Kvinnlig könsstympning drabbar de flesta i vår region och det medför alltid stora risker, säger Nachai Esther som delar sina erfarenheter och arbetar för att föräldrar och lärare ska stoppa barnäktenskap och könsstympning.
När Nachai var 12 år gammal giftes hon bort till en mycket äldre man. Det innebar att hon skulle könsstympas. Men hon rymde från mannen och lyckades ta sej till en skola. Nu är hon 18 år och går i sjätte klass.
I Karamoja i nordöstra Uganda arbetar Diakonia med att få ett slut på könsstympning av flickor hos Pokot-folket. Det tar lång tid att förändra traditioner, men genom att kämpa tillsammans med lärare, sjuksköterskor, präster och fram för allt flickorna själva så börjar vi se en förbättring.

”Female Gentile Mutilation (FMG) affects most women in our region and it always implies great risks”, says Nachai Esther who comparts her experiences and who aims her work at parents and teachers to stop FMG.
When Nachai was 12 years old she was married to a much older man. This meant that she would be subjected to FMG. But she ran away and managed to get to a school. She is now 18 years old and in sixth grade.
In Karamoja in northeastern Uganda Diakonia strives to end FMG among girls belonging to the Pokot people. It takes a long time to change traditions, but through working together with teachers, nurses, priests and above all, the girls themselves, we are beginning to see a change.

I Myanmar/Burma är våld mot kvinnor vanligt och än finns inga lagar som förbjuder en man att slå sin fru. Vi vill tillsammans med vår samarbetsorganisation ändra på det!
Daw Hla Htay Htay Mu och Tin Win Maw Htew har lärt sig om könsbaserat våld och är taggade på att arbeta som volontärer. De ska gräva där de står, i sitt eget bostadsområde South Dagon utanför Yangon. Ordna informationsträffar hemma, prata med grannar och vänner i affärer, på tehus och skönhetssalonger. De hoppas framförallt att våldtäkter på barn och unga flickor ska minska.

In Myanmar/Burma, violence against women is common and still there is no law prohibiting a man from beating his wife. Together with our partner organizations we want to change that!
Daw Hla Htay Htay Mu and Tin Win Maw Htew have learned about gender-based violence and are keen to work as volunteers. They will start in their nearest surroundings in South Dagon outside of Rangoon. They will arrange information meetings at home, talk to neighbors and friends, visit tee salons and beauty parlors. Above all, they hope that rapes of children and young girls will decrease.

– Jag visste inte vad feminism var innan. Det enda jag visste var att jag kände att jag inte passade in i den typiska kvinnorollen. Genom kursen förstod jag att kvinnorollen är en konstruktion och att det är samhället, inte vi, som konstruerar den, säger Lourdes till vänster på bilden som deltagit i vår samarbetsorganisation LIFS kurs i feminism i Peru.

”Before, I didn’t know what feminism was. The only thing I knew was that the typical role for women didn’t fit me. Through the training I understood that the role for women is a construction and that it is society, not us, who constructs it,” says Lourdes (to the left in the picture) who participated in our partner LIFS’ training on feminism in Peru.

– Jag har ett mycket bättre förhållnade med min fru idag och vi har en bra dialog hemma. Vi har pratat om könstympning men tyvärr är det för sent för våra döttrar. Men jag diskuterar det med mina barn så att de inte ska stympa mina barnbarn, säger Sékou Kané som bor i Mali.
Han har tillsammans med 55 andra gått Diakonias samarbetsorganiation SDI utbildning för att bli parajurister.
– Vår roll som parajusrister är att informera kvinnor och flickor om deras rättigheter. Och det börjar ske en förändring i samhället. Idag så står ingen bakom dej om du slår din fru, säger han.

– I have a much better relationship with my wife today and we have a good dialogue at home. We’ve talked about Female Gentile Mutilation, FGM, but unfortunately it was too late for our daughters. But I discuss it with my children so that they won’t mutilate my grandchildren, says Sékou Kané, who lives in Mali.
Together with 55 other persons, he participated in Diakonia’s partner SDI’s training for paralegals.
– Our role as paralegals is to inform women and girls about their rights. And a change is beginning to happen in society. Today no one covers your back if you beat your wife, he says.

– Jag säger till transkvinnorna som vi arbetar med att dom ska veta att dom har rätt till allt och att dom ska kräva allt. Det är svårt, vi är verkligen inte där än men vi fortsätter att kämpa, säger Mariana Sepulveda som arbetar för vår samarbetsorgansation Panambí i Paraguay. De arbetar med påverkansarbete för transkvinnor rättigheter och dokumentering av fall.

”I tell the transwomen that we work with, that they are entitled to everything and that they should demand everything. It is hard, we really haven’t succeeded yet but we keep fighting,” says Mariana Sepulveda who works for our partner organization Panambí in Paraguay. They work with advocacy for trans women’s rights and with documentation of cases.