Diakoniaaktivister demonstrerar utanför riksdagen.
Häromdagen beslutade riksdagen om nya regler för export av krigsmaterial med syfte att skärpa regelverket kring export till diktaturer och länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det tog sju år att ta fram de nya reglerna. Under tiden har vi sett ministrar resa runt till olika länder tillsammans med SAAB och andra företag och krigsmaterial för miljarder har exporterats till icke-demokratier.
Utanför riksdagens kammare stod aktivister från Diakonia, Svenska Freds, Kristna Freds, IKFF och Amnesty och påminde om alla de löften som politikerna gett om att inte exportera vapen till diktaturer och människorättsförbrytare.
Inne i riksdagen sa justitieminister Morgan Johansson (s): ”Med den här propositionen blir ett av världens striktaste regelverk nu ännu striktare. Som första land i världen inför vi ett särskilt demokratikriterium i prövningen. Ju sämre den demokratiska statusen i ett land är, desto mindre utrymme finns för att bevilja tillstånd för export.”
Med lite märklig retorik talade Morgan Johansson som om lagen handlade om ett val mellan att ha en krigsmaterialproduktion eller inte.
Men ministern vet ju att detta beslut aldrig handlat om att lägga ned hela exporten av krigsmaterial. Det handlar ju om den mindre del av exporten som går till diktaturer och människorättsförbrytare.
De nya reglerna kommer att göra en stor skillnad sa Krister Örnfjäder (S): ”Jag kan gå tillbaka till partikamrater och säga att vi inte kommer att exportera till diktaturer.”
Vänsterpartiet hänvisade till kritiken av den nya reglerna från bland annat Amnesty och Diakonia som pekat på att de nya reglerna är tvetydliga och svaga. Men att döma ut de nya reglerna i förväg är inte rimligt och sjyst menade Krister Örnfjänder (S). Allan Widman (L) som varit pådrivande för skärpta regler varnade även han för att kritikerna i förhand kan bidra till att förtroendet för den nya lagen undermineras.
En viktig och positiv sak i utrikesutskottets betänkande är att Utrikesutskottet betonade att de mänskliga rättigheterna är odelbara och att kvinnors rättigheter måste vara en del av framtida bedömningar.
Det nya så kallade demokratikriteriet innebär att ”brister i demokratisk status ska utgöra hinder för export”.
Men vad är det då som gör att vi som arbetar med mänskliga rättigheter ställer oss tvivlande till regeringens löften och den nya ”helhetsbedömning som ska göras” av myndigheten som ger tillstånd och av framtida regeringar?
Beror det på att vi har kunskap om hur de nuvarande reglerna tolkas? Redan idag ska ett lands respekt för mänskliga rättigheter vara ett ”centralt villkor” för exporttillstånd. Men trots detta villkor har Sverige för första gången på mycket länge beviljat tillstånd för export av krigsmateriel till Filippinernas president Rodrigo Duterte som i nuläget utreds av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, för misstänkta folkrättsbrott och bland annat har kritiserats av Amnesty för tusentals utomrättsliga avrättningar och fängslanden av människorättsaktivister.
Beror det på att vi läser statistiken och känner till vilka kryphål som finns i reglernas tillämpning? Trots nuvarande regelverk kring mänskliga rättigheter och skarpa löften om att inte exportera krigsmaterial som riskerar att användas för krigsförbrytelser gav Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och ledamöterna i Exportkontrollrådet 2016 grönt ljus för export av SAAB:s flygande stridsledningscentral till Förenade Arabemiraten för 11 miljarder. En stridsledningscentral som experter säger är mycket användbar i bombningarna i Jemen. Bombningar som FN beskriver som krigsförbrytelser. Ett krig som speciellt drabbar kvinnor och barn och som skapat det som FN kallar världens värsta humanitära kris. Kryphålet är bland annat att den flygande stridsledningscentralen klassas som ”övrig krigsmaterial” vilket gör att politikerna och myndigheten kan smita från sitt ansvar.
Beror det på att riksdag och regeringen i sina instruktioner till myndigheterna även skriver om vikten av export och långsiktigt försvarsamarbete i ”materialfrågor” och att få ned försvarets kostnader vid inköp vilket gör att myndigheten ISP i sin ”helhetsbedömning” ofta väljer utnyttja varje kryphål till exportföretagens
Om mänskliga rättigheter inte har prioritet i myndighetens bedömning och det aktuella företaget SAAB uttryckligen säger att man inte har anledning att göra en sådan bedömning (God morgon världen, P1) vem står då upp för mänskliga rättigheter?
Mitt svar blir: Ingen!
Det är bland annat dessa erfarenheter om det stora gapet mellan politikernas löften och verkligheten med alla kryphål och undantag som gör att vi är skeptiska kritiska vilket vi utvecklade i en debattartikel i SvD tillsammans med Amnesty, Kristna Freds och Svenska Freds häromdagen. I artikeln betonade vi att det är politikerna som i praktisk handling måste visa att de menar allvar, nu.
Därför måste vi ge kredd till Vänsterpartiet som ställt sig kritiska till kompromissen och till Kristdemokraterna som i ett särskild yttrande markerat att de på några punkter ville gå längre.
Slutsatsen blir därför att endast politisk vilja kan göra hindret så högt att det stoppar vapenexporten till länder med demokratiska brister.
Tummen i ögat på er som i framtiden ska ta besluten.
