När jag skriver det här har vi precis nåtts av budskapet att ledarna för två av våra nicaraguanska samarbetspartners gripits på ett flygplan som var på väg ut från Managua i Nicaragua. Den ena lyckades komma iväg, medan den andra greps och fördes till häkte. Hon släpptes senare men vi var förstås väldigt oroliga för vad som hänt henne, och vi måste nu vidta åtgärder för vår egen personals säkerhet.
Plötsligt kommer det nära, men vi vet att detta är vardag för många, inte bara i Nicaragua, utan i många av de länder där Diakonia arbetar. Människor som står upp och hävdar sin och andras rätt att uttrycka sina åsikter, eller hävda sin rätt till mark, rent vatten eller att få älska dem man vill fängslas på tvivelaktiga grunder – ibland med stöd av hemmasnickrad lagstiftning som saknar nationell legitimitet eller stöd i internationell rätt eller ingångna åtaganden.
Stater missbrukar sin makt mot dem som utmanar den
Diakonia har länge uppmärksammat att oliktänkande, journalister, miljöaktivister och försvarare av mänskliga rättigheter utsätts för förföljelse, hot och våld. Det inkluderar de brott som ockupationsmakten i Palestina gör sig skyldig till genom bosättningar på ockuperad mark, kollektiv bestraffning och bristen på rättssäkerhet för palestinier som anklagas för olika typer av våldsbrott. Vi har också under året bland annat uppmärksammat situationen i Kambodja där den sittande regimen inför sommarens val till lagstiftande församling och president lät fängsla oppositionspolitiker samt stängde ner tidningar och radiostationer. Vi har i dokumentärteatern ”Mod och Motstånd”, inför det svenska valet, belyst situationen för oliktänkande i Zimbabwe, miljöaktivister i Honduras och gayaktivister i Uganda. I Nicaragua har flera hundra människor dödats sedan april i år när demonstrationer har slagits ned på ett brutalt sätt. Alla har det gemensamt att det handlar om att staten slår till med maktmissbruk och våld mot dem som utmanar makten.
Demokratiskt trendbrott när ledare lär varandra
Det ser ut som att vi fått ett negativt trendbrott. Dessa maktmetoder har i modern tid blivit allt ovanligare i takt med att demokratin fått en större utbredning och respekten för mänskliga rättigheter blivit en tydligare del i dialogen länder emellan. Konsumentmedvetenheten tycks även ha ökat vilket gjort att företag på marknader för konsumtionsvaror blivit mer noga med att ta reda på förhållandena under vilka deras varor produceras. Men, under senare år så återkommer dessa maktmetoder alltså allt oftare. Ledare blir allt mer arroganta i sin bristande respekt för internationell rätt och internationellt överenskomna regler om fria val och rättsstatens principer. Det ser till och med ut som att man mellan sig delar erfarenheter om hur man manipulerar rättsväsende, hur man formulerar lagstiftning som begränsar det civila samhällets handlingsutrymme samt hur man med hjälp av administrativa metoder kan förhindra att människor organiserar sig och hävdar sina rättigheter.
Mänskliga rättigheter behöver internationellt stöd och skydd
Den främsta försvarslinjen mot denna tillbakagång och återgången till den starkes rätt är medvetna och välorganiserade samhällen som gör fredligt motstånd och kräver demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Denna organisering är dock i behov av internationellt stöd och skydd. Demokratiska stater måste fortsatt hävda dessa regler, det vill säga mänskliga rättigheter, i alla tänkbara fora samt i den direkta dialogen, och tillsammans stå upp för internationell rätt och överenskomna internationella regelverk, framför allt konventionerna för mänskliga rättigheter.
Vi påminner om Sveriges stolta tradition som MR-försvarare
När en ny regering så småningom tillträder i Sverige så kommer vi att påminna om de åtaganden Sverige gjort och om den stolta traditionen som Sverige har i att hävda rättsstatens principer och internationell rätt för att försvara den svage mot den starke. Vi kommer att påminna regeringen om ansvaret att använda alla till buds stående diplomatiska redskap för att lyfta konventionerna om mänskliga rättigheter såväl multilateralt som i den bilaterala dialogen. Vi kommer också att kräva ett rättighetsperspektiv och kvalitet i biståndet, där svenska skattemedel ska användas till att skapa utrymme för kvinnor och män att fatta fria, informerade och självständiga beslut för sin, sina familjers och sina samhällens bästa.
Vi ser väldigt mycket fram emot det!
