Det växer ett träd på Gladys Lanza Ochoas kontor i Honduras. Trädet sträcker sig från golv till tak och täcker nästan en hel vägg med sina färgglada, målade grenar.
– Ser du fågelburarna mellan grenarna? De symboliserar det förtryck som vi kvinnor tvingas leva i. Lydnad, tystnad, traditioner, allt det som sätter oss kvinnor i burar och som gör att vi inte kan växa.
Gladys blickar upp mot trädkronan. Hon är en av Honduras – för att inte säga Latinamerikas – mest välkända feminister och kvinnorättskämpar. Hon arbetar för organisationen Visitación Padilla och har själv känt av begränsningarna av de burar hon så ihärdigt bekämpat de senaste 40 åren.
Hon säger att hon nog var feminist redan som flicka.
– Jag ifrågasatte hela tiden den roll jag fick. Jag motsatte mig det mina föräldrar och i synnerhet min far sade. Han menade att en kvinnas roll var att ta hand om barn och hushåll.
Gladys har offrat mycket för sin kamp för kvinnors rättigheter. Relationen med sin far, vårdnaden om sina döttrar, sin hälsa och nu även sin frihet. Nyligen dömdes hon för förtal till arton månaders fängelse. Domen gällde ett omskrivet fall. En kvinna anklagade sin chef, en mäktig myndighetstjänsteman, för sexuella trakasserier.
– Vi tog fallet vidare till flera olika instanser men inget hände. Vi kunde till och med bevisa att han hade mutat en inspektör för att få kvinnan sparkad.
Men inget hjälpte. I Honduras är korruptionen ett stort problem som i princip omöjliggör rättvisa.
– När ingen vågade ta i fallet gjorde vi det enda vi kunde göra, berättar Gladys.
Den 14 november 2010 höll organisationen Visitación Padilla en manifestation utanför myndigheten. Inför en samlad presskår framförde de sina anklagelser. Det hela blev förstasidesnyheter och mannen valde att anmäla Gladys.
– Jag är 73 år gammal men jag är inte rädd. Jag har blivit fängslad, torterad, utsatt för mordattentat men jag skulle göra om precis allt. Det handlar inte om att vara en hjälte, det handlar om att vara människa, säger hon.
Domen mot Gladys Lanza Ochoa visar att Honduras som land fortfarande har en lång väg att gå. Ett land där våldet mot kvinnor har nått extrema nivåer enligt en nyligen publicerad rapport av Världshälsoorganisationen WHO, med uppemot fyra mördade kvinnor per dag. Ett land där kampen för jämställdhet och rättvisa inte kunde vara viktigare men där fågelburarna allt sedan militärkuppen 2009 tycks stängas allt mer.
– Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi är många som är villiga att vandra den vägen tillsammans, säger Gladys.
***
I många delar av världen är det riskfyllt att stå upp för kvinnors rättigheter, och priset för att göra det är ofta högt. Den 29 november – internationella dagen för kvinnorättsförsvarare – uppmärksammar de modiga människor som trotsar faran. Som en del av 16 dagars aktivism mot könsbaserat våld, har Diakonias team i Latinamerika delat den här berättelsen om en modig kvinnorättsförsvarare.
