”Idag stänger den guatemalanska regeringen sin ambassad i Sverige. Ett taktiskt beslut som inte kan ses som annat än ytterligare ett steg i den isolering från omvärlden som makteliten i Guatemala ägnar sig åt,” skriver Georg Andrén, generalsekreterare på Diakonia och Sveriges tidigare ambassadör i Guatemala.

De officiella skälen som ges till stängningen av Guatemalas ambassad i Stockholm är att för lite handel sker mellan länderna för att motivera närvaron. Jag tror inte på det. Makteliten är irriterad för att Sverige insisterar på att ge förändringsaktörer sitt stöd. Just därför måste Sverige hänga i.

Fulspel bakom stängning av ambassad
Isoleringen från omvärlden handlar om att ett fåtal oerhört rika och mäktiga familjer ser en öppen ekonomi som ett hot mot deras privilegier och fortsatta möjligheter att genom korruption roffa åt sig av de allmänna medlen. Och om en politisk och militär elit som ser öppenheten som ett hot mot ett maktbeteende som går ut på att tysta oliktänkande, och att utnyttja och diskriminera urfolken, som utgör en majoritet av landets befolkning.

Fungerar inte på Sverige
Makteliten i Guatemala har provocerat fram andra länders stängningar av sina ambassader i landet tidigare. Nederländerna lämnade Guatemala 2013 och Norge följde efter 2016. Sverige är bara nästa land i ordningen. Men taktiken fungerar inte på Sverige. Trots flera försök att stoppa den svenska ambassadören att agera i landet, insisterar Sverige på att behålla sin ambassad. Trots kritik mot det svenska biståndet i landet, fortsätter Sverige att bedriva ett utvecklingssamarbete som riktar in sig på att stärka rättsstaten, att försvara de mänskliga rättigheterna och bidra till att urfolken ges kraft och utrymme att formulera sin agenda och delta i det ekonomiska och politiska livet i landet.

Försök att sätta rättsstaten ur spel
Parallellt med denna självpåtagna internationella isolering, fortsätter spelet med att sätta rättsstaten ur spel. På order av presidenten, livligt påhejad av just de ekonomiska, politiska och militära krafter som vill isolera landet, stängdes den internationella FN-kommissionen för att bekämpa korruption och straffrihet i Guatemala, CICIG, ner i början av september. CICIG hade inte bara lyckats avslöja kriminella nätverk inom statsapparaten och lämnat över dessa till rättssystemet, de hade också lyckats sprida kunskap om dessa kriminella nätverks omfattande korruption till allmänheten. De stora demonstrationerna 2015, som till slut ledde till att den dåvarande presidenten, vicepresidenten, samt ett stort antal höga befattningshavare fick sluta och hamnade i häkte, var tack vare just CICIG:s arbete. Kommissionen åtnjöt ett omfattande folkligt stöd och nedstängningen har mötts med starka protester runt om i landet.

Det råder stor oro just nu
Jag blir personligen kontaktad av domare, journalister och människorättsförsvarare som är bekymrade och rädda. Det mönster som tycks träda fram är en effektiv och genomtänkt omgruppering av framför allt nuvarande och tidigare militärer, som tar allt större kontroll över kongressen, regeringen och dess myndigheter, samt över rättssystemet. I förtroliga samtal beskriver centralt placerade personer för mig hur man systematiskt sätter in militärer eller militären trogna tjänstemän på nyckelfunktioner såsom säkerhetsansvariga i de olika delarna av domstolsväsendet.

I samband med stängningen av CICIG reste jag till Guatemala för att delta i ett avslutande seminarium arrangerat av CICIG. Då upplevde jag denna oro och rädsla på nära håll. Bortsett från en ganska tumultartad protest under seminariets inledning från ett tiotal högljudda personer – en man i militär utstyrsel, några anhöriga till personer som påverkats av CICIG:s arbete och en ökänd opinionsbildare på den extrema konservativa högerkanten, med flera – så kännetecknades seminariet av lovord till kommissionen och dess arbete, samt oro över vad som kan komma att hända efter dess stängning.

Beslutsamhet och hopp bland unga
Men det starkaste intrycket av min korta resa till Guatemala i slutet på augusti var ändå känslan av beslutsamhet och hopp bland de unga. Slutpanelen under seminariet bestod av en studentledare, initiativtagaren till ungdomsmobiliseringen som fick makteliten på fall 2015 och unga urfolksrepresentanter. Deras budskap var glasklart: ”Vi tänker inte låta det vi åstadkommit gå om intet. Vi tänker inte stillatigande se på när gamla makteliter försöker återta kontrollen. Det finns ingen väg tillbaka till auktoritärt maktutövande, rädsla och tystnad.”

Under veckan hade jag också tillfälle att tala med ett antal nyvalda ledamöter som i januari tar plats i kongressen. De är unga, väl förberedda och orädda. Och även om de fortfarande utgör en liten minoritet i maktens korridorer representerar de något nytt – inne i den annars så korrupta statsapparaten finns nu hederliga och ansvarstagande kvinnor och män som känner ett starkt ansvar för sitt offentliga uppdrag. Tillsammans är de viktiga förändringsaktörer som tillsammans med ett aktivt civilsamhälle kan vrida makten ur händerna på den maktmissbrukande eliten.

Omvärlden måste hänga kvar
Det är här taktiken med den internationella isoleringen kommer in. Och det är därför så oerhört viktigt att FN, EU och länder som Sverige stannar kvar. Sverige vandrade med Guatemala under hela fredsprocessen och har därefter fortsatt att ge stöd till ett öppet och rättvist samhälle. Genom politisk dialog och ett väl genomtänkt utvecklingssamarbete kan omvärlden bidra till de lokala ansträngningarna att skapa ett öppet samhälle där människovärdet respekteras.

Georg Andrén,
generalsekreterare Diakonia och Sveriges ambassadör i Guatemala under åren 2014-2017.