Sveriges miljöminister Lena Ek talade idag på klimatmötet i Durban. Hon betonade vikten av att de rika länderna gör mer än de fattiga, och att principen om gemensamt men olika ansvar ska gälla. Det var bra, ett viktigt budskap i dessa förhandlingar!

Hon betonade också vikten av klimatfinansiering från rika länder till de fattiga ländernas klimatarbete, och lyfte speciellt vikten av den gröna klimatfonden. Att Sverige över 4 år ger över 1 miljard USD i snabbstartspengar, sa hon också.  Detta är alltså de pengar som utlovades fram till slutet av 2012, och som för Sveriges del bestått av enbart biståndspengar. Inga andra, nya, pengar för att finansiera fattiga länders klimatarbete nämndes i Lenas tal.

När jag lite senare frågade ministern om varför Sverige var emot att göra ett utspel här i Durban om nya pengar efter 2012, och speciellt till den gröna klimatfonden, så svarade hon att det är för tidigt och att det är något som måste förhandlas med finansdepartementet.

Sverige kommer alltså inte att lägga några nya siffror på bordet här, trots att det skulle skapa förtroende för att de rika länderna faktiskt tänker bidra med långsiktig klimatfinansiering efter 2012.Trots att ju mer vi investerar nu, ju billigare blir det i längden. Dessutom argumenterar Sverige emot att EU skulle göra något sådant utspel.

Jag tror det är dags att ta ett rejält snack med finansminister Anders Borg. Om det nu är så att vår finansminister är tveksam till att skaka fram nya pengar från statskassan så kanske han borde intressera sig lite mer i frågan om nya finansieringskällor – så att nya pengar för klimatfinansiering faktiskt kan genereras.

Ankin Ljungman, Diakonias policyrådgivare i klimatfrågor på plats i Durban