kvinnors rättigheter | Diakonia bloggar

Två utmaningar inför ”superåret”

2020-03-04 av Sofia Tuvestad, policyrådgivare jämställdhet

Människor i Bogotá demonstrerar för att stoppa våldet mot kvinnor.

Den 25 november varje år, på den Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor, demonstrerar människor världen över för att uppmärksamma, och öka medvetenheten om, att kvinnor är offer för sexuellt våld, våldtäkt, våld i hemmet och andra former av våld. Här är det människor i Bogotá, Colombia, som demonstrerar. Bilden är tagen 2018.

Jämställdhet starkare knutet till mänskliga rättigheter

På årets internationella kvinnodag befinner vi oss mitt uppe i vad som beskrivits som ett ”superår” för jämställdhet. För 25 år sedan kom världens länder överens om att stärka flickors och kvinnors rättigheter på en rad olika områden i det som kallas Pekingplattformen. För 20 år sedan antog säkerhetsrådet resolution 1325 om kvinnors roll och rättigheter i konfliktlösning och fredsbyggande. Utan kvinnorättsorganisationers och fredsorganisationers arbete hade dessa milstolpar aldrig blivit verklighet. Men tack vare att de kom på plats har arbetet för jämställdhet spridits till fler politiska områden och blivit starkare knutet till frågan om mänskliga rättigheter.

”Superåret” blir en temperaturmätning på läget för kvinnors rättigheter. Går utvecklingen framåt eller bakåt? Vad behöver vi prioritera nu? Inför Pekingplattformens 25-årsjubileum har arbetet utvärderats. Två av de utmaningar som lyfts fram mest är orättvisa ekonomiska system och det växande inflytandet från antidemokratiska krafter.

Stärkt egen feministisk analys

Diakonia arbetar sedan en tid tillbaka för att stärka vår egen feministiska analys. Vi vill att all vår verksamhet ska vila på feministiska principer. Vårt mål om att bidra till varaktig förändring för de mest utsatta människorna kan helt enkelt inte nås utan en feministisk analys av makt och orättvisor.

Att arbeta utifrån feministiska principer innebär att vi inte bara identifierar och motarbetar de synliga effekterna av ojämställdhet, utan även de bakomliggande orsakerna. Vi nöjer oss inte med att alla människor formellt ges lika möjligheter oberoende av kön. Vi kräver något mer, vi kräver rättvisa. När övertygelsen om människors lika rättigheter och värde tas på allvar blir det omöjligt att acceptera ekonomiska system som bygger på att vissa människor – framförallt flickor och kvinnor –hålls fast i fattigdom.

Modiga och visionära

Låter detta visionärt? Absolut! Vi har all anledning att vara både modiga och visionära. För visst känns det som att allt fler människor börjar se att ojämlika system inte fungerar? Runt om i världen sjuder det av krav på en politik som skapar riktig jämlikhet. Under superåret för jämställdhet behöver stater och organisationer fånga upp den här energin och sätta kurs mot en feministisk politik för ekonomisk rättvisa.

Ett år är dock inte nog. För försvarare av kvinnors rättigheter runt om i världen är kampen alltid lika viktig, oavsett om FN arrangerar stora jubileum eller inte. Feminister förhåller sig till varje nytt år som ett ”superår” för jämställdheten och det är därför flickors och kvinnors rättigheter historiskt har drivits framåt. Feminister gick före när Pekingplattformen antogs 1995, de drev fram resolution 1325 år 2000 och de går längst fram i kampen för jämställdhet idag.

Kvinnorättsorganisationers rätt att delta i politiska beslut är utmanande. Motståndet från stater och organisationer som vill stänga ute flickor och kvinnor från beslut om deras kroppar, rättigheter och liv är allt tuffare. Att feminister – och däribland unga feminister – sitter med vid förhandlingsborden under det jämställdhetspolitiska superåret 2020 måste bli en självklar prioritering. Det kommer vi i Diakonia att arbeta för.

Vad händer i EU-parlamentet gällande SRHR?

2013-10-25 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

I Burkina Faso arbetar Diaona med lokala samarbetsorganisationer för att öka kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.

I Burkina Faso arbetar Diakonia med lokala samarbetsorganisationer för att öka kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.

Kaos i kammaren, burop och töjning av parlamentets procedurregler möjliggjorde att högergruppen tillsammans med extremhögern och vissa liberaler lyckades stoppa ett uttalande om sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).

”Det var vid Europaparlamentets session i Strasbourg på tisdagen som konservativa och högerextrema ledamöter ställde sig upp inne i plenisalen och började skrika och bua ut den ansvarige rapportören, för att förhala processen och motverka att rapporten skulle antas av parlamentet.”, skriver Aftonkuriren.

Det här är inget annat än skrämmande. Åratals, årtiondens, ja kanske århundradens kamp för rättigheter till hälsa och rättigheter för varje människas egen sexualitet och reproduktion (SRHR), har plötsligt blivit högaktuell att stoppa. Varför?

Vilket hot utgör människor – i majoritet kvinnors och flickors rättigheter – till sexuell hälsa och säker medicinsk stöd och hjälp vid familjeplanering och graviditeter? Vad är det som är provocerande med att få bestämma när ens kropp kan klara av en graviditet, att avbryta en farlig graviditet med medicinsk säker hjälp och att få professionell hjälp när hon/han/unga blivit utsatta för övergrepp med själsliga och kroppsliga skador?

Finns det någon Gud oavsett religiös tillhörigheter, som förespråkar att kvinnor har ett mindre människovärde och inte är berättigade att få tillgång till den medicinska kunskapen som finns inom SRHR? Och hur kan vi säga att vi vill ha demokrati i vårt land när vi förnekar människor – främst kvinnor – SRHR?

Vi vill att alla ska få tillgång till utbildning och god hälsa så att de kan bidra till demokratiska processer och vara del av beslutsfattande. För detta är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter essentiellt. Och vår regering har deklarerat sin ställning: de har som mål att driva en politik för en ”bättre sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter för människor i utvecklingsländer.”

Förhoppningsvis gäller det även oss själva. Men det är oroande att företrädare för två av Allianspartierna sittandes i EU-parlamentet har röstat emot ökade SRHR-rättigheter, trots att Alliansens politik i sak stöder förslaget. Moderaternas Ulrika Karlsson, som är ordförande i riksdagens SRHR-grupp, sade dessutom i Almedalen tidigare i år att SRHR är en grundläggande mänsklig rättighet som alla har rätt till.

Vi måste blåsa liv i vår kamp för rättigheter – för kvinnors rättigheter – för allas tillgång till SRHR. Det är vår skyldighet.

Mirjam Dahlgren Diakonia

Ett patriarkat vi måste bekämpa

2013-04-20 av Micael Grenholm, Diakoniaaktivist 1 kommentar

Förra måndagen fick Uppsalas aktivistgrupp besök av Lena Hansson från Diakoniakontoret, projektledare för Leva Lika. Vi fick lyssna på hemska berättelser om machokulturen, kvinnoförtrycket och ”femicides” i Centralamerika.

Bland annat fick vi höra om Mindy, en ung tjej i Guatemala. Hon fick reda på att hennes man varit otrogen och beslöt sig för att lämna honom. De hade en häftig diskussion om detta vid ett vattendrag, vilket utmynnade i att mannen slog henne med en sten, tog fram en kniv och sa ”om jag inte får dig ska ingen annan få dig heller”. Därefter förstörde han ansiktet på henne. I rätten mutade hans advokat domaren så att han fick ett väldigt lindrigt straff. Efter att videoklippet ovan gjordes blev Mindy mördad under mystiska omständigheter.

Att prata om detta är tabu i Guatemala och många andra delar av Centralamerika. Det är därför Diakonia gör det! Kvinnor utbildas om sina rättigheter, män utbildas om jämställdhet, politiker uppmanas agera. Och det ger resultat. För inte så länge sedan publicerade en stor guatemalansk tv-kanal ett klipp där kända män fördömde våld mot kvinnor. Machokulturen ifrågasätts. Patriarkatet motarbetas.

Patriarkatet är starkt i utvecklingsländer, och likt en demon är dess fotsoldaters främsta strategi att förneka dess existens. Men vi får inte glömma att se på de strukturer som finns i västvärlden.

Ni minns kanske Uppdrag Gransknings starka reportage för några månader sedan om ”män som näthatar kvinnor”. Kvinnliga journalister, debattörer, tv-profiler eller vanliga medborgare berättade om hur de blivit utsatta för ofattbart brutala hot på grund av att de förespråkat feminism, antirasism eller bara för att de tar plats.

Ett annat skrämmande exempel är vad den amerikanska feministen och kulturkritikern Anita Sarkeesian har fått utstå. Hon beslöt sig för ett tag sedan att samla in pengar till ett projekt om hur kvinnor porträtteras i tv- och dataspel. Vad hon inte väntade sig var att tusentals spelare gick till stora ytterligheter för att stoppa projektet, som att hacka sig in på hennes webbplats, trakassera henne och till och med mordhota henne. Sarkeesian tror själv att hatet mot henne kom för att hon utmanade sexismen i spelindustrin, vars existens många spelare förnekar. Se ett klipp med Sarkeesians resonemang här.

Micael Grenholm är aktiv i Diakonias aktivistgrupp i Uppsala. Foto: Privat

Det är med andra ord mycket att göra i västvärlden också, även om jämställdhetsarbetet sker på olika sätt och har olika fokus jämfört med i Guatemala där Leva-Lika projektet pågår.

Samtidigt finns det mycket hopp för att saker och ting ska förändras. När jag hör om vilka enorma behov som finns i världen men också om de underbara projekt Diakonia driver tillsammans med lokala organisationer blir jag oerhört stolt att få vara Diakoniaaktivist. Kampen för att krossa orättfärdiga bojor och rädda liv får aldrig upphöra. Varken här eller utomlands.

Micael Grenholm
Diakoniaaktivist Uppsala

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige och EU

2012-11-21 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

I Kongo är en av viktigaste frågorna Diakonia fokuserar på sexuell och reproduktiv hälsa. Foto: Joakim Roos

Vart har mänskliga rättigheter och demokrati tagit vägen när det gäller 51% av världens befolkning? Några svenska folkrörelser, däribland Diakonia, har skrivit ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt om det senaste hotet mot EU:s politik kring sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR); valet av Tonio Borg som EU:s nye hälsokommissionär.

Sverige lyfts ofta fram som ett internationellt föredöme när det gäller frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – SRHR. Den svenska regeringen var till exempel först i världen med att anta en SRHR-policy för sitt utvecklingssamarbete. Den svenska policyn för SRHR i internationellt samarbete tar exempelvis upp att utgångspunkten för Sveriges SRHR-arbete är resultaten från FN:s internationella konferenser, speciellt FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo samt FN:s kvinnokonferens i Peking. Regeringens proposition om Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling som antogs av riksdagen i december 2003 är även den en viktig del i hur Sveriges SRHR-politik ser ut.

Men vad har Sverige egentligen för genomslag när det gäller SRHR-relaterade frågor? Vad gör vi, Sverige, i EU och i vårt internationella samarbete när en resolution som strider mot FN:s mänskliga och kvinnors rättigheter antas? Den 7 oktober 2010 antogs EU:s resolution 1763. Resolutionen ger vårdpersonal och hela sjukhus rätt att av samvetsskäl säga nej till att medverka till abort. Denna resolution, som tack och lov inte är bindande för EU:s medlemsländer, går emot följande internationella ramverk:

FN och Milleniemålen
Medlemsländers nationella lagar
Internationella överenskommelser gällande kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter

Det här är dock inte det enda som är destruktivt i EU på SRHR-området. Nu stödjer Sveriges regering att Tonio Borg, från Malta, utses till europeisk hälsokommissionär. Han har tydligt visat sig vara illojal mot EU:s grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter, i synnerhet beträffande kvinnors och HBT- personers hälsa och rättigheter. Tonio Borgs värderingar står även mycket långt ifrån den svenska regeringens syn på alla människors lika värde. I en utfrågning uttryckte han i förra veckan i Europaparlamentet att hans personliga åsikter inte kommer att inverka på hans uppdrag, samt att han kommer att följa EU:s regelverk som bekämpar all slags diskriminering. Han har dock inte förnekat vilka personliga åsikter han själv står för, som i sin tur står i skarp kontrast till EU:s riktlinjer.

Tonio Borg kommer att ha fullt ansvar för EU-finansierade hälsoinsatser och strategier, inte bara inom unionen utan även när det gäller EU:s utvecklingssamarbete. Han kommer således att behöva hantera ett flertal frågor såsom en jämställd och jämlik tillgång till hälsovård och förebyggande hälsoinsatser. Inom dessa områden är sexuell och reproduktiv hälsa en central fråga, särskilt när det gäller unga personer och andra utsatta grupper såsom ensamstående föräldrar, HBT- personer och migranter. Det är väldokumenterat hur Tonio Borg aktivt och systematiskt genomdrivit sina personliga åsikter även politiskt, i förhållande till detta. På Malta har hans åsikter ansetts vara av extrem karaktär.

Den av er som är utan synd ska kasta första stenen, sa Jesus angående en kvinna som anklagats för äktenskapsbrott. Det tycker jag pekar på jämställdhet i synen på de bägge könen och ansvaret för sexualitet. Männen som tänkt straffa kvinnan släppte sina stenar, en efter en, med början av de äldste. Moderna demokratier med större frihet för kvinnor har snarare präglats av kristet arv och åskådning, där det inte finns grund för att döma kvinnor annorlunda än män. Men fortfarande brister samhället i respekt inför människan överlag och speciellt då kvinnan.

Nicaragua: CEPREV visar vägen bort från våld och droger

2012-11-11 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

Jag har haft förmånen att arbeta och besöka några länder och dess landsbygd i Asien, Afrika och Latinamerika. Fattigdomens ansikte är likadant överallt. Det enda som skiljer är något i det yttre; klädstilar och fysisk karaktär på människorna. Men fattigdomen, ja den har samma uttryck i människors liv. Det sägs att fattigdomens ansikte är en kvinnas ansikte. Statistiken säger samma sak: 70 % av världens fattigaste är kvinnor. De flesta håller med när jag säger att orsaken till att människor lever i fattigdom är ojämlikhet och en orättvis fördelning av resurser.

Nyligen deltog jag i CEPREVs fältarbete. CEPREV är en av Diakonias samarbetsorganisationer i Nicaragua, och de arbetar bland annat med att förändra unga mäns attityder och syn på sin mansroll. De har lyckats öppna ögonen på många unga män i Managuas fattigaste delar till att förändra sina destruktiva beteenden. Många som kommit i kontakt med CEPREV har slutat med droger och alkohol, ta ansvar i familjen, utbildar sig och skaffar sig arbete.Redan i Diakonias resultatrapportering för 2007 kunde vi se att CEPREV var framgångsrika i sitt arbete. Enligt polisen hade organisationens envisa och engagerade arbete lett till en minskning av ungdomsgängen i områdena med 50 procent.

En av de unga män jag mötte under mitt besök var Carlos. Den här dagen träffade han CEPREV tillsammans sin sambo och barn, i den fattiga stadsdel i Managua där han bor. Efter att för en tid sedan ha mött fältarbetare från CEPREV började han långsamt se en annan framtid än en med våld och droger. Han lärde känna andra som lyckats ta sig ur den negativa spiralen. Det fanns ett hopp. Framtidstron började spira. Vägen till hans och andra unga mäns förändring är lång och tung – en rejäl uppförsbacke. Behovet av droger och alkohol är givetvis inte lätt att bli av med. De män som väljer att förändra sina liv utgör dessutom ett hot mot droghandlarna, eftersom de tagit avstånd från dem. Men trots motståndet är det här vi måste börja – med vår ungdom och våra unga män – om vi ska förändra framtiden och bekämpa fattigdomen och våldet mot kvinnor.CEPREV har tagit fram en egen arbetsmetod för hur de ska förebygga våld. Man fokuserar på att öka deltagarnas självkänsla; ge stöd för att de själva kunna identifiera sina värderingar och se sin potential och förvandla negativa ledaregenskaper till positiva. En del i arbetet är ett konkret och tydligt pedagogiskt material om maskulinitet och hur machokulturen med sina våldsideal leder till stora samhällsproblem. Med enkla illustrationer förklaras hur den enskilda individens agerande påverkar hela landet.

Alla som är engagerade i CEPREV är tydliga med att även män är offer för en dominerande maskulinitet. Organisationens ungdomsarbete drivs av en grupp psykologer som åker runt i skolor och arbetar med både elever och lärare. I arbetet ingår också kurser och möten med polisen och kvinnogrupper. Man arbetar också med ”promotores” som är unga ledare som har bearbetat sin egen erfarenhet av våld. De visar andra ungdomar att det går att förändra och förbättra sitt eget liv.

Jag kommer hem från mitt besök i Nicaragua och mötet med CEPREVs engagerade eldsjälar, uppmuntrad och imponerad av våra samarbetsorganisationers förmåga att identifiera strategiska nyckelgrupper i samhället när de bekämpar orättvisa och fattigdom.

_________________________________________________________

Diakonias stöd till CEPREV finansieras under 2012 av Svenska Postkodlotteriet.

>> Läs mer: Möt eldsjälen Jonatan som med stöd av CEPREV lämnade våldet bakom sig

FN-dagen: Teater om tjejers rättigheter i Bangladesh

2012-10-22 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

På onsdag är det FN-dagen. Så här några dagar innan hoppas jag fortfarande att detta ska få minst lika mycket uppmärksamhet som kanelbullens dag för några veckor sedan. Vi får väl se! FN-stadgan, som kom den 24 oktober 1945, lade bland annat grunden till viktiga konventioner för mänskliga rättigheter, fred, säkerhet och mot fattigdom. Diakonias samarbetsorganisation SARA i Bangladesh är ett konkret exempel på hur arbetet ser ut bland vanliga människor, långt från FN-skrapan i New York.

En av de organisationer som Diakonia samarbetar med och ger stöd till i Bangladesh är Social Association for Rural Advancement – SARA. Organisationen arbetar över religiösa gränser med lantbruksutveckling. Jämställdhet är både ett mål och en strategi.

SARA:s eldsjälar jobbar i ett 40-tal byar i det fattiga landet. Cirka hälften av byarna är muslimska och den andra hälften kristna. De som jobbar inom organisationen är både män och kvinnor, och de representerar olika religiösa och etniska bakgrunder. För redan i valet av personal börjar arbetet med att vara förebild för allas lika värde.

Ett stort problem för flickor i byarna där SARA jobbar är att de gifts bort som tonåringar. Detta innebär oftast att de måste avsluta sin utbildning.

För ganska precis ett år sedan fick jag möjligheten att besöka SARA och ett projekt som Diakonia stödjer för flickor i en muslimsk by. Där finns en klubb för flickor. Flickorna träffas och pratar om utmaningar, önskningar och drömmar. Engagerad personal från SARA bidrar med information om unga kvinnors rättigheter och om hälsa och ansvar. Klubben har gett tjejerna mod att stå upp för sina rättigheter inför sina föräldrar och att kräva sin rätt att studera och inte gifta sig för unga.

Den klubb jag besökte hade satt upp en pjäs som handlade om ett barnäktenskap, där både flickan och pojken var för unga enligt bangladeshisk lagstiftning. I föreställningen fick vi följa hur deras familjer enligt traditionen planerade och beslutade om äktenskapet, utan att de unga själva hade något att säga till om. Alla roller, manliga som kvinnliga, spelades av flickor med stor inlevelse och stolthet. Pjäsen slutade med att en av skådespelarna vände sig till alla åskådare – hela byn var där – och frågade om de skulle tillåta sina döttrar och söner att gifta sig trots att de var för unga och trots att det var olagligt. Naturligtvis svarade många ”NEJ”.

För mig var det en fröjd att se hur dessa flickor växte i självförtroende och trygghet över att ha kunskap om sina rättigheter och kunna förmedla dem. Bakom deras engagemang ligger mycket mod och envishet, och en fast tro på att de har samma rättigheter som alla andra att själva forma sina liv.

——

Jämställdhetsarbetet och utvecklingen av ett mer effektivt lantbruk som Diakonia ger stöd till hos organisationen SARA är möjligt tack vare bidrag från Svenska PostkodLotteriet

>> Alla Diakoniaprojekt som får stöd av Svenska Postkodlotteriet

>> Så arbetar Diakonia

>> Diakonias arbete i Bangladesh

>> Diakonias arbete för jämställdhet – utdrag ur vår policy som lägger grunden för arbetet

>> Mer information om FN hos Svenska FN-förbundet

11 oktober är flickornas dag: Ni äger er egen framtid!

2012-10-10 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

Idag den 11 oktober 2012 firar vi för första gången någonsin flickornas dag. Det är en av FN:s internationella dagar, instiftad av generalförsamlingen, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Temat för detta första år är ”Flickor – ni äger er egen framtid! Kampen mot hedersrelaterat våld och tvångsgifte”.

Firandet sker på flera platser i Sverige, med FN-förbundet och Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime som arrangörer. I Stockholm blir det en manifestation på Plattan på Sergels torg kl 17-19.

51 procent av jordens befolkning är kvinnor eller flickor. Diakonia stödjer och kämpar för att flickor världen över ska få bestämma över sina egna kroppar och sin framtid. Vi stödjer flickor och deras familjer att så att de går samman, hjälper varandra och på så vis bli starkare. Våra lokala samarbetsorganisationer runt om i världen kämpar dagligen envist för att ge flickor en framtid där de kan leva i demokratiska samhällen och få bidra till sina samhällens utveckling på lika villkor.

Ett konkret exempel kommer från Internationella kvinnodagen den 8 mars i år. Diakonias samarbetsorganisation Manab Kallyan Parished (MKP) i Bangladesh tog initiativet till en cykelmanifestation. Inte så märkvärdigt, kanske du tänker? Jo, det är just vad det var! För i Bangladesh är flickor vanligtvis helt beroende av att bli åtföljda av bröder, fäder eller manliga släktingar vart helst de behöver gå. Med manifestationen på cykel ville flickorna visa för sina föräldrar och samhället att de har stort behov av att kunna röra sig fritt. Utan att ha tillgång till transporter för att kunna studera och arbeta och så kan de inte delta aktivt i sitt samhälles sociala och ekonomiska utveckling. Det var 150 flickor; studenter och tonåriga, som tillsammans med Diakonias samarbetsorganisation MKP, cyklade genom huvugatorna i Thakurgaon. Totalt 40 km!

På morgonen den 8 mars samlades flickorna i MKP:s utbildningscenter och förberedde sin cykelmanifestation. De gjorde färgglada girlanger och banderoller med slogans. Under manifestationen åtföljdes de sedan av två pickup-bilar med kvinnliga poliser som eskort. Det hade aldrig tidigare skådats på stadens gator. Allt arbete och trafik stannade upp där de passerade. Uppmärksamheten blev total och flickornas budskap nådde fram.

Manifestationen invigdes av Sultana Begum, en av Diakonias trognaste medarbetare sedan 23 år, nu pensionerad ”på papperet” men fortfarande lika aktiv för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Bangladesh. Manifestationens budskap om flickors rätt att röra sig fritt i samhället stöddes också av flera andra talare, bland annat från MKP, Nari Forum samt vakthavande polis.

Läs om andra unga tjejer som gör skillnad!

Vilma i Guatemala är en förebild för andra unga tjejer

Ghada i Egypten jobbar för att flickor ska slippa könsstympning

Marielos i El Salvador tar plats i politiken

Sri Lanka: När kriget är över är det inte över

2012-06-14 av Mirjam Dahlgren, policyrådgivare gender och hiv-aids Lämna en kommentar

Jag har varit på arbetsresa till Sri Lanka. Det var en kort, intensiv och rik upplevelse. Diakonia har 26 samarbetsorganisationer i landet och alla arbetar på olika sätt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och med att stärka marginaliserade grupper i samhället.

Inbördeskriget i Sri Lanka är över och människor gläds och har försiktigt börjat bygga upp sina liv. Men freden är fortfarande skör och skadorna både till kropp och själ och egendomar finns där hela tiden under ytan. Många människor lever fortfarande som internflyktingar med mycket litet hopp om att kunna återvända till sina ursprungliga hem.

Vad är det vi oftast hör om i uppbyggnadsarbetet efter krig och katastrofer? Jo, vi uppmärksammar den fysiska återuppbyggnaden; hus och vägar och broar och odlingar. Men hur återuppbygger vi människor och deras framtidstro när krigets arv är övergrepp och våld som fortsätter in i hemmen?

Jag besökte en av de organisationer som Diakonia samarbetar med och ger stöd till i Sri Lanka: Women in need – WIN. De har sett att krigets arv ökat drastiskt våld i hemmen och övergrepp på kvinnor och flickor, även incest. De unga är vår framtid och deras tro på vuxna och samhällets möjligheter att skydda dem är allvarligt skadad. Jag känner igen mönstren från andra länder som härjats av krig och konflikter. När freden kommer så finns våldet kvar (jag levde 6 år i Mozambique; under inbördeskriget och efter fredsavtalet).

WIN har bland annat ett skyddat boende där flickor och kvinnor får vård och kärlek och en möjlighet att återta sin tro på framtiden. De återförs till skola och utbildning och får chansen att återta sin roll som unga flickor. Eftersom de också av nödvändighet tagits bort från sin familjerelation och föräldrastöd, får de också lära sig att sköta ett hushåll, sin hygien och samt jobba med handarbete på sin fritid. Deras hantverk är sådant som kan säljas och som ger inkomster till dem själva och det skyddade boendet.

Jag pratade med tre underbara tjejer på WIN:s skyddade boende när de kom tillbaka från sin skoldag. Två av dem ville studera till läkare och en ville bli polis. Det är lätt att förstå varför de vill hjälpa andra, med tanke på vad de själva gått igenom. Jag är stolt över våra partner som på ett så konkret och starkt sätt, envist arbetar för att dessa tjejer och många andra unga ska få ett bra liv i framtiden.

>> Mer om Diakonias arbete i Sri Lanka

>> Diakonias tidning Dela Med från hösten 2011 hade Sri Lanka och postkonliktsituationen där i fokus (PDF)

>> Läs om Rhea som lever som flykting i sitt eget land

Av hänsyn till säkerheten för tjejen på bilden, som lever på ett skyddat boende efter
att ha utsatts för övergrepp, så visar vi inte hennes ansikte eller skriver ut hennes namn.
På bilden jobbar hon med ett handarbete, en del i att lära sig ett yrke som hon kan
försörja sig på i framtiden.