Jag sitter nu ikväll vid Jaffaporten i Jerusalem och dricker kaffe i skymningen. Förbi mig passerar ortodoxa judiska män med sina karaktäristiska hårlockar, muslimska kvinnor med huvudduk, präster med kors runt halsen och lättklädda västerländska turister.  Det är en ljum kväll, och lugnet lägger sig.

Bedrägligt lugn
Men det är ett bedrägligt lugn. Dryga sex mil åt sydväst ligger Gazaremsan. Där bor två miljoner människor instängda på ett område som motsvarar en tredjedel av Öland. Enligt FN är Gaza snart obeboeligt på grund av sinande vattentillgång och kraftigt förorenat grundvatten. Befolkningen har tillgång till el i snitt fyra timmar per dygn. 70 procent av människorna är beroende av humanitärt bistånd och en majoritet av ungdomarna är arbetslösa. Endast ett fåtal Gazabor får röra sig över gränsen och först efter omständliga och utdragna tillståndsförfaranden. Desperationen växer.

Ockuperat enligt både EU och Sverige
Enligt både EU och Sverige är Gaza ockuperat, och mellan Israel och Gaza finns en militär gräns. Trots att Israel sedan 2005 inte längre har soldater stationerade inne i Gaza kontrollerar den israeliska armén befolkningen genom gränskontroller, drönare och med annan övervakningsutrustning. Det stora flertalet av dem blev fördrivna och flydde, eller är barn och barnbarn till dem som tvingades lämna de områden som för sjuttio år sen kom att utgöra staten Israel.

Även anhöriga blir offer
Vi har med växande frustration under de senaste veckorna hört om raketbeskjutning mot Israel och prickskytte in mot Gaza. Under april och maj har över 100 människor inne i Gaza dödats, 15 av dessa var barn, två av dem journalister.  På 70-årsdagen av fördrivningen – som dessutom sammanföll med den kontroversiella flytten av den amerikanska ambassaden till Jerusalem – samlades 40 000 kvinnor, män och barn i en demonstration. De möttes av skarp beskjutning från den israeliska armén.

Dessa människor dog därför att de demonstrerade och många därtill blev skadade och traumatiserade. Det handlar om ungdomar som aldrig kom hem om kvällen, om föräldrar som på sjukhusen sökte efter sina barn, och om barn som var med och begravde sina äldre syskon.

Människors liv blir statistik
Som så ofta tidigare fastnar debatten i de två dikena om att ta ställning för Israel eller för Palestina, när det borde handla om att ta ställning för fred och för de civilas rättigheter på båda sidor. I en sådan debatt blir det viktigare att ha rätt än att göra rätt. Det är felaktigt och en farlig förenkling där offren inte behandlas som individer med egna viljor, vittnesmål, rättigheter och skyldigheter, utan som blir statistik i argumentationen. Vi har sett hur ledande politiker har hetsat på situationen, det är cyniskt och det är oacceptabelt.

Palestinsk MR-organisation kritiserar Hamas
För ett par månader sedan hade jag möjligheten att tillsammans med några svenska riksdagsledamöter lyssna till en människorättsorganisation som verkar inne i Gaza. Organisationen kritiserade Hamas, det vill säga myndigheterna inne i Gaza, för bristande rättssäkerhet med godtyckliga arresteringar och avrättningar, och för deras kvinnosyn. Man kritiserade även Hamas för raketbeskjutningen in i Israel, som inte skiljer på militära och civila mål.

Stort ansvar vilar på ockupationsmakten
Men det går inte att komma ifrån att ett särskilt stort ansvar vilar på Israel. Enligt internationell rätt får dödligt våld inklusive skarp ammunition, vid demonstrationer och vid hantering andra civila folkmassor bara brukas som svar på agerande som utgör ett tydligt och direkt hot mot liv, eller som riskerar att orsaka andra personer allvarlig skada. Flera israeliska människorättsorganisationer har gått till domstol för att hejda våldsanvändningen, men Israels högsta domstol har gått emot internationell rätt och gett den israeliska armén rätt att skjuta skarpt mot demonstranterna inne i Gaza. Det leder oss till slutsatsen att vi inte heller denna gång kan förlita oss på de israeliska domstolarna för rättskipning av israeliskt utövande av våld i Gaza.

Rättvisa måste skipas och upprättelse ges
De anhöriga till de över 100 dödsoffren har rätt att få reda på vad som faktiskt hände och se rättvisa skipas. Vilket hot utgjorde de palestinska demonstranterna i gränsområdet mellan Israel och Gaza och var den israeliska arméns svar legitimt eller dödades demonstranterna i strid med folkrätten? Folkrätten kräver att varje part ställs till ansvar för sitt handlande. Detta gäller såväl Hamas som de israeliska myndigheterna.

Anklagade förövare måste ställas inför rätta
Nu gäller det för alla som håller folkrätten och civilbefolkningens rättigheter högst att vara tydliga och höja rösterna. Om inte det lokala rättssystemet tar sitt ansvar för rättvisa och upprättelse, behöver det internationella samfundet träda in. Den undersökning som FN:s råd för mänskliga rättigheter har tillsatt är ett viktigt steg i rätt riktning men kan inte ersätta en juridisk process som har mandat att ställa anklagade förövare inför rätta. Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) har det mandatet.

Politiker, följ upp era krav!
Människorättsorganisationerna behöver vårt stöd mer än någonsin. Vi finns vid deras sida – samtidigt lägger vi vår förhoppning till alla de makthavare som uttalade sig och fördömde våldet mot civila i Gaza i maj att nu följa upp på sina krav.

Georg Andrén, generalsekreterare på Diakonia