Pijao är ett litet samhälle i kaffedistriktet, i bergskedjan Cordillera Central. Där bor ungefär 6000 personer som livnär sig som bönder eller småhandlare, eller jobbar i den begynnande turistindustrin. Men framför allt utmärker sig människorna i Pijao för att de har en fantastisk förmåga att anpassa sig till motgångar. I åratal led de under Farc-gerillans belägring, med ständiga strider och trakasserier. Ungdomarna riskerade att rekryteras, det var mycket våld. Sedan kom militärern och installerade sig i Pijaos stadskärna. Med tiden militariserades även kommunens ytterområden.
I slutet av 90-talet drabbades Piajao av en jordbävning och många av husen rasade samman. Folket byggde upp byn igen, med visst stöd från staten. Några år senare kom Farc tillbaka till, Pijao. De intog byn om natten. De sköt med hemgjorda vapen. Dödliga, oprecisa cylinderbomber förstörde helt delar av byn, när de försökte komma åt polishögkvarteret. Det var en av de mest fruktansvärda nätter som folket i Pijao tvingats genomlida. Det var så skrämmande att en gammal man dog för att hans hjärta inte klarade av att höra explosionernas helvete.
Förra helgen åkte jag tillbaka till Pijao med min son. Av rädsla för kriget har jag inte vågat återvända tidigare. När jag gick fram genom gatorna och pratade med folk möttes jag av olika åsikter. Några tror inte på freden, allt kommer att fortsätta som vanligt, menar de. För andra är fredsavtalet som skrevs under den 26 september början på en ny tid, ett nytt hopp. Jag träffade människor som drabbades hårt när gerillan intog byn, som säger att de inte kan förlåta, men som ändå kommer att rösta ja i folkomröstningen den andra oktober..
Jag tänker på de tusentals modiga personer som har vägrat ge sitt stöd till krigets aktörer, som har vägrat delta som stridande, och som på alla upptänkliga sätt har bett om och önskat de här förhandlingarna som äntligen har tagit oss närmare ett slut på kriget.
Jag minns namnen på alla mina vänner som har förlorat livet i kampen mot krigets vansinne.
Idag är en glädjens dag för Colombias folk. Vi har rätt att tro att ingen mer kommer att behöva se sitt hus sprängas i bitar av skott och explosioner, att ingen mer slukas av kriget. Fredsavtalet som regeringen och Farc-gerillan skrev under den 26 septembertillhör oss alla, miljoner män och kvinnor i hela landet. Nu har vi möjlighet att säga ja till freden, och sätta stopp för kriget.
Text av Cesar Grajales, landchef för Diakonias kontor i Colombia.
Foto: Daniel Ogalde