About Bo Forsberg

Biståndsministerns förre statssekreteraren Joakim Stymne påstår i en debattartikel publicerad på Bistandsdebatten.se att Diakonia är att likna vid en”konsultbyrå” i stället för en folkrörelseägd och folkrörelsestyrd organisation. Det visar på okunskap om folkrörelsernas arbete och vilka slags aktörer vi är.

Fakta är att Diakonia ägs av flera frikyrkliga samfund, i dagsläget Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Metodistkyrkan och Svenska Alliansmissionen. De representerar tillsammans ungefär 100 000 människor. Vår värdegrund och vårt mandat är tydligt formulerat av dessa samfund och kyrkor.

Diakonias styrelse tillsätts av samfunden och deras beslut avgör hur Diakonia arbetar, vilka prioriteringar vi gör och hur vi använder vår ekonomi. Vår verksamhet i Sverige är till stor del beroende av det arbete som församlingar, ombud och aktivister gör. De arrangerar kampanjhelger, insamlingar, påverkansinsatser och mobiliseringsaktiviteter i samarbete med organisationen.

Diakonias arbete i de drygt 30 länder där vi finns innebär att vi samarbetar med över 400 lokala och regionala frivilligorganisationer som informerar, mobiliserar och aktiverar fattiga människor. Våra samarbetsorganisationers stöd leder till att fattiga kvinnor och män själva tar tag i de problem som gör att de är fattiga. Genom att de får kunskap om sina rättigheter och stöd i hur man organiserar sig lyckas de få inflytande och förändrar sina samhällen och kan arbeta för att fattigdomen ska minska. Kort sagt, ett arbete som tar demokratiutveckling och respekten för mänskliga rättigheter som utgångspunkt och som sätter de fattiga människornas behov i centrum. De formulerar problemen och lösningarna och ser till att det händer. I vår senaste rapport till Sida konstaterade vi att Diakonia bara i Latinamerika har hundratals exempel på hur fattiga människor lyckats påverka kommunbudgetar så att man på ett bättre sätt tog hänsyn till fattiga människors behov.

Det är precis den metoden som civila samhällets organisationer är väl skickade att arbeta med. Stymne påpekar att det är långt mellan den zambier som är missnöjd med det svenska biståndet och en svensk politiker. Våra samarbetsorganisationer i Zambia och vi ser till att överbrygga det avståndet. Det påverkansarbete Diakonia bedriver, som Stymne anser vara ett problem, är ett resultat av att vi faktiskt lyssnar till våra samarbetsorganisationer i Zambia och låter dem påverka vilka frågor vi lyfter i samtalet med svenska politiker.

Våra samarbetsorganisationer utmanar oss och andra frivilligorganisationer i rika länder att påverka industriländernas regeringar – för den svenska regeringens politik påverkar, precis om Stymne skriver, fattiga människors verklighet. Biståndets kvalitet och nivåer, utformningen av klimatarbetet, krigsmaterielexporten och handelspolitiken är angelägna politikområden som påverkar fattiga människors vardag och möjligheter att lyfta sig ur fattigdomen.

Joakim Stymne gör en poäng av att Diakonia har en stor andel anslag från Sida, och det är sant att Sida är en viktig finansiär för att vi ska kunna genomföra vårt arbete. Anledningen till att vi fått förtroendet att förvalta dessa pengar är att vi har ett arbete som ger resultat, med samarbetsorganisationer som genomför ett fungerande arbete i kampen mot fattigdomen. Men det finansiella stödet hindrar inte oss från att vara oberoende i relation till staten. Vi har inga problem att peka på problemen i svensk politik när vi med våra samarbetsorganisationers hjälp identifierat politiska beslut som hindrar utveckling i fattiga länder. Vår erfarenhet är att många svenska beslutsfattare uppskattar dialogen och utbytet med civila samhällets organisationer.

Frågan om resultat och risken för korruption är inte en ny företeelse i biståndet. Bistånd som verksamhet har under flera årtionden utvärderats och vi har blivit allt bättre på att tydligt redovisa våra resultat. Det finns självklart behov av att kontinuerligt förbättra verksamhet. Den kan och ska inte vara statisk utan måste ta intryck av den omvärld där den verkar. Därför tycker vi att regeringens prioriteringar på resultat som kan redovisas är bra. Men det blir fel om man framställer det som att vi inte arbetat för resultat och mätt resultat före 2006.

Just resultatdiskussionen är intressant eftersom vi som organisation så många gånger lyft frågan att regeringen – om den vill vara trovärdig – måste sluta fuska med biståndsanslagen. Vi kommer fortsätta vara kritiska till en retorik i biståndsdebatten som talar om resultat på varenda krona när regeringen samtidigt använder sig av kreativ bokföring för att skriva upp belopp på skuldavräkningar, betala ambassader i industriländer med schablonbelopp utan koppling till faktiska utgifter eller tydliga krav på redovisning av resultat eller storskaligt med miljardbelopp finansiera andra budgetposter i Sverige med bistånd.

Vi på Diakonia är stolta över att vi med stöd från kyrkor som startat oss och samarbetsorganisationer i fattiga länder kan vara med och påverka det svenska arbetet för att stötta fattiga kvinnor och män i andra delar av världen. Vi fortsätter påverka, folkbilda och utmana.  Även om inte alla uppskattar det.

Bo Forsberg, Diakonias generalsekreterare

Läs gärna mer om våra resultat på www.diakonia.se/resultat