El Salvador vill skydda sin miljö – gruvbolag stämmer landet

Nyligen samlades 100 personer utanför Världsbankens lokaler i Washington för att överlämna ett protestbrev undertecknat av 243 organisationer. Brevet lyfte frågan om den rättsprocess som drivs av det kanadensiska gruvföretaget Pacific Rim mot den salvadoranska staten för att få skadestånd för att företaget nekades tillstånd att utvinna guld. Ytterst sett handlar det om länders och människors rättighet att bestämma över sin utveckling och skydda sin miljö och människors tillgång till vatten.

Under sju års tid var min första tanke på morgonen att kolla om det salvadoranska vattenverket hade hunnit stänga av vattnet. Om turen var på min sida gällde det att snabbt fylla alla behållare och hinkar, i köket, tvätthon och på toaletten. Till slut kunde vi bygga en stor cistern under garageuppfarten som undanröjde detta problem. Men det stora flertalet människor i El Salvador, om de ens har rinnande vatten, lever med detta. När ett område har vatten, är ett annat utan. I vårt fall släpptes vattnet på 05.20 på morgnarna, och stängdes av under förmiddagen. Andra har vatten på nätterna och tvingar kvinnorna att tvätta kläderna då. Enda gången vi hade vatten en stund på kvällen var på jul- och nyårsafton, och det var ju tur den gången grannens smällare satte eld på vår kokospalm.

Detta minne kommer för mig när jag läser om det kanadensiska gruvbolaget Pacific Rim och rättegången mot den salvadoranska staten som snart avgörs, under Världsbankens ledning. Detta bolag fick tillstånd att prospektera, hittade guldfyndigheter i länet Cabañas men fick sedan inte tillstånd att bryta. Då stämde bolaget den salvadoranska staten på hundra miljoner dollar. Pacific Rim flyttade dessutom sin verksamhet från Cayman-öarna till USA för att kunna genomföra stämningen av den salvadoranska staten inom ramen för frihandelsavtalet mellan länderna.

Konflikterna runt den här frågan har varit många och hållit på i flera år. Hittills har fyra aktivister mördats under oklara omständigheter. Boende i området hävdar att bara under prospekteringsfasen har deras brunnar sinat. Det är helt enkelt svårt att tänka sig att någon på allvar vill driva en så vattenkrävande verksamhet som gruvbrytning i ett land där just vattenbristen är ett allvarligt problem. Enligt FN är Centralamerika en av de regioner som är mest utsatta på grund av klimatförändringarna. Miljöförstöringen är omfattande, t ex finns bara 15% av den ursprungliga skogen kvar. De svåra översvämningarna och katastroftillståndet den här hösten visar åter igen hur skört läget är.

I det politiskt mycket polariserade El Salvador kan det vara svårt att hitta frågor som folk är överens om över blockgränserna. Förutom att tycka att parlamentet inte ska efterskänka böterna på hundratusentals dollar som de vilda och trafikfarliga busschaufförerna har dragit på sig, är just detta en sådan fråga där man är överens om det olämpliga i att öppna fler gruvor.

Det funkar helt enkelt inte.

Att främja jämställdhet och kvinnors makt

Nu är tidningarna fulla av reklam inför mors dag på söndag. Diakonias Mirjam Dahlgren skickar sin hyllning till starka, modiga kvinnor i Centralamerika och är glad över att Diakonia kan ge dem stöd:

”Leva lika – kvinnors rätt till liv och värdighet”, som vi kallar projektet, är ett levande bevis på det outtröttliga och envisa arbete för mänskliga rättigheter som pågår i Centralamerika. Projektet, som innebär att 4 000 kvinnor i Centralamerika ges möjligheten att bygga en bättre framtid, är möjligt tack vare att Diakonia och Kooperation utan gränser nyligen fick ett speciellt stöd från Svenska PostkodLotteriet.

Med hjälp av pengarna ska projektet arbeta gentemot millenniemål 3: ”Främja jämställdhet och kvinnors makt”, där jämställdhet mellan kvinnor och män ses som en grundläggande förutsättning för att bekämpa fattigdom. Ett samhälle där kvinnor systematiskt diskrimineras och inte kan hävda sina rättigheter är inte demokratiskt och har svaga förutsättningar för social och ekonomisk utveckling.

Projektet berör också, genom sin koppling till ekonomisk utveckling, millenniemål 1 som är att ”Halvera världens fattigdom och hunger”. Vidare innefattas även millenniemål 5: ”Förbättra mödrahälsan, genom sin koppling till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter”.

”Leva lika” ska genomföras i 40 byar i fyra olika Centralamerikanska länder. Totalt 5 000 personer ska delta (4 000 kvinnor och 1 000 män). Projektet kommer bland annat att förbättra den ekonomiska situationen för familjerna, förbättra de sociala förhållandena i form av bättre hälsa och utbildning, öka kvinnors inflytande över familjebeslut samt bidra till att minst 4 000 flickor och pojkar (barn i de deltagande familjerna) blir mindre utsatta för våld.

Projektet vi nu startar gör mig både lycklig och deprimerad. Lycklig över att det finns organisationer som vi på Diakonia och Kooperation utan gränser kan samarbeta med, som envist fortsätter sin kamp mot förtryck och fattigdom – och där vi har äran att få vara delaktiga. Deprimerad för att mänskligheten inte har kommit längre – att det fortfarande föds människor; flickor och pojkar, till en orättvis förtryckande värld där dessutom könstillhörigheten är ett kriterium för denna orättvisa. Men summa summarum så vill jag ändå lägga tyngden på lyckan att få vara delaktig i denna satsning. Jag hoppas och tror på en bättre framtid för barn och barnbarn!