Rubriken beskriver känslan hos en av ungdomsdelegaterna, Nathan Thanki, på FN-toppmötet om hållbar utveckling som nyligen avslutades i Rio de Janeiro, Brasilien. Grönmålningen syftar på hur låga miljöambitioner kläs i vackra ord för att framstå som bättre än de egentligen är. Och tyvärr är det så man får se resultatet av de förhandlingar som hundratals stats- och regeringschefer ägnade sig åt i förra veckan.
Istället för skarpa mål och bindande överenskommelser om åtgärder för att minska miljöförstöring har vi fått ett dokument som inte är i närheten av vad som behövs. Diakonia skrev före mötet om tre frågor som måste tas upp – ingen av dem behandlades på ett tillfredställande vis.
– De industrialiserade länderna kom till Rio och levde inte ens upp till de magra löften de tidigare givit om att tillhandahålla resurser för en hållbar utveckling, sa Augustine Njamnshi på PACJA, en av Diakonias partnerorganisationer i Afrika.
Diakonia ingår i nätverket ACT Alliance som deltog i mötet i Rio. Generalsekreteraren John Nduna sa:
– De miljoner människor som lever i fattigdom och som måste anpassa sig till de skadliga klimatförändringarna kan inte glädjas åt resultatet av Rio+20, och det kan inte vi heller. Var finns framstegen?
Den svenska regeringen fanns på plats i Rio med både stats-, miljö- och biståndsministern i delegationen, så de politiska resurserna saknades inte – det gjorde däremot den politiska viljan hos Sveriges regering. Biståndsminister Gunilla Karlsson säger i en intervju att ”vi har utgått från verkligheten och vår egen kunskap”, vilket skulle kunna tyda på vissa kunskapsluckor om tillståndet i världen och behovet av insatser.
Lämna ett svar