En av de stora knäckfrågorna för att nå fram till ett nytt globalt klimatavtal är den om klimatfinansiering. Klimatfinansiering är det ansvar industrialiserade länder har att kompensera utvecklingsländer för de skador de industrialiserade ländernas utsläpp orsakar, och att stötta utvecklingsländerna i en mindre utsläppsintensiv utveckling. De som gjort minst för att orsaka klimatförändringarna ska inte heller behöva betala notan för de negativa effekterna.
Hittills har Sverige och övriga industrialiserade länder inte varit i närheten av att betala klimatnotan, dels för att de överförda summorna varit för små, dels för att man tagit pengarna från biståndet – istället för att skjuta till nya pengar, vilket är ett krav enligt FNs klimatkonvention (UNFCCC).
Nu har Stockholm Environment Institute (SEI) på uppdrag av Svenska kyrkan byggt vidare på det arbete Diakonia gjort med att beräkna hur stor Sveriges del är av den internationella klimatfinansieringen. I rapporten ”Footing the bill: What is Sweden’s ’fair share’ of global climate finance?” som lanserades i Almedalen visar SEI hur man på olika sätt kan beräkna Sveriges andel av internationell klimatfinansiering, samt hur Sveriges befintliga ”klimatfinansiering” egentligen ser ut.
Lämna ett svar