Pether Nordin, styrelseordförande för Diakonia.
Det var 1966 – under ett pågående Vietmankrig, året då Indira Gandhi blir premiärminister i Indien, strax innan Black Panther Party bildas. Det var den 5 maj, styrelsen i Sveriges Frikyrkoråd var samlad och beslutade ”att företa en snabbaktion bland de till rådet anslutna samfunden till förmån för de hungrande i Indien”. Jag undrar om man då ens i sin vildaste fantasi kunde ana att det beslut man då tog skulle komma att få så långtgående konsekvenser, konsekvenser som skulle komma att ligga så långt fram i tiden som 50 år och mer?
Om Diakonia initialt var en organisation med fokus på att kanalisera katastrofhjälp, så har den genom åren kommit att inse att ansatsen måste vara bredare än så. Det är Diakonias 50-åriga självupplevda erfarenhet som ligger till grund för att vi idag är en organisation som bedriver ett strukturpåverkande arbete där rättigheter och rättvisa för att alla – oavsett religiös tillhörighet, etnisk bakgrund, hudfärg, ålder, kön eller sexuell läggning – alla människor omfattas av Guds kärlek, alla utsatta människor står därför i fokus för Diakonias arbete.
Diakonias övertygelse är att det är klokt att arbeta tillsammans med lokala organisationer som finns på plats – det är de som känner till verkligheten just där – i Guatemala, i Burkina Faso, i Kambodja och i Libanon. Denna grundläggande princip har inte förändrats under våra 50 år. Vår erfarenhet är att det är människor som förändrar världen – det är människor som kan påverka strukturer. Därför vill vi arbeta tillsammans med dessa människor, dessa eldsjälar, tillsammans vill vi åstadkomma varaktiga förändringar, förändringar som säkerställer att fattigdom, förtryck och våld utrotas – till förmån för rättfärdighet innebärande rättvisa för alla, så att orden i den gamla söndagsskolsången om att ”Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord” blir verklighet. Det sägs inget om att svenska barn skulle vara mer älskade, att de skulle ha andra rättigheter än barn i Colombia, Palestina, Thailand eller Kongo. Nej, etnisk bakgrund, religion, hudfärg, ålder, kön eller sexuell läggning gör detsamma har han sagt – alla har sina okränkbara rättigheter. Alltid. Det är därför vi fortsätter att arbeta tillsammans med människor på plats. De vet bäst hur det lokala sammanhanget ser ut och bäst kan påverkas.
Vi är många som arbetar tillsammans och som delar denna vision – Diakonias huvudmän, medarbetare i organisationen, aktivister, styrelse, gåvogivare, partners, eldsjälar över hela världen – vi arbetar tillsammans – eftersom vi vet att det är människor drivna av god vilja som förändrar världen.
Och Diakonia har under dessa 50 år visat sig ha en välutvecklad förmåga att identifiera nya områden där brist på rättvisa och rättfärdighet rådet. Vi finner dem och vi utvecklar vår kunskap och kompetens inom dem för att blottlägga orättvisor för att på så sätt kunna väcka ett större engagemang och därigenom påverka dem. Och i denna vår strävan finns det inga initiala begränsningar, utan vi söker vidare och vidare och vidare och avser att hela tiden vara relevanta i detta sökande och i detta förändringsarbete. Denna vitalitet har varit, är och kommer att vara en av Diakonias kännetecken.
Vart detta sökande bär oss i morgon, vet vi inte. Men vi vet att vi tillsammans med andra människor kommer att fortsätta arbetet för en värld som genomsyras av demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, rättvisa, fred och hållbarhet. Det är detta vi är övertygade om är Guds önskan och Guds kallelse till oss idag och också under de kommande 50 åren.
Jag vill säga stort grattis till en av de mer vitala 50-åringarna jag känner till!
Text av Pether Nordin, styrelseordförande Diakonia till firandet av Diakonias 50års-jubileum.