När jag skriver detta sitter en liten docka på mitt skrivbord. Jag summerar året som gått och dockan påminner mig om ett möte tidigare i år som berörde mig starkt.
Jag besökte staden Barrancabermeja, i nordöstra Colombia. Här är våld eller hot om våld en ständigt närvarande vardag för många människor. Flera stora oljeraffinaderier och andra industrier har stängt ned och arbetstillfällena är få. Samtidigt växer den organiserade brottsligheten och människor utsätts för hot och våld. Staten når inte ut med saker vi här i Sverige tar för givet; vård, skola och säkerhet.
I den här till synes ganska hopplösa situationen finns en av Diakonias samarbetsorganisationer. De arbetar med att utbilda människor i mänskliga rättigheter och stötta dem så att de kan organisera sig. Med organisationen i ryggen får människor kraft och mod att stå upp för sina rättigheter och möjligheten att leva i trygghet.
Vid vårt besök hade en grupp kvinnor och män samlats för att möta mig och de andra gästerna. Många av dem bar med sig sorgliga berättelser om familjemedlemmar som fallit offer för det meningslösa våldet. Och när vi frågade hur de gör för att orka kämpa vidare, hur de hanterar sin rädsla, så plockade de fram små tygdockor som de gav till var och en av oss som lyssnade. En äldre kvinna kom fram till mig och räckte mig en docka. Den föreställde en ung kvinna i klänning. Hon förklarade att dockorna ska påminna oss om de kvinnor som offrat sina liv, ibland rent bokstavligen, för sina och andras rättigheter.
Nu är jag tillbaka i Sverige och jag bär med mig min docka på jobbet. Jag har henne i fickan när jag går till möten, eller låter henne ligga framme på mitt skrivbord när jag sitter vid datorn. Jag tycker att hon ser lite uppkäftig ut, det är som om hon ropar på mig och kräver min uppmärksamhet, säger åt mig att jobba på. Hon ser samtidigt glad ut och jag känner att hon ger mig hopp, hopp om att det går att förändra världen.
Diakonia fortsätter snart in i ett nytt år fyllt av viktigt och spännande arbete. Jag hoppas att dockan kan inspirera oss till fortsatt engagemang för mänskliga rättigheter!
God helg och gott nytt år!
Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia
