Nobelpristagaren Rigoberta Menchú förlorade sin far i massakern. Här syns hon tillsammans med släktingar i samband med att rättegången inleddes i oktober 2014.

Hela 35 år efter att brotten begicks dömdes till slut ex-polisen Pedro García Arredondo till sammanlagt 90 års fängelse för mordförsök, mord och brott mot mänskligheten. Domen togs emot med applåder från fullsatta läktare i Guatemalas högsta domstol.

Brotten som Arredondo döms för begicks i Guatemala City i januari och februari 1980 och innefattar brandattacken mot Spaniens ambassad där 36 personer dog, mordet på en överlevare efter branden som kidnappades från sjukhuset och mördades av polis, samt två studenter som polisen sköt ihjäl i samband med begravningen av de dödade från ambassaden.

Rättegången har drivits av anhöriga till de dödade på ambassaden, inklusive Guatemalas fredspristagare Rigoberta Menchú Tum som förlorade sin far Vicente Menchú i massakern. I ett uttalande efter domen sammanfattade Rigoberta Menchú sina känslor med att säga att hon var nöjd men också trött och utmattad av den långa processen. I en intervju med Diakonia säger hon:
– Som maya och urfolk så är det inte del av vår tradition att behöva förhöras i en rättegång för att bevisa grymheten i en massaker på 37 personer. Men de som beordrade det här brottet har inte bett om ursäkt och har inte visat sig ångerfulla för vad de gjorde. Därför har vi drivit det här fallet till rättegång. Det är ett nödvändigt steg för att straffriheten i det här landet någon gång ska få ett slut.

Trots domen är processen inte helt avslutad än och den dömda polisens försvarsadvokater har redan meddelat att de tänker överklaga.
– Vägen är fortfarande lång, säger Carlos Chocoj på stiftelsen Fundación Rigoberta Menchú Tum, men vi har tagit ett första steg.

Enligt honom är det en historisk händelse att en guatemalansk domstol har fällt en myndighetsperson för övergrepp som begicks under diktaturen.
– Detta skickar ett tydligt budskap om att vi i Guatemala inte längre kommer att acceptera straffrihet eller tystnad kring dessa brott. Det är väldigt glädjande att Guatemala äntligen börjar visa fram en ny sida gentemot omvärlden, en sida som handlar om rättvisa och respekt för alla människors liv och värdighet, säger han.

Den dömde ex-polisen Arredondo sitter redan i fängelse, dömd sedan tidigare till ett långt fängelsestraff för att ha kidnappat och mördat en studentledare, men många andra inblandade i diktaturens illdåd går fortfarande fria och skräcken är djupt rotad i det guatemalanska samhället. Domen för massakern är ett viktigt steg för Guatemalas rättsväsende och för de mänskliga rättigheterna i landet, men det är också talande att det har tagit 35 år att utreda ett så grymt och utstuderat dåd.

– Den här domen är viktig, men arbetet fortsätter på många andra fronter för att motverka diskrimineringen, för att driva andra processer mot straffrihet och för att stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna. Vårt engagemang fortsätter för att bygga en verklig fred i Guatemala. Vi kan inte sitta med armarna i kors, säger Carlos Chocoj.
Läs mer om domen på: diakonia.se/ambassadsdom

Diakonia finns i Guatemala för att stärka civilsamhällets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Diakonias stöd går till organisationer som kämpar för kvinnors, ungas och urfolks rättigheter samt till arbetet för att nå rättvisa för brott begångna under åren av krig och inbördeskrig. Stiftelsen Fundación Rigoberta Menchú Tum har under 2014 fått ekonomiskt stöd av Diakonia för att driva det juridiska arbetet kring rättegången för massakern på Spaniens ambassad i Guatemala.

Nobelpristagaren Rigoberta Menchú förlorade sin far i branden i spanska ambassaden. Här en bild från rättegången i oktober. Foto: Aron Lindblom

I veckan var det slutpläderingar i rättegången för massakern på den spanska ambassaden i Guatemala, ett brott som utfördes av landets egen polis den 31 januari 1980 och där 37 personer berövades livet. Diakonia stödjer utredningen av massakern genom människorättsorganisationen Fundación Rigoberta Menchú Tum (FRMT).

Domen i rättegången för massakern på 37 bondeledare, studenter och ambassadanställda har dragit ut på tiden. Det senaste budet är att den ska meddelas på måndag 19 januari. De flesta bedömare menar att den åtalade före detta polischefen Pedro García Arredondo kommer att dömas till ett långt fängelsestraff, kanske till och med de 1 240 års fängelse som åklagaren yrkar på för mordförsök, mord och brott mot mänskligheten. En viss osäkerhet finns dock eftersom de tre domare som leder rättegången är samma domare som blev oense den 5 januari i år i samband med den nystartade folkmordsrättegången mot Guatemalas tidigare diktator Ríos Montt. Vid förhandlingen mot Ríos Montt blev huvuddomaren avsatt av sina två assisterande domare i ett beslut som Diakonias samarbetsorganisationer i Guatemala har protesterat mot. Läs mer här.

De senaste dagarna har försvaret och åklagarsidan presenterat sina slutpläderingar. Åklagaren har beskrivit hur massakern på Spaniens ambassad utgjorde en vattendelare i den guatemalanska diktaturens våld mot oppositionen och markerade inledningen för en än mer hänsynslös repression än tidigare. Över tusen personer beräknas ha dödats av armén i länet Quiché i norra Guatemala under år 1979 och detta våld var orsaken till att en delegation av bonde- och urfolksledare reste till Guatemala City för att protestera i slutet av januari 1980. När deras försök till protest tystades med eld och våld så stängdes alla möjligheter för en fri och demokratisk opposition, menade åklagaren.

I sin sammanfattning av åtalet beskrev åklagaren sättet som de 36 personerna inne på ambassaden förlorade livet (den sista personen överlevde branden men fördes bort från sjukhuset av polis och slängdes död på gatan ett par dagar senare). De avlidnas kroppar var förkolnade av de svåra brännskador som de hade åsamkats, beskrev åklagaren, men elden härjade inte så länge och skadorna på ambassadbyggnaden var inte så omfattande. Istället tycks offren ha bränts ihjäl med något verktyg, ett par vittnen har pratat om att polisen hade en eldkastare, eller kanske med hjälp av den ökända substansen vit fosfor. Det exakta tillvägagångsättet är svårt att bevisa såhär långt efteråt, men klart är att det rörde sig om ett utstuderat grymt experiment som orsakade svår smärta hos offren, förstörde bevismaterial och berövade de efterlevande möjligheten att ta hand om sina anhörigas kvarlevor på ett värdigt sätt.

Under rättegången har åklagaren visat att den åtalade före detta polischefen befann sig i närheten av ambassaden vid tiden för massakern och förde befäl över åtminstone delar av de poliser som arbetade den dagen. Filmat material och vittnesmål har också visat att polisen uppförde sig mycket lugnt vid platsen och inte visade någon nervositet. Det var tydligt att människorna inne på ambassaden inte utgjorde något hot. När elden startade kunde de brinnande människornas skrik höras ut på gatan men trots att Röda Korset och ambulanspersonal bad om tillstånd att få assistera offren så godkände inte polisen deras vädjan förrän alla rop på hjälp hade tystnat.

Försvarets version av händelseförloppet är att offren för branden satte igång elden själva för att bränna ihjäl sig i en spektakulär protestaktion, något som dock saknar grund i guatemalansk historia där självmordsattacker eller självbränningsaktioner aldrig har förekommit. Försvaret har också antytt att det har gått alldeles för lång tid för att på ett rättssäkert sätt utreda händelseförloppet och att åtalet bara är en hämndaktion från bittra personer på den extrema vänsterkanten.

Nobelpristagaren Rigoberta Menchú, som är en av de drivande bakom rättegången eftersom hon förlorade sin far i massakern, svarade indirekt på försvarsadvokaternas antydningar när hon i sitt avslutande uttalande till rätten sa:

– Min pappa var jordbrukare och bondeledare, han höll aldrig i något vapen och bar aldrig unform, varken för gerillan eller någon annan väpnad grupp i Guatemala. Han var ingen våldsam person och det är otänkbart att han skulle ha försökt ta livet av sig själv eller någon annan. Allt jag vill är att sanningen kommer fram och att rättvisa skipas så att dessa grymheter aldrig mer upprepas.

Tidigare bloggposter om rättegången för massakern på spanska ambassaden finns här:
Första rättegångsdagen.
Guatemala, det räcker nu!
Massakern skapade en skräck som lever kvar än idag

På morgonen den 5 januari köade människor utanför rättsalen, i hopp om att få se rättvisa skipas.

Våren 2013 inleddes folkmordsrättegången mot Guatemalas tidigare diktator Ríos Montt, ett rättsfall som förberetts i över tio år av Diakonias samarbetsorganisationer Föreningen för rättvisa och försoning (AJR) och människorättscentret CALDH. Den tionde maj samma år utfärdades domen mot Ríos Montt: 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten. Tio dagar senare upphävdes domen av författningsdomstolen i en absurd juridisk kullerbytta som ingen kan förklara på annat sätt än med hänvisningar till korruption, rädsla och påtryckningar från landets företagarelit och militär. Order gavs om att rättegången skulle göras om med start den femte januari 2015.

Under slutet av 2014 bubblade det av rykten och Ríos Montts försvarsadvokater gjorde ihärdiga försök att stoppa rättegången med hänvisningar till landets amnestilag (som inte omfattar åtalspunkterna folkmord och brott mot mänskligheten) och diktatorns sviktande hälsa. Få bedömare trodde på allvar att rättegången skulle inledas den 5 januari eftersom processen så många gånger tidigare har bromsats av överklaganden och juridiska formaliteter. Men igår var det ändå dags.

På morgonen den 5 januari köade människor utanför rättsalen, i hopp om att få se rättvisa skipas.

När domstolen öppnade sina portar på morgonen den 5 januari så fanns redan en lång kö av människor utanför. Det var tydligt att alla inte skulle kunna få plats i rättssalen så organisationer från civilsamhället ordnade med live-sändning genom högtalare till de som inte fick plats i rättsalen. Där inne blev det snart uppenbart att något fattades, eller rättare sagt någon. Av de två åtalade så var det bara Rodríguez Sánchez, tidigare chef för den militära underrättelsetjänsten, som fanns på plats. Ríos Montt hade stannat hemma.

Försvarsadvokaterna hävdade att den tidigare diktatorn var för sjuk för att närvara och bad att rättegången skulle ställas in eller att Ríos Montt skulle få följa förhandlingarna via videolänk, en begäran som domaren avslog. Istället sköt domaren upp förhandlingen till senare på eftermiddagen och gav Ríos Montt en tidsfrist på en timma att infinna sig i rättssalen. Om han inte dök upp så skulle han hämtas av polis.

Den åtalade Ríos Montt anlände till domstolen i ambulans en timma senare och rullades in på en bår med en filt över ansiktet. På så sätt kopierade han ett mönster från en rad andra före detta diktatorer: Egyptens Mubarak, Perus Fujimori och Chiles Pinochet blev alla sjuka när de konfronterades med rättvisan. Under eftermiddagen låg sedan Ríos Montt på sin bår i ena änden av rättssalen medan förhandlingen kunde fortsätta. Under rättegångens första dag fanns till sist bara tid för att lösa två frågor. För det första frågan om Ríos Montts hälsa, som inte bedömdes vara så svag att han skulle få slippa närvara vid rättegången, och för det andra frågan om huvuddomarens opartiskhet.

Diktatorns försvarsadvokater presenterade en protest mot huvuddomaren Jeannette Valdés (i Guatemala leds rättegångar av tre domare där en för ordet) som anklagades för att vara partisk på grund av den magisteruppsats i juridik som hon skrev år 2004. Temat för uppsatsen var juridiken kring brottet folkmord. Medan domaren menade att denna magisteruppsats endast gjorde henne bättre förberedd för att leda rättegången så menade försvarsadvokaterna såklart att hon var partisk. Personligen kan jag tycka att det borde vara en styrka att domaren var så väl inläst på området – varför gå till en ögonläkare för att få hjälp vid en förlossning? Eller, varför anlita en domare med lång erfarenhet av familje- eller affärsrätt för att döma i ett fall som rör folkmord när det ändå finns experter på detta område? Frågan kan säkert diskuteras, men till saken hör också att denna domare utsågs att leda fallet redan för ett och ett halvt år sedan. Försvarsadvokaterna har alltså haft gott om tid på sig att protestera innan dagens datum. Kanske verkade protesten också som ett slag i luften, en desperat åtgärd från pressade försvarsadvokater som inte gjort annat än presenterat formalistiska överklagande under de snart 15 år som folkmordsprocessen har varat. Huvuddomaren avfärdade protesten och menade att hon var fullt kapabel att fortsätta leda processen. Allt verkade upplagt för att rättegången återigen skulle genomföras. Men då vände sig de två assisterande domarna mot huvuddomaren och ställde sig på försvarsadvokaternas sida. Huvuddomaren blev därmed avsatt och fråntagen fallet och nya domaren måste utses för att leda fallet, något som bedömare menar kommer ta minst sex månader.

Vittnena i folkmordsprocessen fick åka hem igen, besvikna men inte brutna i sin övertygelse om att folkmordet och massakerna på Guatemalas civilbefolkning måste utredas och fördömas. Sedan den första rättegången genomfördes våren 2013 så har tre vittnen hunnit avlida. De personer som var vuxna 1982 och genomled och minns folkmordet och Ríos Montts regim börjar bli gamla. Även Ríos Montt börjar såklart bli gammal men medan han kan vila i sitt hem, eller till och med på en bår i rättssalen täckt av en filt och i sällskap av sin dotter, så tvingas folkmordets överlevare ofta leva under svåra förhållanden med traumatiska minnen och utan någon lyx eller förmögenhet. Deras ihärdighet, hållfasthet och principfasthet förtjänar att uppmärksammas och hedras. Som Marcial, en av styrelsemedlemmarna i vittnesföreningen AJR sa:
– Den här kampen för rättvisa handlar inte bara om upprättelse oss som överlevde folkmordet. Det handlar om att ingen någonsin ska behöva genomlida det som vi utsattes för.