Ge en gåva för Diakonias katastrofinsamling till Filippinerna.
Haiyan var världens hittills kraftigaste orkan. Siffrorna på hur många som dött varierar. Men det är miljoner människor som drabbats och som lider nöd. Uppskattningsvis är fyra miljoner av de drabbade barn, det är dubbelt så många barn som det finns i hela Sverige som nu saknar bostäder, rent vatten, sjukvård och trygghet. Diakonia driver just nu en katastrofinsamling för Filippinerna, som kanaliseras genom ACT Alliance. Ge en gåva till katastroffonden, och stöd de som drabbats av Haiyans framfart.
Klimatförhandlingarna i Warszawa, som började tidigare i veckan, fick en stark start, då Filippinernas huvudförhandlare Yeb Sano frammanade många tårar genom sin uppmaning att ge stöd till Haiyans offer i Filippinerna. Samtidigt meddelade han att han skulle försätta sig själv i en hungerstrejk för att visa solidaritet till alla i Filippinerna, däribland hans bror, som inte har tillgång till mat på grund av tyfonens framfart.
Det sägs ibland att du inte kan inte göra något mer än att stödja offren med humanitär hjälp. Det stämmer inte. Katastrofer kan förebyggas. Det är och har varit en del av klimatförhandlingarna redan från början. Industriländerna har lovat att bistå utvecklingsländer med stöd till klimatanpassning. Det kan handla om byggandet av vallar mot havet, om att bygga bättre bostäder som inte ligger ut med flodbankarna, om betongbyggnader som står pall mot flodvågor, om förändrade odlingsmetoder och nya metoder att lagra vatten som bättre kan stå emot torka.
Det går inte att med säkerhet koppla katastrofen i Filippinerna till klimatförändringarna. Stormar och orkaner kommer alltid att variera. Men intensiteten i orkaner och tyfoner, i form av intensivt regn och enorma vindstyrkor, riskerar enligt FN:s klimatpanel att bara förvärras, och där spelar klimatförändringarna en central roll.
Men industriländerna vill inte finansiera de insatser om anpassning som ingår i klimatförhandlingarna. Eller som bara finansierar en bråkdel. För något år sedan var enligt Stockholm Environmental Institute enbart mindre än 8% av de anpassningsplaner som presenterats till klimatförhandlingarna finansierade. Det svenska bidraget på 300 miljoner till FN:s Gröna Fond var ett välkommet bidrag. Gröna Fonden och Anpassningsfonden är viktiga institutioner som har en hög grad av transparens och styrs av både mottagare och givare. Men Diakonia ser det som ett problem att klimatinsatserna finanseras med redan anslaget bistånd. Det innebär det att pengar flyttas mellan anslag, och det blir inga nya pengar.
Och självklart. Vi måste minska våra utsläpp – speciellt om vi vill att människor i fattigdom ska utvecklas, vilket innebär att de måste ha rätt till ett klimatutrymme. Det här betyder att vi i industriländerna har ett ännu större ansvar att se till att våra utsläpp minskar. Det ansvaret ligger på alla invånare i länder som Sverige, men framför allt på våra regeringar. Det Afrikanska klimatnätverket PACJA kommenterade starten av klimatförhandlingarna och vad som krävs av industriländerna:
”We watch with horror what has happened in the Philippines, and know that it is happening in our homes too”, säger Mithika Mwenda, som är generalsekreterare hos Diakonias samarbetsorganisation PACJA i Kenya. ”I don’t know how rich countries can ignore the facts being screamed by mother nature, nor the cries being made by the world’s poor – the time has come to cut climate changing causing emissions and to cut them deep”. PACJA har också i samband med klimatförhandlingarna i Warszawa släppt ett pressmeddelande, där de lyfter vad de som drabbas värst av klimatförändringarna kräver av världen.
Genom att industriländerna väljer att vänta och se innebär det att de extrema väderkatastroferna fortsätter att drabba de människor som har minst ansvar för klimatförändringarna. Just nu är det Filippinerna. Det kommer inte att dröja länge förrän vi får höra talas om ännu en katastrof i ett land som drabbas hårt av klimatförändringarna.
Det är inte rimligt.
