Det har gått ett drygt dygn sedan Parisavtalet antogs. Efter att det första segerruset lagt sig börjar insikterna om vad det nya klimatavtalet faktiskt betyder att falla på plats. Jag är glad, överväldigad och definitivt förväntansfull, men också lite nervös. Vi har ett globalt klimatavtal för första gången någonsin, men världen är ändå densamma som igår.
Å ena sidan är det en oerhörd bedrift – en diplomatisk bragd av Frankrike inte minst – att världens länder under rådande politiska förhållanden lyckats enas om ett globalt bindande avtal. Ett avtal som går ut på att försöka hålla uppvärmningen av jordens medeltemperatur så långt under två grader som möjligt – men att länderna ska anstränga sig för att uppvärmningen ska stanna under 1,5 grader. Det är lovande att rika länder förbinder sig att bidra med finansiering för att fattiga och sårbara länder ska kunna vara med i den omställning av världsekonomin som krävs för att leva upp till den nya ambitionen, och för att de fattiga länderna ska kunna anpassa sig till de klimatförändringar som ändå sker.
Å andra sidan talar avtalet inte om för oss hur det ska gå till. Det innehåller inga skrivningar om en framtida fossilfri ekonomi, inga siffror på utsläppsminskningar, inga årtal för när utsläppen ska minska och inga siffror på hur mycket pengar som ska flöda från rikare till fattigare länder. Med siktet inställt på 1,5 grader är det uppenbart att de planer för klimatåtgärder som 189 länder presenterat inte är tillräckliga. Gör länderna inte mer än vad som beskrivs i de nationella planerna, är loppet kört inom något decennium.

ACT Alliance arrangerade aktioner varje dag under COP21 för att sätta fokus på viktiga frågor.
Därför är det nu upp till oss alla att se till att ambitionen höjs. Det är vi som världsmedborgare som ska förvalta den inriktning för framtiden som världens ledare har gett oss. Och vi ska framförallt knuffa på. Vi måste kräva att det fattas beslut för att vända utvecklingen i en riktning som är hållbar på riktigt.
I Paris blev det uppenbart för mig hur mycket en stark opinion betyder för det globala klimatarbetet. Länder som Sverige, där det finns en stark opinion för klimaträttvisa, kan driva på för högre ambitioner. Andra länder – där brist på yttrandefrihet, utbildning och information gör opinionen svagare – håller emot och försvarar hellre sina kortsiktiga ekonomiska intressen.
För bara några månader sedan antog FN sjutton globala mål för hållbar utveckling. Tillsammans med Parisavtalet har vi fått både riktning och verktyg för att kräva förändring. Målsättningarna om respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, mat, vatten och hållbar energi till alla samt skydd av ekosystem är nödvändiga för att klara av klimatarbetet. Samtidigt måste vi hejda klimatförändringarna för att klara av alla de andra målen. Nu är det upp till bevis
Låt oss upprätthålla trycket. Låt oss fortsätta att bygga en global rörelse för rättvis och hållbar utveckling.