I veckan öppnades Case 002 som skall ställa ledarna för Röda khmererna, Nuon Chea, Ieng Sary, Ieng Thirith och Khieu Samphan inför rätta för brott mot mänskligheten. Broder nummer 1, Saloth Sar, oftast kallad Pol Pot dog 1998. För många överlevare är dessa dagar en stor händelse. Diakonias Jens Rosbäck, som arbetat många år i Kambodja bloggar:

– Åren under Röda khmererna har lämnat ett djupt ärr i kambodjanernas medvetande. Rättegången är något som jag, och många andra offer, aldrig trodde skulle hända, säger Ou Virak, direktör för Diakonias partner Cambodian Center for Human Rights (CCHR).

För Kambodja är det ett viktigt steg mot försoning. Under tre decennier var historien om Röda khmerernas våld ett ganska undangömt kapitel i den lokala historien. Det kan låta märkligt eftersom alla i Kambodja är präglade av Röda khmerernas massiva våld och i stort sett alla äldre än 40 år har personliga minnen av att leva i skräck. Människor lever fortfarande med sina trauman. Rädslan är utbredd och den har gått i arv till nästa generation.

Tystnaden kan till stor del förklaras med att de alltmer åldrande ledarna i den nuvarande regimen till stor del består av avhoppade röda khmerer. De placerades vid makten av vietnameserna 1979. Till en början var regimen i hög grad kontrollerad av Vietnam men i mitten på 80-talet var gamla Röda khmerer i en majoritet i landets kommunistparti. Idag är ideologin bortskalad men partiet sitter fortfarande vid makten.

När den forne säkerhetschefen Nuon Chea, 85, i onsdags höll ett två timmar långt försvarstal i rättssalen kom en mera okänd sida av röda khmererna fram. Han menade att han bidragit till att rädda landet från ett vietnamesiskt övertagande och utrotandet av den kambodjanska rasen. I väst förknippar vi Röda khmererna med maoistisk kommunism, men det som kanske präglade deras mordmaskin lika mycket var deras ultranationalism. De första åren efter maktövertagandet i april 1975 mördades människor, misstänkta framförallt för att vara förrädare. Många var partiaktiva. De anklagades ofta för spioneri och sabotage på uppdrag av CIA, Moskva eller Hanoi. Under andra halvan av 1977 påbörjades en etnisk rensning av vietnameser och Cham (muslimer) som ett resultat avuppror mot regimen i landets östra delar.

Man räknar med att 100 000 dog i strid eller avrättades på kort tid. Striderna spillde över på vietnamesisk sida med massakrer i vietnamesiska byar och vietnameserna trängde djupt in landet sommaren 1978.

Det var länge oklart om man skulle kunna ställa de åtalade inför rätta för folkmord. 2007, när tribunalen skapades fanns det inte så mycket samlad kunskap om hur Cham och vietnameser hade mördats. Men tribunalen har tjänat det viktiga syftet att systematisera kunskapen och de fyra åtalade kommer också att åtalas för folkmord (etnisk rensning).

Länge trodde man att Röda khmererna i hög grad avhöll sig från sexuellt våld, men också inom det området vet vi idag mycket mer än för fem år sedan. Vittnen har börjat träda fram och de berättar skräckhistorier om våldtäkter, mord, tvångsäktenskap och tvångssex. Tribunalen kommer också att ta upp tvångsäktenskap som en åtalspunkt.

Case 002 är egentligen en serie av ”små”begränsade rättegångar. Den första handlar om tvångsförflyttningen av stadsbefolkningen från Phnom Penh och andra städer. De följande rättegångarna kommer att ta upp folkmord, brott mot mänskligheten, tvångsarbete och tvångsäktenskap.

Även om öppnandet av Case 002 är ett stort steg framåt, så har tribunalen präglats av enorma problem. Den är uppdelad i en kambodjansk och en internationell sida som speglar varandra. På den kambodjanska sidan har anställda trätt fram och berättat att de betalat för sina tjänster till sina chefer.

Regimen har öppet kritiserat tribunalen för att den vill öppna fler fall, och i början på oktober lämnade den hårt kritiserade tyske chefsdomaren Sigfried Blunk in sin avskedsansökan med motiveringen att det var omöjligt att arbeta eftersom regimen lade sig i och framförallt påverkade den kambodjanska sidan. Han hamnade i blåsväder i april när han tillsammans med sin kambodjanske kollega You Bunleng lade ner Case 003 och Case 004 i brist på bevis, men utan att intervjua ett enda vittne. Ytterligare fall kan innebära att tribunalen hotar individer som står regimen nära.

Den största risken är kanske ändå att den inte hinner avslutas innan de åtalade avlider. De är alla runt 80 år och Ieng Thirith, röda khmernernas socialminister och hustru till utrikesministern Ieng Sary visar tecken på demens. Vad som än händer så har ändå tribunalen gjort stor nytta då den öppnat upp detta mörka kapitel för en yngre generation som bättre kan förstå sin föräldragenerations mardrömmar och mentala ohälsa. Vi vet idag oerhört mycket mer om vad som hände i Kambodja 1975-1979 än för bara fem år sedan. Det är en kunskap som kan användas för att förhindra att det händer igen i framtiden.

Jens Rosbäck, tidigare landrepresentant för Diakonia i Kambodja, nu biträdande regionchef för Diakonia i Asien